The Journey Down: Chapter Three

Av i i Recensioner, 6 Mer

The Journey Down: Chapter Three

Göteborgsbaserade indiestudion Skyglobin avslutar nu sin trilogi The Journey Down. Äntligen får vi veta vad som händer med Bwana och hans vänner.

År 2010 påbörjade Bwana och hans kompis Kito en resa till det Underland där ett mysterium vecklades ut. Äventyret fortsatte 2014 och nu, sju efter det första spelet är det dags att knyta ihop säcken.

Jag har inte spelat något av de två första kapitlen och var därför lite orolig att jag inte skulle förstå handlingen. Skyglobin har dock lyckats väl med att skapa ett spel som känns fristående. Kapitel tre är givetvis en del av helheten i serien och det märktes på några ställen att det måste finnas mer bakgrundsinformation från tidigare kapitel. Trots det gick kapitel tre ändå att spela med stor behållning fastän jag inte spelat tidigare kapitel.

I sin jakt på sanningen om boken The Journey Down finner Lina tillsammans med Bwana och Kito lämningar från en svunnen kultur i Underlands djungel. Denna kultur verka vara Underlands vagga. En övergiven gruvstation leder dem vidare till en stad där de hoppas på att finna professorn som vet mer om kulturen. Det skurkaktiga bolaget Armando Power Company som har tentakler överallt i Underland tycks spela en stor roll i förfallet av Underland. Korruption och faror gör att trion inte riktigt vet var säker mark finns.

Bwana och Kito är två något underliga typer medan Lina känns mer ”normal”. I Underland finner de en mängd sköna människor som på ett eller annat sätt hjälper eller stjälper Bwana och hans vänner. Skyglobin har lyckats väl med att bygga upp karaktärerna så att de blir intressanta. Detta på flera plan – utseende, karaktär, röst och dialog. Jag tar en gammal dam som exempel. Hon vaktar sin satellittelefon med hökögon. Vad hon använder telefonen till tycks inte vara helt rumsrent trots att hon både är gammal och talar med en mansröst. Dialogen hon för med Bwana är ganska vuxen och bidrar verkligen till hennes udda karaktär. Att dialogen är vuxenorienterade och dessutom ofta väl långa gör att The Journey Down: Chapter Three känns som ett spel för en lite mognare publik.

Röstskådespeleriet är ofta överdrivet vilket är med vilje från utvecklarnas sida. Att skådespelarna spelar över kan stjälpa ett spel eller en film, men i det här fallet tycker jag att stämningen förstärks, speciellt med afro-karibiska brytningen av engelskan. Dialogerna har nämligen antydningar till den afro-karibiska kulturen. Bwanas dreadlocks förstärker exempelvis dessa vibbar. Musiken är stundtals en sorts blandning mellan karibisk reggae och soul. Överlag har utvecklarna lyckats väl med musiken. Den är riktigt skön och stärker upp spelets stämning betydligt.

Estetiskt är The Journey Down: Chapter Three ett lite udda spel. Då menar jag udda på ett positivt sätt. Ansiktena är stela och påminner ofta om afrikanska trämasker vilket är en del av en ofta överdriven grafisk gestaltning av inte bara människor utan även exempelvis fordon. Det finns bland annat en gigantisk lastbil som tycks vara flera våningar hög. Animationerna står lite i kontrast med de stela ansiktena då de är betydligt mjukare. Bakgrunderna är fantastiska och detaljerade. Man har lekt en del med ljus- och skuggeffekter där skumma gränder står i stor kontrast till den soliga djungeln.

The Journey Down är ett peka- och klickaäventyr. Det är en gammal genre som här känns fräsch. Gränssnittet är oerhört enkelt. När man för muspekaren över skärmen visas stora, tydliga symboler när man kan interagera. Kan man prata med någon eller samspela med något föremål visas det tydligt. Att använda föremål från förrådet är väldigt enkelt, likaså att kombinera två föremål man redan har. Det är bara att dra dem dit man vill använda dem. Det finns ett ganska varierat utbud av föremål. Ofta ska de användas på ett rakt fram och logiskt sätt, men ibland får man tänka till lite extra då föremål ibland kan kombineras på lite oväntat sätt. Sammantaget gör det att problemlösningen oftast är ganska enkel, men att man ibland tvingas tänka till.

Det tredje kapitlet av The Journey Down är ett bra avslut på en serie jag inte kan mycket om. Gillar du peka- och klickaäventyr är The Journey Down troligtvis ett säkert köp. Räkna inte med någon svår problemlösning utan snarare med ett lite udda och spännande äventyr.

Det Bra

  • Sköna karaktärer
  • Udda
  • Grafik och musik
  • Bra gränssnitt

Det Dåliga

  • Dialogerna i längsta laget
  • Ganska enkel problemlösning
  • Kort spel
7

Skriven av: Mats Ernofsson

Inga kommentarer än.

Kommentera

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Efter en lång tid av fiktiva framtidskonflikter återvänder Call of Duty-serien till sina rötter, 1900-talets krig m… https://t.co/mhPLwbld6N
I Sonic Forces har Sonic Team försökt utveckla ett klassiskt Sonic-spel i modern tappning. Hur väl har de lyckats m… https://t.co/qkdspKuxJK
Once more into the fray. Uppsalabaserade studion MachineGames ger oss åter möjligheten att meja ner nazister.… https://t.co/qmRlUbjLSq