Airtone

Av i i Recensioner, 4 Mer

Airtone

Följ med den japanska androidtjejen Neon till rytmens Airtone och upplev virtual reality i denna musikaliska upplevelse.

Rytmspel har alltid varit en genre som jag tyckt om. Jag ser detta som en rätt bred genre där spel som Singstar och Elite Beat Agents får plats tillsammans med klassiker som Guitar Hero. Alla spel är förstås inte lika bra (se mina recensioner av Samba de Amigo till Wii och Seabed Prelude till Vive) och jag var nyfiken på att veta hur Airtone står sig mot resten av denna genre.

Airtone är ett mycket positivt laddat och vänligt spel redan från första minuten. Spelets enda karaktärer är du själv i form av en plufsig, mjuk robot på besök från jorden och en animeflicka vid namn Neon. Spelet har ingen riktig bakgrundshistoria, men hubben som spelet styrs ifrån känns ändå som en riktig plats där Neon bor, lyssnar på musik och laddar upp sig själv. Åh, jag nämnde inte att hon är en hypergullig android animeflicka som talar japanska med dig? Det kan ge en ganska bra idé på stilen för detta spel. Upplevelsen är mycket lik den man skulle förvänta sig att få i en av Shinjukus arkadhallar i Tokyo. Spelet är snabbt, intensivt, högljutt och i högsta grad japanskt.

Spelets gameplay är kärnan i upplevelsen och går ut på att positionera händer och armar korrekt och använda spelets kontroller som maracas för att skaka i takt till musiken på utsatta punkter. Det är ett enkelt upplägg, men utförandet är desto svårare.  På den lägre svårighetsgraden är det lätt att hänga med, nästan för lätt. Men så fort man väljer medel (eller gud förbjude hög) svårighetsgrad blir spelet genast avsevärt mycket svårare. Så pass att klara en bana perfekt nästan är otänkbart. Jag ser detta som mestadels positivt då spelet helt klart kan leverera en utmaning. Jag hade gärna sett lite mer nyanserade svårighetsgrader då det nästan är för stora kontraster mellan lägena.

Spelupplevelsen i Airtone är greppande och mycket rolig. Spelet har ett mycket unikt bildspråk där banorna består av rytmiskt pumpande geometriska figurer i pulserande neon. Detta ger ett minst sagt psykedeliskt intryck och även om det inte ger en väldigt stark känsla av att man faktiskt flyger genom banorna så är spelets bildspråk så speciellt att det vore svårt att tänka sig att spelet vore bättre på ett annat sätt. Denna intensiva, flummiga upplevelse är något av det som gör Airtone så unikt. Spelets musik är genomgående generisk j-pop som är väldigt peppig och gullig. Detta tillsammans med spelets visuella komponenter gör att det är svårt att förbli opåverkad av spelets påtryckande glädje. Vissa delar kräver av spelaren att göra rörelser med armarna som ganska direkt får en att känna sig som en del av en japansk musikvideo. Något som gör mig glad att jag spelade Airtone ensam och inte inför vänner.

Virtual reality-mässigt så är Airtone inte i framkant. Det är förvisso sant att spelet är berikat av att vara ett VR-spel då upplevelsen blir mycket mer omslutande. Dock skulle Airtone mycket väl kunna ha släppts för 10 år sedan till Wii och fortfarande varit ett bra spel. Jag spelade dessutom Vive-versionen av spelet och vill anmärka på att spelet inte använder sig nästan alls av room-scale. Detta är förstås inte för alla spel, men någonting jag alltid håller utkik efter. Ifall man jämför Airtone med andra VR-spel i samma genre så står det sig ganska väl. Gameplay mässigt påminner det mer om Seabed Prelude, även om det är mycket, mycket bättre i sitt utförande. Det enda spel som är värt att jämföra mot det vore Audioshield, ett spel som länge hållit titeln ”bästa rytm-spel i VR”. Spelens upplägg är dock så pass annorlunda att det är svårt att göra en rättvis jämförelse. Audioshields tuffa gameplay kombinerat med möjligheten att välja egen musik är svårt att slå för den som bara vill ha en bra musikupplevelse i VR, men ifall man uppskattar den japanska arkadkänslan och de audiovisuella elementen så är Airtone inget mindre än en livsbejakande glädjeinjektion rakt i ögonen.

Det Bra

  • Japanskt
  • Psykedeliskt
  • Positiva vibbar

Det Dåliga

  • Upprepande
  • Stor kontrast i svårighetsgraderna
  • Inte för alla
7

Skriven av: Viktor Larsson