Att balansera flytande kvicksilver genom labyrintliknande banor gör man inte varje dag, såvida man inte har Archer Maclean’s Mercury.

Spelupplägget i Mercury är inte direkt unikt. Exempelvis påminner spelet till viss del om pusselspelet Star Wars: Pit Droids där man lotsade robotar genom kluriga banor. I Mercury finns inga robotar, men väl slipprigt kvicksilver.

Genom att vicka på spelplanen rinner kvicksilverdroppen iväg. Det finns många, smala gångar och andra hinder där kvicksilvret lätt rinner av från spelplanen. Man får inte förlora för mycket av sin kvicksilverdroppe för då är spelet över.

För att krångla till allt finns diverse hinder som måste forceras. Vissa kräver att man först färgat sitt kvicksilver i en färgdusch. Exempelvis kan man först behöva färga kvicksilvret rött för att komma igenom en röd port. Därefter kan det vara den blå duschen som gäller för att kunna aktivera den blå brytaren.

För att ytterliga krångla till tillvaron måste du ibland dela upp ditt kvicksilver i två droppar och sedan färga vardera droppen var för sig. Att ha mer än en droppe på spelplanen kräver att man har tungan rätt i munnen för att undvika att spilla kvicksilver. Man tvingas också blanda två färger för att få en tredje färg.

Det finns i princip tre huvudtyper av banor. Antingen ska du ta dig igenom banan på tid. Då spelar mängden kvicksilver du förlorar mindre roll. I andra banor är det däremot mängden kvicksilver som är viktigast. Man får helt enkelt inte förlora för mycket. Slutligen, den tredje typen av banor är mer av tänkarkaraktär där det kan ta flera spelförsök innan man lyckats luska ut hur man tar sig förbi banans alla hinder.

Omdöme: Att balansera kvicksilver kräver stadiga händer och tålamod. Archer Maclean’s Mercury är ett typiskt bara-en-gång-till-spel. Man bara måste klara den där omöjliga banan. Mercury innehåller många banor (72 st) vilket ger hyfsat många timmars underhållning. Spelet är bra, men saknar det lilla extra för att hamna bland de riktiga toppspelen.

Skriven av: Mats Ernofsson