Arms

Av i i Recensioner, 3 Mer

Arms

Nintendo går ganska ofta sin egen väg. Nu har de försett sina kämpar med underliga, vapenförsedda armar vilket resulterat ett udda spel.

Det är inte konstigt att det första spelet jag recenserar till Nintendo Switch är ett av Nintendos egna spel. Nintendos konsoler har alltid sålts med hjälp av högkvalitativa egenutvecklade spel. Med Switch är detta tydligare än någonsin då konsolen lansering hölls upp nästan enbart av Zelda: Breath of the Wild. Med Arms tar Nintendo ytterligare ett steg i rätt riktning då detta är ett helt nytt spel med nya karaktärer istället för att förlita sig på existerande spelserier.

Upplägget i Arms är enkelt om än udda. Det är ett boxningsspel fyllt med färgglada och positivt laddade karaktärer där varje slag levereras med hjälp av förlängda armar. När jag först hörde talas om detta såg jag ut som ett frågetecken och sade ”så… det är som att vi spelar Street Fighter 2, men alla spelar som Dhalsim?”. Riktigt så enkelt är inte spelets upplägg. Även om konceptet till en början är enkelt så finns det mycket finess att finna. Slagen kan kurvas, laddas upp och utföras med timing. Precis som i många fightingspel kan man förstås bara slå-slå-slå-slå som en tok och ibland vinna matcher på detta sätt, men för att kunna få ut mer spelglädje ur Arms rekommenderar jag att man lär sig några av spelets nyanser.

Arms innehåller tio minst sagt unika karaktärer. Ett urval av dem är Min Min, en flicka som slåss med nudelarmar och draklaser (behöver jag fortsätta?), Kid Cobra, en skateboardande orm med vapen som kallas Slapamanders (slap, slap, slap) och Mechanica, en helt vanlig tjej i en hemmabyggd mech som ser ut som en kanariegul budgetversion av Overwatch karaktären D.Va. Varje karaktär har tre vapen att välja mellan och unika förmågor såsom teleportering, regeneration eller dubbelhopp. Allt detta tillsammans skapar ett intressant och varierat persongalleri för Arms. En av Nintendos styrkor har alltid varit att skapa karaktärer som känns färdiga, tillgängliga och framförallt roliga.

Även om det finns ett Grand Prix-läge så är spelets huvudläge helt klart Versus Mode. Arms är ett spel som bör spelas med vänner även om möjligheterna att spela mot datorn eller online finns där. Versus är mycket tillfredsställande och spelet är mycket lätt för en ny spelare att plocka upp och spela inom några minuter. Finesserna i spelet tar dock längre tid att lära sig. Det bör sägas att även om det finns andra spellägen så är spelet i grund och botten ett kortvarigt versus-spel. Det finns djup i spelet, men antalet speltimmar är lågt med hänsyn till dess pris. Spelet kan styras på många olika sätt. Enskild joy-con, dubbla joy-cons, joy controller och pro controller. Nintendo har gjort ordentligt arbete för att tillåta spelare att spela som de vill. Jag föredrar själv dubbla joy-cons då det helt klart ger den roligaste boxnings-upplevelsen. Jag såg till att köpa ett andra par för att låta mina vänner slåss på lika villkor med mig. Det bör dock nämnas att pro controllern är överlägsen när det gäller att försöka vinna matcher. Styrningen är mycket mer precis även om det i min mening inte är en lika rolig upplevelse.

Arms är i grunden ett socialt spel i min mening. Det är mycket tillgängligt och roligt i korta omgångar. Under tiden jag hade spelet för recension tog jag på mig att testa det på olika målgrupper och i olika situationer. Jag har spelat det på min storbilds-tv hemma med min 3-åriga dotter och en av mina vänner som mycket snällt kan beskrivas som en noob. Båda hade roligt och lyckades delta riktigt bra i versus-läget. När vi bröt för att äta middag ville båda fortsätta spela efteråt. Ett bra betyg. Jag har även för första gången tagit med min Switch till andra platser än hemmet. Jag besökte en barnfamilj som jag känner förra helgen. När jag tog upp min Switch och två uppsättningar joy-cons blev det snabbt kö till att få spela och istället för att känna mig fånig så kändes det lite som när jag var barn. När lokal multiplayer var något som förde folk samman och skapade god stämning. Och det är väl det som är anledningen att så många vuxna idag fortfarande gillar Nintendos spel. Förmågan att känna sig som ett barn igen för en liten stund.

Det Bra

  • Positivt och roligt
  • Lämpligt för både vuxna och barn
  • Lätt att lära, men med djup

Det Dåliga

  • Kortvarigt för den enskilde
  • Inte ett singleplayer spel
  • Aningen svårstyrt
8

Skriven av: Viktor Larsson

Inga kommentarer än.

Kommentera

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

I uppföljaren till Bungies storsäljare Destiny får du möjlighet att utforska fyra nya världar med tre nya subklasse… https://t.co/QZcRjHFTK0
Creative utökar sitt produktsortiment för gamers med en ny mus. Är deras debut bland spelmössen lyckad? #siegem04… https://t.co/xNMq9C2Mod
Tonårsproblem låter kanske som vardagsmat. Life Is Strange har dock sin egna twist på den så kallade vardagsmaten.… https://t.co/ii5QrmH3sp