Asphalt 8: Airborne

Av i i Recensioner, 2 Mer

Asphalt 8: Airborne

Däcken skriker och du lyckas få motståndarna att krascha. Upploppet ligger framför dig. Du gör dig redo för ett segervrål bakom ratten på din Lamborghini.

Gameloft är ett av de stora spelföretagen på den mobila marknaden. De har massor av stora titlar i sitt CV och serien Asphalt är en av dem. Då detta är det åttonde spelet i originalserien har utvecklarna gott om erfarenhet om hur man sätter ihop ett mobilt bilspel på bästa sätt. På det planet gör dem mig inte besviken iallafall.

Jag borde inte tycka om detta spel. Jag borde inte ens vilja prata om det då det innehåller det som jag föraktar mest av allt inom spelbranschen just nu. Mikrotransaktioner. Ändå sitter jag här, tio speltimmar senare och bara längtar efter att få börja spela igen.

Asphalt 8 är ett så kallat ”Free to play” och kort förklarat innebär det att spelet är gratis att ladda hem men innehåller saker man kan betala för inne i själva spelet, mikrotransaktioner det vill säga. För mig fanns det två sorters mikrotransaktioner fram tills nu. En överkomlig och en som bara är ute efter att sno dina surt förvärvade pengar. Den överkomliga kategorin går ut på att du kan köpa saker som inte påverkar spelet på något vis alls, kläder till din karaktär och liknande. Den sämre kategorin går ut på att få dig att använda ditt kreditkort så mycket som möjligt genom att ställa ibland orimligt höga krav på dig som spelare. Det kan innebära att din karaktär ökar i level väldigt långsamt eller att du behöver betala väldigt många intjänade poäng för att komma vidare i spelet, om du då inte väljer att betala olika summor. Asphalt 8 hamnar trots allt någonstans mitt emellan dessa och det räddar spelet från att få ett bottenbetyg från mig. Detta ska dock inte bli något debattinlägg om mikrotransaktioners vara eller icke vara, men jag tycker det är värt att nämna då det säkerligen kommer att få många spelare att svära över de till en början långsamma framstegen man gör i spelet.

Det första som slår mig är hur fort spelet laddas och inom tjugo sekunder är jag ute på banan och öser på i full fart. Det är en viktig detalj för mig i bärbara spel då jag oftast är ute efter något snabbt och lättillgängligt. Det andra som slår mig är hur fantastiskt snyggt spelet är. Grafiken dundrar på med väldigt vackra bilar, banor och en ljussättning som slår det mesta som jag har spelat på min iPad. Jag vet inte hur många skärmdumpar jag har tagit bara för att visa mina vänner hur mobilspel kan se ut nuförtiden. Helst ska man dock se spelet i rörelse då ljussättningen och farten tillför så otroligt mycket. Den blöta asfalten på banan i Tokyo är till exempel otroligt läcker när den speglar neonskyltar och lampor. Överlag imponeras jag stort över hur Gameloft lyckats få till looken i spelet. Det samma gäller ljudet som låter som det ska göra. Den licensierade musiken tillför också väldigt mycket. Det finns olika musikkanaler att välja mellan så alla ska bli nöjda.

Spelet innehåller femtio licensierade bilar och alla är väldigt vackert modellerade. Till en början har man bara tillgång till några få men ju mer man spelar desto fler kan man låsa upp genom att köpa dem för valutan du tjänar på att vinna lopp. Du måste vinna många lopp om du ska ha råd att köpa värstingbilarna. Och det är här som mikrotransaktioner kommer in i spelet. För dig som inte orkar nöta banor finns det möjlighet till att köpa spelvaluta för riktiga pengar vilket säkert är lockande för en hel del spelare. Du kan också köpa olika bilpaket och låsa upp turneringar direkt istället för att samla stjärnor och poäng. Stjärnorna spelar en stor roll i spelet då det är de som avgör vilka lopp och turneringar du har tillgång till. På varje bana kan man tjäna max fem stjärnor. Tre av stjärnorna tjänar du genom att hamna på pallplats och de resterande två vinner du genom att utföra särskilda uppdrag under loppen. Det kan vara att krascha ett antal andra förares bilar eller att själv undvika att krascha under ett helt lopp. Uppdragen gör loppen spännande och märker man att pallplatsen är långt borta så kan man alltid fokusera på dessa istället.

Varje lopp är spännande och spektakulärt vilket gör att jag mer än gärna spelar om ett lopp flera gånger på raken om det skulle behövas. Det finns också ett par olika spellägen som alla är intressanta. Motståndarna kan vara väldigt svåra så det gäller att behålla fokus genom hela loppen. Banorna är väldigt varierande och fulla av genvägar att hitta. Du kör till exempel på franska Rivieran, i ett regnigt Tokyo, i Alperna och på en rymdbas där en raket är på väg att avfyras.

Är du ute efter ett realistiskt bilspel så får du leta någon annanstans för Asphalt är det motsatta. Här är det loopar, nitro, volter och brutala krascher som gäller. När du först börjar spela så kanske inte hastigheten är det som imponerar mest, men när du kommer upp i de högre klasserna så gäller det att inte blinka. Det finns fem klasser. D som är den långsammaste upp till A, samt S som enbart handlar om superbilar. De första turneringarna handlar det mest om klasserna D och C vilket känns som en bra uppvärmning för vad som komma skall. Och det är här som jag tror att spelet kan tappa spelare. Eftersom spelet är ”free to play” så tar det ganska lång tid att tjäna ihop en summa som gör att man kan köpa en bil som har något att sätta emot motståndet på de lite svårare banorna. Det gör att man får spela om banor ganska många gånger ibland för att kunna ta sig an ett annat lopp.

Det som är positivt är att det finns väldigt många lopp i varje turnering som gör att man kan variera sig mycket. Jakten på stjärnorna är något av det mest beroendeframkallande jag stött på i såna här sammanhang och det gör att jag aldrig känner behovet av att handla något med mina riktiga pengar. Jag vill kämpa med mina hårt förvärvade bilar och känna stoltheten när jag väl lyckas ta den där förbannade stjärnan. Till en början var jag väldigt upprörd över hur spelet tycktes vara upplagt för att få mig att spendera riktiga pengar men ju mer jag spelar desto mer poäng tjänar jag vilket gör att det alltid finns något att låsa upp eller någon bil att uppgradera, än så länge iallafall. Kontrollen känns också oerhört tajt. Du kan välja mellan att svänga med själva enheten du håller i eller placera ut knappar på skärmen. Båda alternativen fungerar strålande.

Asphalt 8 innehåller också väldigt bra onlinespelande. Den simpla och lättillgängliga huvudmenyn visar vilka onlineturneringar som körs för tillfället och har du ett Facebook konto kan du lätt utmana vänner och bekanta samt försöka slå varandras tider. Allt detta tjänar du också spelvaluta på och det är ett bra sätt att samla ihop till bilen du behöver.

Allt är dock inte på topp. Ibland känns det verkligen som att det är ett gummiband mellan mig och motståndarna vilket gör att hur bra jag än kör så verkar dem alltid hinna ifatt mig, förutom när jag har en bil som är väldigt mycket bättre än deras. Sånt är frustrerande och har fått mig att skrika elaka ord ett par gånger. Sen nämner jag mikrotransaktionerna än en gång för jag tycker att det är fel väg att gå. Hur mycket jag än gillar detta spel så mår jag lite illa när spelet undrar om jag inte ska ta och köpa mig lite valuta. Jag skulle vilja be alla utvecklare att ha ett ”köp nu-alternativ” där jag får möjligheten att köpa hela spelet till ett realistiskt pris. Vill jag kunna köpa alla bilar i detta spel så får jag köpa det dyraste av kreditpaketen vilket just nu ligger på 749 kr. Det är inte realistiskt och det gör mig illamående som sagt. Jag förstår att detta är en metod som kommit för att stanna då utvecklare bevisligen tjänar pengar på det. Tyvärr tycker jag det gör ett av årets roligaste spel lite sämre.

Asphalt 8: Airborne är en väldigt splittrad historia för mig. Å ena sidan är det ett av dem roligaste spelen jag spelade förra året, det bästa bärbara bilspelet någonsin skulle jag vilja säga. Å andra sidan hålls spelets fantastiska potential tillbaka av dessa förbannade mikrotransaktioner. Jag vill kunna utnyttja allt detta underbara spel har att erbjuda utan att behöva betala hutlösa priser. För jag antar att spelet kommer till en gräns där det krävs alldeles för mycket av mig som spelare för att jag ska orka med att spela vidare. Och det gör mig lite bitter. Som bilspel är det helt fenomenalt och allt jag begär av ett spel i denna genre. Som spel i helhet så tappar det några pinnar på betygsskalan.

Det Bra

  • Snyggast
  • Kontrollen sitter perfekt
  • Bra onlinemöjligheter
  • Fantastiskt roligt

Det Dåliga

  • Mikrotransaktioner förstör flytet i ett annars perfekt bilspel
  • Irriterande motståndare ibland
7

Skriven av: Roger Nilsson

Inga kommentarer än.

Kommentera

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Göteborgsbaserade indiestudion Skyglobin avslutar nu sin trilogi The Journey Down. Vad väntar Bwana och hans vänner… https://t.co/a9m5dNOpdv
Beetlejuice är en mycket excentrisk och busig figur, vilket borde passa bra in i LEGO-universumet. #Legodimensions… https://t.co/byC1Z34XUN
Pokkén Tournament är en handburen återutgåva av det mycket populära Wii U spelet med samma namn.… https://t.co/nyq6ZogsSV