Ubisofts långa spelserie Assassin’s Creed tar sig till England där vikingarna härjar för fullt.

Jag tror att många av er läsare spelat något eller några spel i Assassin’s Creed-serien. Det har hunnit bli en lång serie med en hel rad spel vid det här laget. Valhalla, eller rättare sagt vikingarnas nya hemvist i England, är seriens nya anhalt. Valhalla anspelar på vikingarnas himmelrike dit fallna far som en belöning för väl skött jordeliv.

Valhalla börjar i ett kallt Norge med djupa fjordar och höga berg. Här får vi en kort introduktion till varför Sigurd väljer att åka för att bosätta sig i England. Du, som är Sigurds adoptivsyskon, följer med. Att du har ett namn, Eivor, som passar män lika väl som kvinnor får sin förklaring i att du som spelare kan välja om du vill spela som man eller som kvinna.

Livet i England blir hårt. Du måste skapa allierade för att överleva. Nu är det inte modern diplomati som ger dig allierade utan det är effektivt att banka skiten ur fienden. Inta fiendens fästning och tvinga på fiendeland en ny kung. Det är vad som gäller.

I Assassin’s Creed: Valhalla ska du heller inte tycka synd om att småbyarna med fredliga munkar får stryk. Räder mot mindre bosättningar är en viktig del av spelet. De tillhör nödvändigtvis inte storyn, men om du vill bygga upp din by i Mercia måste du ha råvaror. De får du genom räder.

Räderna tillför även en annan viktig aspekt till spelet. Du får erfarenhet vilket är nödvändigt för att fortsätta spelet. Varje huvuduppdrag är nämligen märkt med hur hög erfarenhet man bör ha. Har du 15 och det krävs 20 så blir det svårt att klara striderna. Det är bara att se till och skapa erfarenhet. Att man i förhand kan se kravet på erfarenhet är jättebra för då slipper man bege sig in på ett nytt uppdrag för att direkt bli förnedrad.

Striderna är underhållande om än något enformiga. Det finns tre typer av strider – närstrid, pilbåge och överraskningsattacker. Av dessa är kanske överraskningsattackerna mest underhållande. Man kan smyga runt bland fienden och överraska icke ont anande fiender genom att exempelvis gömma sig i en höstack eller hoppa ner från högre höjd.

Närstridsvapnen är tunga såsom yxor och tvåhandsyxor. De kan, precis som övrig rustning uppgraderas. Därför är en smedja av stort värde. Det är det första du behöver bygga i din nya hemvist. I smedjan ger en uppgradering inte nödvändigtvis direkta uppgraderingar av exempelvis attackstyrkan utan det kan krävas bland annat runstenar.

Allt eftersom man spelar bygger man upp ett erfarenhetsträd som är riktigt omfattande. Här bygger man bland annat upp attacker, smygande och försvar. Det finns även nya attacker inlagda på olika ställen i färdighetsträdet. Den första attacken jag låste upp var möjligheten att stampa på fallna fiender.

Eivors rörelsemönster är riktigt bra. Speciellt gillar jag hens närmast akrobatiska förmågor när det gäller att klättra. Låt mig ta ett exempel. Ett fort ska intas. Dina kamrater reser stegar och försöker slå sönder fortets dörrar. Du tar då det kloka beslutet att klättra upp för befästningens vägg. Dina kamrater följer efter på stegarna men de har ett mycket varierande förstånd. Vissa hjälper dig villigt genom att ta sig an närmaste fiende. Andra står stridsberedda och tittar på medan jag har det hett om öronen. Här önskar jag mer av spelet. Dessutom hade det varit kul att kunna ge order till sina kamrater.

Assassin’s Creed: Valhalla är inget färgglatt spel utan mycket är ganska grått men för den skull inte trist. Ubisoft har lagt stor vikt vid att återskapa Norge och England som man tror att de såg ut med långhus, kloster, bondgårdar och allt som fanns på den tiden.

Jag har spelat på Xbox Series X och med tanke på konsolens kraft är jag inte speciellt imponerad. Det känns som om jag lika gärna skulle kunnat spela på en Xbox One X. Om det hade varit den konsolen skulle jag däremot kunnat bli någorlunda imponerad.

Ljudet är stundtals fantastiskt med ett jättebra soundtrack. Men, röstskådespeleriet varierar kraftigt. Vissa röster är nästan förskräckliga ned andra är riktigt bra. Som tur är har Ubisoft lagt krut på bra röster åt huvudrollsinnehavarna.

Assassin’s Creed: Valhalla är ett av de bättre spelen i Assassin’s Creed-serien som jag spelat. Det är ett öppet spel som samtidigt inger ordning och reda. Här behöver man inte gå vilse i alltför stora världar utan allt är lagom stort.

ANNONS:

Skriven av: Mats Ernofsson