Battlefield V

Av i i Recensioner, 5 Mer

Battlefield V

Efter en mycket lång och framgångsrik spelserie återgår svenska spelföretaget DICE till den outtömliga källa för krigsspel som är andra världskriget för att dricka djupt ur dess mörka vatten.

Många av de moderna FPS-spelserierna som Call of Duty, Medal of Honor och Battlefield har alla sina rötter i att porträttera 1900-talets konflikter. Under de senaste tio åren har dock trenden i FPS-genren varit konflikter i nära framtid eller nutid. Detta, tror jag, till viss del efter den enorma succé som spelserien Modern Warfare var. Under förra året fick vi dock se Call of Duty återgå till andra världskriget i spelet ”Call of Duty: WWII”. Jag skrev en recension av detta spel och gav ett blandat omdöme dels på grund av spelets något snäva perspektiv på konflikten. Att få ta del av ett annat spelföretags tappning på den moderna tidens största och mest storskaliga krig är därför särskilt välkommet från min sida.

Battlefield har alltid varit en serie som stått för tre saker för mig. Fokus på fordon i strid, enorma multiplayerdrabbningar och utmärkt singleplayerinnehåll. Battlefield V lever upp till alla dessa förväntningar. Jag vill göra avstamp i den del av FPS som ofta ligger mig själv närmast hjärtat, nämligen single-player kampanjerna. I Battlefield V får spelaren chansen att se kriget från flera olika håll som vanligtvis inte porträtteras i denna typ av spel. Varje minikampanj följer olika karaktärer under två till tre speltimmar. Ett mycket tillfredställande och omväxlande sätt att berätta kortare historier på.

Min favorit har varit uppdraget ”Nordlys” som följer en norsk motståndskämpe under den tyska ockupationen. Utrustad enbart med en morakniv och ett par skidor tar hon sig an ett helt kompani av tyska soldater vid ett norskt vattenkraftverk. Det kanske är att förhärliga sanningen lite, men jag uppskattar verkligen hur det digra nordiska klimatet återspeglas i spelmotorn Frostbite och hur huvudkaraktären genomgående talar norska.

Uppdragen växlar i hur spelaren bör närma sig sina mål, men spelet kräver oftare en försiktig och uttänkt approach än den klassiska ”skjut först, fråga sen” mentaliteten som Call of Duty har instiftat i många gamers. Spelet känns ofta som ett stealth-spel, något jag tycker väldigt mycket om. Att lyckas infiltrera en fiendebas oupptäckt kräver en hel del finess och många försök för mig. Vissa moment av uppdragen var jag tvungen att spela om fem eller tio gånger för att få det riktigt rätt. Det fick spelet att kännas väldigt utmanande utan att vara omöjligt. En av karaktärerna säger i en cut-scene ”You’re a tryer. No matter if you fail, you get up and you try again!”. Det beskriver ganska bra hur en stor del av singleplayer kändes för mig. Att misslyckas om och om igen, men ändå vilja fortsätta försöka.

Likt tidigare Battlefield-spel är de drabbningar som sker i multiplayer verkligen storslagna. Ett flertal mycket vackra banor står redo att förödas av de stridande trupperna. Nederländerna i både pittoreska landskap och vacker storstadsmiljö, Afrika och även två kartor i det karga norska landskapet. Varje slag innefattar upp till 64 spelare indelade i skvadroner av fyra spelare (eller vänner för de som har sådana). Slagen är minst sagt enorma och kartorna likaså. Många gånger förflyttar sig striden genom olika zoner på kartan då den annars vore för stor även för 64 spelare. Detta ger en aning hur stora och välgjorda kartorna är. Trots deras storlek lyckas DICE genom spellägenas upplägg ändå att koncentrera striderna på ett sätt som får det hela att kännas väldigt levande och pressat.

Ett spelläge som överraskade mig i sin omfattning är Grand Operations. Ett multiplayerläge med en kort historisk bakgrundshistoria. Uppdelat över två eller ibland tre dagar i spelet porträtteras olika slag ur en anfallares/försvarares perspektiv. Dessa matcher blir episka även i sin tidsomfattning. Att spendera 30-60 minuter på en match är inte ovanligt. Jag antar att det krävs en viss sorts spelare för att verkligen uppskatta vad Battlefield V har att erbjuda multiplayermässigt. Det handlar inte lika mycket om snabb action och först-till-tio deathmatch som det gör de stora slagen, massiva anfall och koordinerat försvar.

Utanför strid ger Battlefield V ett gott intryck. Det finns dagliga uppdrag och utmaningar för att förtjäna in-game valuta. Spelare kan levla upp vapen, klasser och annat för en mer personlig upplevelse och verkligen gå så djupt som de vill. Det enda jag saknar i detta spel är ett sätt att spela det med mina vänner som befinner sig i samma rum. Detta har aldrig varit Battlefields styrka, utan snarare någonting som Call of Duty brukar göra bäst. Det hade dock varit roligt att på något sätt kunna uppleva spelet även med vänner.

Sammanfattningsvis är Battlefield V en värdig uppföljare i en av de mest storslagna och välutvecklade FPS-serierna i modern tid. Singleplayer läget är cinematiskt, fängslande och mycket tillfredställande medan multiplayer är lika episkt som alltid.

Det Bra

  • Utmärkt singleplayer
  • Vackra banor
  • Episk multiplayer

Det Dåliga

  • Ingen lokal co-op
  • Välanvänt tema
9

Skriven av: Viktor Larsson

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Det 13 år gamla World of Warcraft får ännu en expansion. Har Blizzard lyckats förnya spelet? Viktor har svaret på d… https://t.co/6jGCb0kyrc
Fresh ‘N Rebels nya hörlurar Clam har snygg design och aktiv brusreducering. Hur är ljudkvaliteten och komforten?… https://t.co/K61y3S4HHY
Bamboo Slate från Wacom är ett smart anteckningsblock för dig som snabbt behöver överföra vanliga anteckningar till… https://t.co/FGHAIb3rEi