Call of Duty: Ghosts

Av i i Recensioner, 8 Mer

Call of Duty: Ghosts

Viktor trotsade höstkylan för att köa mitt i natten för en PS4:a. Call of Duty: Ghosts var ett av de första spelen han spelade på denna nya konsol och han gillar spelet.

Klockan är 05:30 och efter två timmars köande i novemberkylan kan jag nu inte längre känna mina tår. Jag och ett trettiotal andra tappra själar har barrikaderat oss utanför Elgiganten i Uppsala i förhoppning om att kunna köpa ett Playstation 4 utan en förhandsbokning. Stämningen i kön är gemytlig. Vissa, som varit här sen solen gick ner dagen innan, sitter och grillar korv och spelar musik. Andra som tänkte att ”det är nog inte så kallt ute” står och huttrar i sneakers och tunna mössor. Mannen framför mig i kön berättar om hur han blivit lurad av webbutiken där han bokade sin konsol, om hur de skickade den till någon annan. Detta är en historia jag kommer höra många gånger under morgonen. När solen till sist går upp och butiken öppnar finns det tjugo konsoler till fyrtio köare. En trist verklighet, men för mig på plats sexton i kön är det fullt acceptabelt. Jag packar ihop mitt camping-kit för parkeringsplatser och beger mig hemåt för att avnjuta Call of Duty: Ghosts.

Efter konfiguration och uppdateringar slänger jag mig in i min favoritdel av Call of Duty-spelen, nämligen kampanjen. Jag har alltid tyckt om de fiktiva krigsscenarion som målas upp i Call of Duty, särskilt i Modern Warfare serien. I Ghosts centrerar handlingen runt två bröder, deras far och hund. Just personporträtten har aldrig varit något som lockat mig i FPS (first person shooter) eftersom karaktärerna ofta är tomma och otrovärdiga på samma sätt som biroller i en dålig actionfilm. Jag känner inte att det är annorlunda här och låter mig istället lockas av den smått futuristiska bild som målas upp av ett USA under anfall. En koalition av sydamerikanske nationer har till sist kommit i konflikt med USA och använt landets strategiska rymdarsenal mot dem. De delar av kampanjen som jag gillar är alltid de olika miljöerna där striderna utkämpas. Detta är inte en besvikelse i Ghosts då storslagna utomhusmiljöer varvas med stadsmiljöer från Santa Monica och San Diego. Eldstrider i rymden och under vattnet verkar tillsammans för att göra Ghosts till ett av de bredaste Call of Duty-spelen i tal om platser.

Med en ny konsol att spela på förväntar man sig självklart vissa förbättringar i spelet, och visst finns de där. Spelet är snyggt och flyter riktigt bra i både kampanjen och multiplayer. Det är dock ingen ”oh my god”-effekt som jag hade hoppats. Det känns fortfarande mycket som ett riktigt snyggt PS3-spel, men inte mer. Om man talar om artstyle snarare än ren grafik så imponerar spelet även här. Banorna är snygga och spelets effekter är både välgjorda och inspirerade.

Den stora anledningen att så många älskar Call of Duty-spelen och grunden till dess långvarighet är såklart multiplayer. Det märks att Infinity Ward lagt mycket tid på att skapa ett multiplayerläge som passar flera typer av spelare, och som verkligen har mycket återspelsvärde i sig. Precis som i tidigare spel finns möjligheten att skapa egna loadouts, men detta är här ställt på sin spets när spelaren nu kan ändra utseende på sin karaktär, köpa vapen ett och ett och konfigurera sina loadouts på ett mycket djupare sätt än tidigare. Detta kan framstå som överväldigande för någon som aldrig sett ett FPS innan, men som alltid så är det inget man måste göra för att kunna njuta av spelet. Med tretton olika spellägen i multiplayer finns det många olika upplevelser att prova på. Allt från klassisk team deathmatch till mer aggressiva scenarion som Blitz, där målet är att storma motståndarens bas om och om igen. Ett av mina favoritlägen är Infected, där en spelare börjar som vad man kan kalla en zombie med en kniv. Så snart en annan spelare blir dödad blir denne också som zombie. Efter ett par minuter är det väldigt svettigt för de kvarvarande människorna på banan. Spelläget är roligt, paranoiaframkallande och actionfyllt. Det enda negativa jag kan säga om spelets multiplayer är att den känns väldigt hektisk från stund till stund. Man hinner sällan få en känsla för matchen och många gånger ser man inte ens vem som dödar en när det är 12+ spelare.

Call of Duty: Ghosts är en värdig uppföljare till en av spelvärldens främsta FPS-serier. Spelet har en snygg kampanj och stort återspelvärde i multiplayer. Det känns inte som ett spel från framtiden, men är sannerligen ett spel för samtiden.

Det Bra

  • Utmärkt framerate
  • Stort återspelvärde
  • Miljöerna

Det Dåliga

  • Tunn story
  • Hattig multiplayer
  • Avsaknad av OMG
8

Skriven av: Viktor Larsson

Inga kommentarer än.

Kommentera

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Göteborgsbaserade indiestudion Skyglobin avslutar nu sin trilogi The Journey Down. Vad väntar Bwana och hans vänner… https://t.co/a9m5dNOpdv
Beetlejuice är en mycket excentrisk och busig figur, vilket borde passa bra in i LEGO-universumet. #Legodimensions… https://t.co/byC1Z34XUN
Pokkén Tournament är en handburen återutgåva av det mycket populära Wii U spelet med samma namn.… https://t.co/nyq6ZogsSV