Call of Duty: Modern Warfare

Av i i Recensioner, 5 Mer

Call of Duty: Modern Warfare

Ett av de stora shooter-spelen har fått en renovering och ges ut till denna generations spelkonsoler och datorer.

Den ursprungliga Modern Warfare serien var ett stort steg inom shooter-genren. Detta var en tid då en majoritet av spelen i genren antingen var satta i andra världskriget, i en avlägsen framtid eller någonstans mellan helvetet och en rymdstation på Mars. Det första Modern Warfare tog istället en kort kliv fyra år in i framtiden för att sätta sin berättelse mycket närmare vår egen verklighet. Detta gav ett spännande klimat med en känsla av relevans och samtidighet som man på denna tid inte var van vid. Det var också ett av de första stegen in i att göra shooter-genren till en politisk plattform.

Idag, tolv år senare, ser vi tillbaka på Modern Warfare och dess uppföljare Modern Warfare II som milstolpar inom shooter-genren. Både i fråga om berättelse, kvalité och framförallt deras multiplayer. Jag brukar själv ofta säga att Modern Warfare II är bland de bästa multiplayer-upplevelserna genom tiderna för den som föredrar couch-gaming. En upplevelse som var i klass med andra klassiska spel som Super Smash Bros, Goldeneye, Mario Kart och Soul Calibur II.

Likt de föregående spelen i serien spelar det nya Modern Warfare på vår tids rädslor och farhågor. Istället för ryska generaler med kärnvapen gestaltas dessa rädslor som terrorister ibland oss. En plötslig och brutal terrorattack i en större västerländsk stad eller det omänskligt grymma i att använda nervgas mot en civilbefolkning.

Spelet innehåller en hel del starka scener. Scener som provocerar och kan skaka om även den mest avtrubbade spelfantasten. Jag ser detta som en styrka i spel som ett media. Att kunna skaka om oss och frambringa empati när vi själva måste genomleva de öden som drabbat så många i vår tid. Paradoxalt nog kan denna typ av spelupplevelse både avtrubba oss till det våld som spelet innehåller samtidigt som det gör oss akut känsliga för de människoöden som vi annars har så lätt att skapa distans till. En särskilt stark scen i spelet låter spelaren ta rollen som en ung flicka som behöver slåss för sitt eget och sin brors liv mot en ockuperande militärmakt. Att försätta spelaren i ett barns kropp och tvingas agera ut mycket av de brutala handlingar som har blivit vana att se vuxna utföra i denna typ av spel är en tankeställare och ett mycket starkt berättargrepp.

Det jag känner mest olust inför i detta spel är den brist på perspektiv som vissa av de andra Call of Duty-spelen erbjudit. Jag talade senast om detta problem i min recension av Call of Duty: World War II. Även om man under kampanjens gång får gestalta olika karaktärer från olika faktioner så sker allt för att främja idén om USA som den ultimata militära stormakten som mäter sin styrka och sin moraliska storhet mot världens orättfärd.

Jag inser att både Infinity Ward och Activision är amerikanska företag och att det vore konstigt att förvänta sig något annat, men faktum är att precis som Hollywood får företräde att tolka saker som Pearl Harbor, andra världskriget och den amerikanska invasionen av Irak så får spelvärlden mycket ofta berätta historier ur ett amerikanskt perspektiv. Hjältemodiga handlingar mot ryssar, talibaner eller vem den senaste fienden är som mördar civila, torterar fångar och hotar att utrota mänskligheten.

Fråga dig själv, när var senaste gången du gestaltade en rysk officer eller en soldat i en annan armé än den brittiska eller amerikanska? Eller snarare, när var den senaste gången du fick chansen att överväga en annan sida i de geopolitiska konflikterna än de amerikanska? Jag anser att shooter-genren har gått långt ifrån den enkla underhållning det var när du rocket-jumpade i Quake eller krympte demoner i Duke Nukem. Många av de moderna spelen skulle kunna ses antingen som en lättare form av propaganda eller rekryteringsverktyg för världens största militära supermakt.

Med allt detta sagt så levererar Modern Warfare en både gedigen och klassisk spelupplevelse med en fängslande kampanj och mycket genomarbetad multiplayer. Spelet utmanar mig som spelare precis rätt mängd och ger en riktigt bra multiplayer-upplevelse även för couch gaming. Återspelbarheten är hög även om jag gärna hade sett ett antal mer spännande kartor i multiplayer.

Sammanfattningsvis är Call of Duty Modern Warfare en värdig uppföljare till sitt ursprung från 2007. Det är svårt att tillskriva spelet samma omvälvande nyhetsvärde som originalet då spelbranchen har mognat mycket sedan dess, men Infinity Ward är tveklöst mästare på att skapa förstklassiga spelupplevelser.

Det Bra

  • Fängslande kampanj
  • Mycket bra multiplayer
  • Starkt soundtrack

Det Dåliga

  • Bristande perspektiv
  • Brist på variation i miljöer
  • Överskrider inga förväntningar
9

Skriven av: Viktor Larsson