Chibi-Robo! Zip Lash

Av i i Recensioner, 2 Mer

Chibi-Robo! Zip Lash

Som en liten miniatyrrobot är det förstås inte lätt att rädda världen från glupska, resursslukande utomjordingar. Tur att man har en elkontakt med tillhörande sladd.

För nio år sedan spelade jag ett spel på GameCube som hette Chibi-Robo! Ska jag vara ärlig så minns jag inte spelet över huvud taget. Det tyder på att det antagligen var ganska anonymt. Serien har växt med åren och nu kommer det femte spelet enligt vad jag kan läsa mig till på Wikipedia.

Chibi-Robo är en liten metallrobot som endast mäter ynkliga tio centimeter i strumplästen. Med den längden kan man kanske inte förvänta sig stordåd. När jordens resurser försvinner riktas blickarna mot ett gäng röda utomjordingar med spetsig skalle. Vem ska bekämpa dem och rädda jorden? Jo, vår kortväxte robotvän så klart. Vilken tur då att rymdvarelserna inte är större dem. Chibi-Robo byter snabbt sin lugna vardag som städare utanpå en satellit till det lite mer hektiska som rymdvarelsejägare. Mer upphetsande än så blir aldrig storyn som är ganska trist. Den passar dock bra till barn, men jag har svårt att tro att de barn som kan läsa engelska flytande verkligen orkar läsa allt.

Chibi-Robo är inte helt försvarslös trots att han saknar vapen. Han har nämligen sin strömkabel med kontakten i andra änden. Den kan han svinga mot fienden. Fast i början av varje bana är kabeln ynkligt kort och nästan oanvändbar. Genom att samla bollar växer den till i längd och kan som mest bli hela tre meter lång. Nu används kabeln inte bara till att knocka utomjordingar med. Nej, den används till en hel del annat också. Man skjuter iväg den mot olika mål. Fäster kontakten så kan man använda kabeln för att svinga sig fram eller dra till sig en plattform. Kabeln kan också fungera som propeller vilket gör att man kan glidflyga kortare sträckor. Fastnar kontakten inte så studsar den vidare mot väggar och tak. Det gör att man kan nå områden som till synes är ouppnåeliga.

Som du säkert räknat ut används kabeln till att lösa diverse pussel i plattformsformade, tvådimensionella banor. Vissa problem är ganska knepiga, men för det mesta lunkar spelet på i ett småtrist tempo utan större utmaningar. Kanske bra för barn, men långt ifrån de spännande världar som Nintendo erbjuder oss i Super Mario-spelen. På vissa ställen byts detta plattformshoppande mot lite andra spelmoment. Exempelvis får man chansen att ratta en luftballong. Här var kontrollen dock så ologisk att jag inte fattade någonting vid första speltillfället. När jag väl fattat hur löjlig kontrollen var så gick det hur lätt som helst att bland annat undvika kråkor som inget hellre ville än att hacka sönder mina ballonger.

När man väl kommit till slutet av en bana får man chansen att fånga ett av tre flygande tefat. Det minsta ger tre försök i en snurra medan den största bara ger ett. Snurran avgör sedan hur många steg framåt man ska gå på spelplanen. Ööööh? Spelplanen? Jo, man kan hoppa framåt mer än en bana, men om man har otur innebär det att man måste spela om en gammal bana. Jag fattar ingenting. Vad är det för nytta med det? Varför inte bara spela bana efter bana tills man kommer fram till bossen? Bossarna är för övrigt ganska kul, men det är inte svårt att läsa deras rörelsemönster och därmed besegra dem. De är dock fantasifulla. Den första liknar exempelvis en mekanisk känguru på medar.

När en hel värld om sex banor och en boss väl är avklarad kan du gå tillbaka och spela om enskilda banor. Det är säkert kul för dig som vill hitta banornas alla samlarföremål. De mest märkliga föremålen är olika godis. Det låter kanske inte konstigt, men det är sådant godis som finns i verkligheten. Mentos och Pez är två exempel som finns här i Sverige medan en del är konstigt japanskt godis som inte hittat hit. Varför har man riktigt godis i en karikatyraktig värld? Det känns inte bara malplacerat utan även som reklam riktad till barn. Är det produktplacering som Nintendo tjänar pengar på? Dålig stil i så fall då de flesta som kommer att spela Chibi-Robo! Zip Lash troligtvis är barn.

Jag har tidigare kort varit inne på bandesignen. Den är i sig inte så dum. Den kunde till och med ha blivit riktigt kul om det inte vore för att tempot är lågt och att de flesta partier är enkla. Att grafiken är trist bidrar inte direkt till att förbättra den totala upplevelsen. Förresten, grafiken är inte alltid trist. Chibi-Robos segerdanser när han klarat något är riktigt charmiga. Musiken är dock sövande. Den är barnvänlig – men tröttsam i längden.

Chibi-Robo! Zip Lash är lite av en gäspning. Det är ett spel som knappt får godkänt i betyg. Det glimrar bara till vid några få tillfällen. Man kunde ha skapat ett mycket mer utmanande spel med den spelidé man haft att leka med. Spelet passar bäst till barn, men trist nog har det inte översatts till svenska.

Det Bra

  • Bra spelidé
  • Barnvänligt förutom språket
  • Ganska kul bossar

Det Dåliga

  • Engelska
  • Ofta småtrist tempo
  • Snurrar om vilken bana man ska spela härnäst
  • Tråkig story
4

Skriven av: Mats Ernofsson