Child of Light

Av i i Recensioner, 7 Mer

Child of Light

Från kanadensiska Ubisoft Montreal kommer ett spel som närmast liknar ett japanskt, tvådimensionellt rollspel. Kan kanadensarna skapa lika bra rollspel som japanerna?

Aurora är en ung prinsessa från Lemuria. Hennes pappa har skaffat sig en ny kvinna och ni vet hur styvmödrar är. De är onda och så verkar det även vara i Child of Light. Det börjar av okänd anledning brinna och Aurora svimmar av. När hon vaknar är hon kall som snö och hela världen har förändrats. Lemuria är sig inte likt. Var är templet? Och vad har hänt med solen, månen och stjärnorna. Varför finns det en massa konstiga varelser som går till attack så fort man närmar sig? Frågorna är många och det är bara för den lilla flickan att bege sig ut på jakt efter svaren.

Child of Light är ett spel du kan ladda ner digitalt och det finns till flera plattformar. Jag har testat det på Playstation 4. Även om det är ett nedladdningsbart spel så är det inget spel du spelar igenom på två timmar. Nej, Child of Light varar minst tio timmar. Fast det tog längre tid för mig. Jag tror jag spelade igenom spelet på knappt femton timmar. Alltså får man många timmars spelande för en billig slant.

Child of Light är ett rollspel som hämtat inspiration från de japanska rollspelen (JRPG). Det är ett omgångsbaserat rollspel av klassiskt snitt. Det innebär att striderna utspelar sig i turordning. Man turas alltså om att göra sina drag. I Child of Light gör man dock inte vartannat drag var utan det finns en sinnrik mätare som talar om vems tur det är. Mätaren är uppdelad i två zoner. I den första och längsta gör man inget utan bara väntar på sin tur. Samtliga kombattanter finns med i mätaren och de rör sig olika fort framåt beroende på bland annat vilken nivå (level) de uppnått. När en kombattant kommer fram till nästa zon väljer man sitt drag. Ska man slåss, använda magi, använda trolldryck eller försvara sig? Olika handlingar tar olika lång tid att utföra. Att försvara sig går momentant medan allt annat tar tid. En lätt attack går ganska fort, medan en tung kan ta lång tid. Om en fiende hinner attackera din karaktär innan du nått slutet av andra zonen avbryts din attack. Det inbjuder till mycket taktiskt tänkande eftersom även du kan avbryta fiendens attacker så länge de är inom den andra zonen. Denna mätare är verkligen välgjord och gjorde striderna mycket kul och fulla av taktik.

Det finns dessutom ytterligare ett moment som taktiskt sett är viktigt när man strider. En blå, vattendroppsliknande eldfluga följer nämligen med Aurora genom hennes upptäcktsfärd. Han heter Igniculus och är en viktig del av striderna. När man aktiverar honom lyser han upp och är han framför en fiende blir denne bländad. Då blir denne helt plötsligt långsammare och genom att blända fienden på rätt sätt kan man se till att den exempelvis stannar i den andra zonen och inte attackerar utan att man själv kan attackera fienden och därmed avbryta dennes attack. Igniculus är alltså nästan helt oumbärlig och ett moment som jag verkligen älskade. Man kan även återskapa hälsa hos ens egna karaktärer genom att lysa på dem, men det är genom att blända fiender som Igniculus verkliga styrka ligger.

I enspelarläget använder man höger styrspak för att styra Igniculus vilket fungerar jättebra. Igniculus används inte bara i strider utan annars också, om än något mer sparsamt. Han kan flyga genom väggar och samla olika samlarföremål. Dessutom används Igniculus i några pussel där skuggan som olika föremål bildar när de belyses med Igniculus sken används för att exempelvis öppna förseglade dörrar.

Det finns även ett co-opläge där två spelare samarbetar. Då får man se om man kan samarbeta på ett konstruktivt sätt. Den ene spelaren styr nämligen Igniculus och då han är en så pass viktig del i striderna ställs man verkligen inför en samarbetsutmaning som är stimulerande. Klarar din kompis av att blocka fiendens attacker på ett sätt som du vill?

Nu är rollspel inte bara strider utan en massa annat också vilket givetvis även är fallet med Child of Light. Aurora ger sig nämligen ut på en upptäcktsfärd i en underbar värld. Grafiken är som hämtad ur en sagobok med omgivningar som ser ut att vara skapade med akvarellfärg. Om du brukar titta på konceptbilder till spel så vet du säkert vad jag menar. Child of Light ser ut som om man behållit konceptbilderna rakt igenom spelet. Resultatet är en helt fantastisk grafik, om än tvådimensionell då man använt samma spelmotor som i det senaste Raymanspelet.

Ubisoft har lagt ner en hel del energi på detaljer. Exempelvis har den unga prinsessan Aurora problem med att lyfta svärdet inför en attack. När prinsessan sedan utvecklas till en ung kvinna i slutet av spelet får hon mer kraft och svärdet tycks inte vara lika ansträngande att svinga längre.

Äventyret är välskrivet med skrivna repliker som passar väl i det sagobetonade tema som grafiken slagit in på. Det finns mycket få skådespelarinsatser vilket är lite synd. Att läsa en massa repliker är inte lika kul som att lyssna på skådespelare, men det är så de flesta av den är typen av rollspel är uppbyggda. För den skull saknar inte Child of Light ljud. Musiken är mycket väl anpassad till spelet och förhöjer stämningen betydligt precis som ljudeffekterna gör.

Precis som andra rollspel så stiger Aurora och övriga i hennes sällskap hela tiden i nivå (level). Strider ger erfarenhetspoäng (XP) vilket i sin tur gör att sällskapet levlas upp. Dessutom hittar man hela tiden ädelstenar som kan fästas på varje medlem i sällskapet – tre stenar per person närmare bestämt. Ädelstenarna ökar olika egenskaper hos den som använder dem. Jag använde bland annat en diamant som gjorde att man fick mer XP vid varje strid. Varje karaktär fick var sin diamant vilket, tillsammans med att jag utmanade alla fiender jag mötte, gjorde att striderna faktiskt blev lite väl lätta. Jag dog bara i början. En bit in i spelet klarade jag alla strider direkt på första försöket – även bosstriderna. Alla i mitt följe steg alltså lite väl fort i nivå vilket gjorde spelet för lätt. Det är alltså en taktik jag kan rekommendera för dig som lättare vill vinna, men kanske inte är att rekommendera om du vill ha en stor utmaning.

Varje karaktär har även ett erfarenhetsträd (skill tree) med olika förmågor. Varje gång man levlar upp får man förmågepoäng (skill points) som sedan används för att köpa en ny förmåga. Då träden har flera grenar får man själv välja vilka egenskaper man ska satsa på. Det kan vara att man uppgraderar hälsa, motståndskraft mot attacker eller att man får en helt ny förmåga att använda i striderna. Min taktik gjorde att jag enkelt kunde bygga upp erfarenhetsträden och när jag till slut kommit till sagans slut hade jag faktiskt inte speciellt många förmågor kvar att erövra. Det bidrog givetvis mycket till att spelet blev lätt. Allt eftersom man spelar blir det även allt tydligare att karaktärerna i det brokiga sällskapet har olika egenskaper. Aurora är bra på att slåss, men andra karaktärer kan vara bättre på annat såsom att bygga upp skyddet hos följet. Exempelvis är clownen Rubella en hejare på att hela. Hon kan till och med återuppväcka någon som dött i ditt sällskap utan att använda trolldryck.

Jag älskar Child of Light. Det är ett fantastiskt rollspel med ett mycket välavvägt stridssystem. Även om det är ett billigt nedladdningsbart spel så ger det flera timmars underbart spelande. Ubisoft Montreal har verkligen visat att de kan skapa ett spel som mycket väl kan konkurrera med de japanska rollspelen.

Det Bra

  • Stridssystemet
  • Underbar grafik
  • Igniculus ger en extra dimension åt taktiken
  • Utmanande att samarbeta

Det Dåliga

  • Lite för lätt
  • Vissa animationer är något stela
9

Skriven av: Mats Ernofsson

Inga kommentarer än.

Kommentera

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Göteborgsbaserade indiestudion Skyglobin avslutar nu sin trilogi The Journey Down. Vad väntar Bwana och hans vänner… https://t.co/a9m5dNOpdv
Beetlejuice är en mycket excentrisk och busig figur, vilket borde passa bra in i LEGO-universumet. #Legodimensions… https://t.co/byC1Z34XUN
Pokkén Tournament är en handburen återutgåva av det mycket populära Wii U spelet med samma namn.… https://t.co/nyq6ZogsSV