Dark Souls II

Av i i Recensioner, 5 Mer

Dark Souls II

Ett av de svåraste spelen som setts till Playstation 3 har just fått en uppföljare. Det är dags att börja dö om och om igen. Och sedan igen, och igen och…

Dark Souls av numera berömda utvecklaren From Software kom 2011. Det skakade om många med sin svårighetsgrad och för mig var det definitivt årets spel. Jag och säkert många andra har känt en viss oro över att uppföljaren skulle bli en besvikelse när spelseriens skapare avgick, men medan Dark Souls 2 kanske inte är fullt lika bra som sin föregångare är det ändå en väldigt kompetent uppföljare som kommer att sluka din tid. Samma varning som förra gången kvarstår dock: Om du inte gillar spel som gång på gång dödar dig i hopp om att du till slut ska lära dig, då är detta inte spelet för dig!

De flesta spel brukar bestraffa misslyckande med en smäll på fingrarna och en lämplig checkpoint men Dark Souls-serien är spel som slår sönder dina revben, tar dina kläder och lämnar dig grinandes i mörkret. Att göra framsteg bara för att bli nedslagen, dö om och om igen och en värld fylld av hopplöshet och förtvivlan har blivit vad som definierar Dark Souls. Det kanske låter enkelt att göra ett spel som bara är svårt men att skapa ett spel som misshandlar en psykiskt så som detta och som du fortfarande vill spela igenom är vad jag skulle kalla konst, något som From Software bemästrar.

Dark Souls II försöker mer än något spel i serien att vara mer inbjudande för nya spelare samtidigt som det försöker vara utmanande nog för veteraner. Slutresultatet har blivit ett spel som är utmanande, spännande och tidskrävande men också alltid kort från speciellt.

Spelet börjar likt tidigare spel med att man fått en besvärjelse över sig och blivit en odöd. Det är inte mycket mer än så som avslöjas kring ens uppdrag. Första området man kommer till heter Majula och det kommer att fungera likt en hubb till alla andra ställen i spelet. Majula är en väldigt vacker plats med fin utsikt över havet Efter man pratat med invånarna bleknar dock all skönhet till förtvivlan, något man måste vänja sig vid i det här spelet. Invånarna pratar mer i Dark Souls 2 än i föregångarna vilket innebär att det blir enklare att lista ut vad man måste göra, men det gör också att en bild över landet Drangeleics historia målas upp.

Grafiskt ser Dark Souls 2 betydligt skarpare och finare ut än sin föregångare. Miljöerna man besöker är varierar från sönderfallande slott, hemsökta grottor, dimmiga skogar till vattenfyllda fängelsehålor så det finns gott om nedstämdhet att upptäcka. Det finns också gott om utrymme för lite smak och färg i vissa områden när man ena stunden omges av lysande blå blommor och i den andra stirrar på ett slott som sväljs av röd färg från en eldigt röd himmel. Kanske den viktigaste förbättringen är dock att spelet håller sin framerate denna gång även om det skiljer sig en del mellan online och offline.

Spelmekaniken är också väldigt bekant. Man duckar undan, blockerar med sin sköld eller svärd tills man till slut lyckas döda fiender och få deras själar. Själar fungerar än en gång som spelets valuta och något du kommer vänja dig vid att förlora gång på gång. Om man dör skickas man tillbaka till den brasa man senast vilade vid och man får en chans att ta sig tillbaka till platsen man dog vid för att få tillbaka sina själar. Dör man försvinner de för gott. Enda kruxet är att varje gång man sätter sig vid en brasa så väcks alla monster på banan till liv igen.

En av de största skillnaderna mellan Dark Souls 1 och 2 är geografin. I tvåan har man valt att göra det möjligt att teleportera sig mellan olika brasor redan från spelets start, något som inte var möjligt i ettan förrän man klarat åtminstone halva spelet. Detta förändrar världens design och drastiskt hur man själv kommer att spela. Majula fungerar som sagt som ett nav dit de flesta datorstyrda karaktärer som man har nytta av hamnar. Det gör spelet lite lättare men samtidigt gör det att man inte slösar bort fullt lika mycket tid som i ettan.

Det verkar finnas en rädsla att föra spelaren för långt ifrån en brasa eftersom de finns utplacerade på stundvis barnsligt korta intervaller. Döden känns inte fullt som en lika skräckfylld upplevelse jämfört med tidigare när faran för att tappa ens värdefulla själar blivit mindre. Brasornas placering och att man kan teleportera sig fritt mellan dem gör att världen känns rätt så hanterbar. Spelet innehåller fortfarande svåra fiender och riktigt svåra sektioner, men det känns aldrig riktigt så svårt och magiskt som Dark Souls gjorde.

Dark Souls 2 låter nästan dåligt när det jämförs med sin föregångare men det är långt ifrån detta. Bara att spelet lyckas öppna upp en hel värld utan att berätta något alls för spelaren är en bedrift i sig. Men lillebror är det allt i alla fall.

Bossarna är något som Dark Souls-serien alltid gjort bra och så är även fallet här, fast denna gång inte fullt lika bra som tidigare. Bossfighterna tenderar att vara lite mindre episka och man möter oftare människoliknande karaktärer än stora monsters som man gjorde tidigare. Dark Souls 2 bossarna är betydligt smartare än tidigare vilket gör att fighting mot mer människolika bossar känns mer logiskt. Fler än en gång trodde jag mig lärt mig ett attackmönster och hoppade djärvt in för att slå bara för att bli överraskad av ytterligare en attack. Men frukta ej, det finns fortfarande många riktigt monstruösa bossar att slåss mot.

Dark Souls-serien är även spel som kan spelas online och då vävs huvudspelet ihop med andras spel. Andra spelare existerar i din värld som genomskinliga själar. Ni kan lämna meddelanden på marken till varandra och beroende på vem som skrivit dem kan det vara för att varna för fara eller att försöka lura dig att göra något dumdristigt. Varje spelare som dör lämnar en blodfläck på marken och om man tittar på den kan man få en hemsk men oftast hjälpfull repris på varför spelaren dog.

Dark Souls 2 har rätt nyligt släppts så onlinedelen håller fortfarande på att finna sitt fotfäste. Men redan nu har spelare mot spelare-arenan börjat växa. Man kan som spelare välja att ansluta sig till olika sidor i spelet och om någons sida blir attackerad kan spelet till och med teleportera dig dit för att hjälpa till. Det finns även föremål som gör det möjligt att kalla på hjälp från andra spelare när du möter en speciellt svår boss. Det finns även föremål som låter dig invadera andra spelare för att stjäla deras hårt intjänade själar.

Online likt resten av spelet är en farlig strömvirvel som kommer att svälja din tid och uppmärksamhet. Dark Souls 2 är inte som sin föregångare utan sitt eget spel med sina egna dödsfall, barnsliga fällor, läskig musik och tuffa bossar och det är ett spel att spela. Slaget mot revbenen är kanske inte är fullt lika hårt som tidigare, men du kommer fortfarande vilja kliva upp och fortsätta utforska denna mörka, ondsinta värld om och om igen.

Det Bra

  • Fortfarande svårt
  • Många olika miljöer och stadig FPS
  • Enklare för den oinvigde
  • Onlineläget är fortfarande väldigt häftigt

Det Dåliga

  • För tätt placerade brasor gör det lite för enkelt
  • Mindre episka bossfighter
9

Skriven av: Håkan Hägglund

Inga kommentarer än.

Kommentera

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Nintendo har dammat av Mario & Luigi: Superstar Saga för att passa Nintendo 3DS. #BowsersMinions… https://t.co/bmfVjwvNCL
Göteborgsbaserade indiestudion Skyglobin avslutar nu sin trilogi The Journey Down. Vad väntar Bwana och hans vänner… https://t.co/a9m5dNOpdv
Beetlejuice är en mycket excentrisk och busig figur, vilket borde passa bra in i LEGO-universumet. #Legodimensions… https://t.co/byC1Z34XUN