Döden, en av de fyra apokalyptiska ryttarna, sprider skräck i jakten på sin bror Kriget. Döden är huvudperson i det episka fantasyrollspelet Darksiders II med visa kristna influenser.
Berättelsen om apokalypsen fyra ryttare är hämtad ur bibelns uppenbarelsebok. Den handlar om fyra ryttare, Kriget, Pesten, Svälten och Döden som sätts i samband med världens undergång. Spelet Darksiders II utspelar sig tidsmässigt efter det första spelet och här har Döden (Death) gett sig ut för att rädda sin bror Kriget (War) som tillfångatagits. Uppdraget visar sig snart inte vara det lättaste. Likaså är det inte så lätt att hänga med i spelets handling eftersom den är smått kaotisk och förvirrande. Trots det tyckte jag att det var fascinerande att spela som Döden i ett spel som aldrig blir tråkigt utan som hela tiden engagerar.
Den apokalyptiska värld som Vigil Games skapat i Darksiders II är nämligen fascinerande och dessutom mycket omfattande. Den grafiska stilen med ibland grönblåa eller rödgråa toner ger spelvärlden en suggestiv stämning som passar bra in i handlingen. När jag tittar närmare på Döden så blir jag förundrad. Vad är det för någon sorts skapelse? Är det en robot, eller någon sorts levande varelse? Associationerna blir många och Döden går inte riktigt att beskriva utan han bör upplevas.
Som ryttare kan Döden givetvis ta sig fram ridandes på sin hästliknande varelse, men man kan även gå. Striderna sker bäst utan hästen och här kan man prova att bara hamra på ett par av handkontrollens knappar eller så kan man, vilket givetvis är att föredra, köpa olika attacker. Dessa attacker har inspirerande namn såsom Meteor strike, Godfist eller Harvester slam. De är ganska avancerade och inte alltid de lättaste att sätta mitt i stridens hetta vilket gör att man känner sig riktigt tillfredsställd när man lyckas sätta dem med förödande resultat som följd.
Darksiders II är ett spel som det är svårt att tröttna på. Mycket beror på att det finns väldigt mycket att göra. Man kan givetvis följa spelets huvudspår, men för att få ut så mycket av spelet som möjligt bör man även ta och utföra de sidouppdrag man tilldelas. Gör man det får man verkligen mycket att göra. Det enda problemet jag kan se är att spelvärlden ibland kan kännas lite för omfattande vilket gör att det kan bli svårt att hitta.
Förutom att ta sig fram på hästen eller till fots så är Döden ganska akrobatiskt lagd. Han hoppa vant bland klippor och grabbar tag i pelare och springer längs väggar som om han inte gjort annat. Detta påminner en del om rörelserna i Prince of Persia: The Sands of Time och ger en välkommen variation åt spelandet.
Darksiders II innehåller även en hel del problemlösning. Här är det inte alltid enbart Döden som är involverad utan ibland krävs hjälp från de varelser man stöter på i spelet. Det blir bland annat en hel del kontakter som ska aktiveras, bombblommor att skörda med mera.
Med tanke på att spelet är så bra överlag så är det synd att kameran ibland ställer till små problem, speciellt i bosstrider där bossen ibland kommer utom synhåll. Detta har utvecklarna dock löst på ett ganska smart sätt. Om man håller inne L2-knappen (gäller PS3) så fokuserar man hela tiden på en fiende vilket gör att striderna blir smidigare. Det är dock synd att man ska behöva hålla en knapp intryckt under en längre tid.
Darksiders II har en bra variation i spelandet. Ena stunden är spelet fyllt till bredden av action för att sedan lugna ner sig med eftertänksam problemlösning eller hejdlöst svingande bland klippor och pelare. Trots en smått förvirrande story är spelet fängslande och man tröttnar aldrig utan man vill fortsätta spela och spela.
Det Bra
- Engagerar
- Mycket att göra
- Stor, fascinerande värld
Det Dåliga
- Förvirrande story
- Finns några buggar
- Stundtals lite bångstyrig kamera
- Ibland svårt att hitta