Days Gone

Av i i Recensioner, 2 Mer

Days Gone

Days Gone är ett av årets stora spelsläpp och vi förbereder oss ännu en gång på en zombieapokalyps där allt vill döda oss.

Days Gone visades upp redan 2016 och blev snabbt en snackis i spelvärlden. Trailern visade upp en värld fylld av snabbfotade zombies och en man på motorcykel som utmanade den. Det ryktades om en release under 2018 men flyttades fram till februari i år, för att senare flyttas fram ännu en gång. Och nu är vi här.

Bikern Deacon St. John (Deac) kämpar sig fram genom gränder tillsammans sin bästa vän Boozer och en skadad kvinna. Hon är illa däran och man förstår snabbt att det är någon Deac bryr sig väldigt mycket om. Hon heter Sarah och är hans hustru. Något har gått fruktansvärt fel, gatorna kryllar av monster och döda kroppar. På en skyskrapas tak hovrar en helikopter. Deac övertalar en läkare att ta med Sarah för att få vård medan han själv blir kvar där på taket tillsammans med sin bästa vän. När vi möter upp dem två år senare har världen nästan gått under och blivit farligare än någonsin.

Numera består världen av mindre samhällen med egna agendor och sätt att överleva. Hos Tucker skall alla dra sitt strå till stacken om man vill bo kvar. Allt styrs med järnhand och arbetstimmarna är många och långa. Iron Mike är pacifisten som håller fredliga lösningar högt över allt annat trots att världen består av ond bråd död. Varje samhälle består av ett gäng karaktärer som man lär känna mer eller mindre under spelets gång. För att bygga upp förtroende med respektive samhälle krävs det att man tar sig an uppdrag och hjälper till så gott man kan. Detta belönas med kredit som endast fungerar på det ställe där man har hjälpt till. Ju mer förtroende desto mer prylar får man möjlighet att köpa. Därför är det viktigt att hålla god kontakt med flera ställen och inte fokusera på endast ett.

I spelets början attackeras man av ett gäng vilket resulterar i att Deac får motorcykeln stulen och Boozer skadas allvarligt. Efter detta är det upp till Deac att ta hand om sin bästa vän samtidigt som han tvingas ut i världen i jakt på sin motorcykel. Den ser han givetvis inte röken av mer men i utbyte mot tjänster får han en risig hoj till sitt förfogande. Denna går givetvis att uppgradera under spelets gång och för att överleva är det bäst att hålla den i bra skick. Den tar lätt skada och bensinen försvinner snabbare än vad man tror. Det sista man vill är att bli strandsatt i en stor skog full med zombieliknande monster som gör allt för att slita dig i stycken. Ett tips är att uppgradera bensintanken så fort man kan för det underlättar när man beger sig ut på längre resor. I värsta fall kan man bege sig in i någon av de övergivna byarna i jakt på dunkar men det betyder också att man riskerar sitt liv. Överallt finns zombies, kallade freakers, samt andra människor armerade med vapen.

Till en början får man ett par huvuduppdrag att fokusera på men dessa utökas snabbt till flera olika grenar där karaktärer du stöter på behöver din hjälp. Varje uppdrag representeras i procent, där 100% innebär avklarat. Ju mer du avancerar i diverse uppdrag desto högre blir procenten. På så sätt kan man hålla koll på hur mycket man har klarat av varje huvud- och sidouppdrag. Det är ett system som tar en stund att vänja sig vid. Även om allt är snyggt och praktiskt uppradat så är det till en början svårt att veta vad man skall fokusera på, Speciellt eftersom nya uppdrag läggs till lite då och då. Inledningsvis är målet att våra huvudkaraktärer skall samla på sig ordentligt med proviant, ammunition samt fixa till sina hojar för att bege sig norrut. Målet förändras sedan ett par gånger och till slut börjar man förstå att det handlar om att ge livet en mening i denna världs tillstånd. Hur man skall försöka lösa detta låter jag bli osagt.

Det som har imponerat mest på mig under spelet gång är hur bra Bend Studio lyckats bygga upp en historia som både engagerar och berör. Spelet kunde lika gärna ha blivit en ofrivillig parodi på en mörk saga men här tycker jag att varje mellansekvens och röstskådespeleri är i toppklass. Först satt jag och väntade på det där ögonblicket där allt blir krystat och dialogerna blir löjliga. Men det händer aldrig vilket resulterar i både hjärtskärande och spännande historieuppbyggnader. Detta gör att man bryr sig om spelets karaktärer på ett helt annat sätt och därför gärna vill hjälpa dem. Som ett storydrivet singleplayer-spel tycker jag att det funkar utmärkt och vare sig det gäller att ta reda på varför Freakers har blivit som de är eller gräva djupare i Deac och Sarahs liv tillsammans så sitter jag fängslad.

Den delen som inte har imponerat lika mycket på mig är spelets öppna värld. Rent utseendemässigt så tycker jag att den ser fantastisk ut i många fall och skogstemat blandat med ödsliga gårdar funkar ypperligt i ett spel som detta. På en PS4 Pro tillsammans med 4k och HDR så kan det till och med se magiskt ut i många fall. Månljuset som skimrar fram mellan träden samtidigt som morgondis stiger från marken bidrar till en enorm stämning. Överallt kryllar det av freakers och rör man sig till fots gör man rätt i att smyga tyst fram genom buskage. När regnet faller förvandlas grusvägen till en lerig massa och det blir genast med problematiskt att både se och ta sig fram på ett smidigt sätt. Tyvärr är spelets animationer inte lika imponerande vilket gör att det ibland kan se lite styltigt ut när man försöker smyga längs med väggar och bråte. Det skall också sägas att jag har upplevt väldigt mycket slow-downs när det gäller bilduppdatering. Vissa gånger så mycket att det blir lite jobbigt för huvudet att titta på. Det märks att konsolerna börjar bli till åren och det går tyvärr ut över spelens prestanda.

Detta märks också tydligt när det kommer till laddningstider. När man startar spelet möts man av två långa laddningstider på några minuter styck. Detta hade jag kunnat leva med om det inte vore så att man ständigt avbryts med svarta laddningsskärmar mitt i spelandet. Inför många mellansekvenser dyker först laddningsskärmen upp (som skiftar mellan 5 upp till 30 sekunder i värsta fall) för att sedan visa själva sekvensen. Sedan kan det ibland bli en laddningskärm igen för att återgå till gameplay. Detta kan bli fruktansvärt irriterande i längden då spelet består av många korta storysekvenser som dyker upp ofta. Det tar mig ur upplevelsen och bidrar till att vissa delar inte får den effekt som det kanske är tänkt. I en tid då många spelutvecklare bakar in sina laddningstider i mellansekvenser så känns detta som ett steg tillbaka i utvecklingen. Jag tror också att det beror mycket på oerfarenhet från utvecklarnas sida. Som exempel kan jag använda Red Dead  Redemption 2. Tänk er att varje liten mellansekvens föregås av en svart laddningskärm på några eller många sekunder. Världen hade inte känts lika sammankopplad om så vore fallet, vilket det tyvärr är i Days Gone.

Jag tänker fortsätta att klaga lite på open world-biten för enligt mig är det den som drar ner helhetsintrycket. Det känns som att storybiten och den öppna världen spelar två olika melodier vilket leder till att de inte klingar tillsammans i harmoni. Ännu ett exempel. Jag står och tittar på min vän Boozer som sitter och myser på verandan i solen. Mitt uppdrag (som jag inte har aktiverat än) säger att jag skall besöka honom på ett helt annat ställe i världen. När jag sedan aktiverar uppdraget är han plötsligt borta från sin sköna stol på verandan. Jag kör en bra bit bort för att hälsa på honom där jag möts av en laddningskärm, sedan utbyter de en mening med varandra, uppdraget utfört och jag tvingas köra tillbaka hela vägen. Ibland har jag smugit sista biten innan ett uppdrag för att sedan aktivera en mellansekvens då jag istället kommer indundrandes på min motorcykel, trots att jag parkerat den en bra bit bort. Detta gör att spelet känns otroligt opolerat för många av dessa saker hade kunnat lösas med polering.

Jag vill dock säga att jag uppskattar miljöerna och att smyga runt i övergivna byar gör att jag är på helspänn. I sig själv är världen en helt okej plats. Det som förstör är när man kombinerar storyn med världen. Det får mig att undra hur pass mycket jag hade uppskattat ett mer scriptat spel likt The Last of Us eller Uncharted där storyn fått ta mer plats.

Jag har redan pratat om att spelet för det mesta ser otroligt bra ut. Miljön passar utmärkt och det är spännande att befinna sig i den. En sak som jag inte har tagit upp än är de stora horder med freakers som patrullerar runt i världen. Dessa horder ser väldigt skräckinjagande ut då de är otroligt många som bara vandrar helt planlöst. Får de syn på dig så rekommenderar jag att fly för de är snabba och hungriga. Att stöta på dessa i en grotta är en mardröm och jag har skrikit högt för mig själv i soffan. Dessa horder är en av de största behållningarna med den öppna världen.

Ljudbilden är för det mesta bra med stämningsfull musik och grymt röstskådespeleri. Dock kan vår käre vän Deac ibland få höga utbrott när han åker runt på motorcykeln. I vanliga fall är han lugn och pratar metodiskt men i vissa fall höjs volymen och han börjar skrika argt på olika saker. Det passar inte hans karaktär och det är ännu en sak som känns onödigt opolerat.

Nu har det varit en hel del klagande från min sida men faktum är att jag ändå har haft en väldigt trevlig upplevelse med Days Gone. Jag tycker absolut inte att man bör ha överseende med de saker jag har nämnt men spelar man spelet för en bra story så tycker jag definitivt att man skall spela det. Vill man ha en bra open world-upplevelse så finns det bättre alternativ där ute. Det finns givetvis de klassiska sidouppdragen som går ut på att rensa ut läger eller bränna freaker-bon. Världen bjuder dock inte in till så mycket utforskande som man kan tro utan fungerar mest som någonting man kör igenom på väg mot nästa uppdrag. Utsikten är det inget fel på dock.

Days Gone är ett lika välgjort spel som det är opolerat. Stämning och story finns där och gör att man hela tiden vill avancera. Laddningstiderna är dock hemska och för många. Den öppna världen är skrämmande vacker och farlig men för mig finns den mest där som transportsträcka till nästa uppdrag. Det är helt klart ett godkänt spel som dock känns lite för splittrat och opolerat i vissa lägen. Min önskan är att de struntar helt i den öppna världen nästa gång.

Det Bra

  • Bra story
  • Vacker värld
  • Starka karaktärer

Det Dåliga

  • Laddningstiderna
  • Opolerat
  • Känns splittrat
  • Slow-downs
7

Skriven av: Roger Nilsson

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Det 13 år gamla World of Warcraft får ännu en expansion. Har Blizzard lyckats förnya spelet? Viktor har svaret på d… https://t.co/6jGCb0kyrc
Fresh ‘N Rebels nya hörlurar Clam har snygg design och aktiv brusreducering. Hur är ljudkvaliteten och komforten?… https://t.co/K61y3S4HHY
Bamboo Slate från Wacom är ett smart anteckningsblock för dig som snabbt behöver överföra vanliga anteckningar till… https://t.co/FGHAIb3rEi