Demon’s Souls

Av i i Recensioner, 2 Mer

Demon’s Souls

Sommaren är en tid för sol, bad, jordgubbar och såklart även tv-spel. Viktor har spelat actionrollspelet Demon’s Souls och plöjt igenom horder med monster.

Alla dagar är inte baddagar och med den stora mängd bra spel som släpps i sommar är det svårt att göra något annat de dagar det regnar, eller är lite molnigt, eller inte så varmt, eller man bara måste spela en bana till.

Demon’s Souls är ett klassiskt dungeon crawler spel där man plöjer igenom horder med monster och samlar utrustning till sin karaktär. Spelet är uppdelat i olika världar som spelaren upptäcker stegvis. Efter varje besegrad boss får spelaren en chans att återvända till ”The Nexus” som är en sorts äventyrshubb där spelaren möter försäljare och andra karaktärer relevanta för handlingen.

Världarna som spelaren utforskar är tredimensionella och byggs därför på både höjden och bredden. På detta sätt kan spelaren lätt öppna genvägar tillbaka till gamla delar om han vill ta sig ut till Nexus igen. Tyvärr verkar spelets huvudkaraktär inte fått memot angående den tredje dimensionen. Som spelare är du helt oförmögen att navigera världen annat än horisontellt (och försås nedåt, våldsamt och ofta). Detta gör att många av de nivåskillnader som tar en timme att komma upp till genom att springa genom ett slott enkelt kunde bestigits av en hjälte med förmågan att hoppa eller häva sig upp över en kant. Att kontrollera huvudkaraktären (vi kan kalla honom Knut den Modige) är en av de saker jag gillar minst med spelet. Att styra känns ryckigt, Knut springer helt handlöst ner i gropar och in i väggar och kan inte sikta för fem öre på egen hand.

Att styra striderna är även det en begränsad upplevelse. Att strida med vapen innebär att växla mellan försvar och anfall med en viss känsla för timing. En del klasser kan även med fördel använda magi för att besegra fiender. Båda dessa har hjärtat på rätt ställe men faller platt i sitt utförande. Eftersom Demon’s Souls är ett konsolspel i en 3D-värld blir det mycket svårt att sikta. Detta innebär att i princip varje fiende måste besegras genom att auto-låsa på den genom att klicka in ena styrspaken (något som blir väldigt irriterande tvåhundrade gången du gör det på en kvart). För mig som ville vara magiker var det särskilt irriterande att detta lås inte gick att fästa innan jag var väldigt nära fienden i fråga. En viss del av poängen med att vara magiker eller bågskytt i spel är att kunna plocka fiender på långt håll. Förmågan att sikta manuellt fanns men utan sikte och med våldsamma skillnader mellan varje millimeters justering var det inte värt att försöka. Spelet förlorar tyvärr mycket på sin styrning och stridssystem i min mening.

Atmosfärsmässigt finner Demon’s Souls sin inspiration i medeltida mörk fantasy. Spelet har en väldigt mörk överton i allmänhet men lyckas aldrig bli riktigt fängslande. Ett annat dungeon crawler spel som påminner mycket om Demon’s Souls heter Hellgate London. Även om tidsepoken är en annan så är konceptet det samma och även miljön. Båda spelen är mörka, fyllda med monster, bråte och sten men saknar känsla och blir i slutändan uttråkande för spelaren. Spelarens utseende är som i många spel justerbart vid startskärmen men att åstadkomma en karaktär som inte ser ut som en byfåne, eller ett av de monster man försöker besegra verkar fruktlöst. Man får vara tacksam så fort man får tillgång till huvudrustning i spelet för att dölja den nunan som inte ens en mor kunde älska.

Det intressantaste sättet som Demon’s Souls använder sig av modern teknik är dess onlineaspekter. Istället för att ha fem eller femton spelare som alla springer runt samtidigt i varje värld så representeras tidigare äventyrares stordåd av andliga kroppar. Vid olika delar av banan kan spelaren se spöklika krigare springa, slåss och leta gömda rum. Finner man en blodfläck kommer man få se en röd spökkrigare som återupplever de sista smärtsamma sekunderna i sitt liv. Denna koppling till andra spelare är ett intressant sätt att låta spelare tala med varandra över spelets gränser. Spelare kan även rista meddelanden i marken och låta andra äventyrare se dem. Även om dessa meddelanden inte alltid är hundra procent korrekta eller kristallklara så hjälper de en del om man vill undvika ett bakhåll eller finna gömda skatter.

Ett av de ställen där Demon’s Souls faller kort är vapen, magi och rustningar. Många dungeon crawler spel ser utrustning och magi som en central och essensiell del av spelet då det är ett av de främsta sätten man kan belöna spelaren på. Demon’s Souls har en tråkig uppsättning medeltida vapen och en grundläggande magisk arsenal. Att man kan uppgradera och smida om sina vapen för att förbättra dem är trevligt, men det ändrar inte att det man utgår ifrån är minst sagt tråkigt. Ge mig vapnen och magin i Diablo II där jag kan hitta yxor byggda av dödskallar som låter mig teleportera mig eller ett drakbälte som gör mig till en maratonspringare utan dess like. Där jag kan skapa eldväggar för att hindra mina fiender eller frammana en golem byggd av blod. Ge mig modifikationsmöjligheterna från Hellgate London där varje påbyggnad blir en synlig del av min arsenal och de möjliga modifikationerna är oändliga, inte bara +1.

Att vidare jämföra Demon’s Souls med de mer framgångsrika spelen i dess genre vore bara pinsamt. Spelet vet vilken genre det tillhör och fans av dungeon crawlers kommer att finna vad de förväntar sig. Det finns mycket att finna och både spelets grafik och fysik är på den nivån man kan förvänta sig av ett modernt spel. Tyvärr finns inte innehållet där för mig.

Det Bra

  • Grafik
  • Onlineaspekten

Det Dåliga

  • Styrning
  • Miljöer
  • Vapen
  • Karaktärskapande
5

Skriven av: Viktor Larsson

Inga kommentarer än.

Kommentera

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

En man brinner upp på ett mystiskt sätt. Självmord? Mannen son, David, börjar tvivla. Ligger det något övernaturlig… https://t.co/noa95GHp21
Ni har väl inte missat vår Adventstävling? https://t.co/dHL0YJJls2 https://t.co/2IKCB2RSRx
Letar du efter en mikrofon som utlovar professionell kvalitet för alla gamers, Youtubers, Twitchare och poddare? Bl… https://t.co/0aT81iZIyt