Destiny

Av i i Recensioner, 6 Mer

Destiny

Efter många års väntan släpper äntligen Bungie sitt första originella spel sedan Halo. Frågan är om spelet lever upp till den hype som finns kring spelet.

Svaret på frågan kan nog vara både jag och nej beroende på vem man frågar. Det märks väldigt tidigt att Bungie försökt utveckla ett spel som skall vara omtyckt av många. Spelet försöker väva samman delar ur många olika populära spel och din upplevelse kommer helt baseras på vilka av dessa delar du tycker mest om. Kanske det största problemet med Destiny är att i sitt försök att nå massorna genom att blanda flera olika genrer så framstår spelet aldrig någonsin som spektakulärt i någon av dem.

Bungie har genom Halo redan bevisat att de är mästare på att bygga världar och i Destiny cementeras detta ytterligare. Från det ögonblick det blir liv i den artificiella intelligens som håller spelaren sällskap känns Destiny storartat. Grafiken, banornas skala och bakgrunder ger verkligen ett kolossalt djup åt spelet. Det finns fullt av vackra miljöer att besöka som säljer in tanken om att detta är något värt att rädda. Destinys värld är dock inte fullt så öppen som den ger sken utav. Det finns fyra huvudplaneter att besöka och varje planet är förvisso stor nog att gå vilse på. Även om man sitter på sin obotligt häftiga hoverbike som direkt för tankarna till Star Wars tar det en bra stund att köra från ena sidan till den andra på banorna. Räkna in grottor, byggnader och en hög med fiender däremellan så tar det ganska lång tid att utforska allt. Spelet är inte lika stort som ett MMORPG, men den yta det täcker innehåller å andra sidan så mycket karaktär i djupet.

Allt ljud i Destiny driver vidare detta djup om det så är i röster, vapen eller musik. Just musiken förhöjer spelupplevelsen enormt när den på ett mästerligt sätt gör intensiva eldstrider ännu mer intensiva men samtidigt låter en känna undran och mystiken där emellan.

Jag hade till en början svårt att acceptera Destiny för vad för slags spel det är och blev därför besviken. Som jag skrev tidigare försöker Bungie bredda sitt spel genom att dels göra det enklare och öppnare för fler men också genom att blanda in olika rollspelselement i deras redan fungerande FPS-koncept. Halo var för mig ett spel som blandade actionfylld FPS med väldigt bra story, men här när man försökt blanda RPG och FPS faller storyn bort lite. Spelet innehåller väldigt lite filmsekvenser mellan uppdragen och i spelets början förklaras uppdragens art väldigt sparsamt. Som mest hör man Peter Dinklage, spelarens AI-följeslagare, yttra några ord om vad uppdraget innebär. Även han låter väldigt oinspirerad i spelets början, men faller in i sin roll senare i spelet. Överlag tyckte jag spelets handling spelade ut sig bättre senare i spelet än i början. Jag hade dock svårt att förstå varför jag behövde göra vissa saker och varför jag skulle bry mig. Men detta talar nog sitt klarspråk vad de gäller Destiny som spel när jag trots detta aldrig någonsin ville sluta spela.

Det är något med hur Bungie gör sina FPS-spel som är magiskt. Jag är själv en inbiten PC-spelare som skyr FPS på konsol som pesten, men av någon anledning har kontrollen alltid känts så naturligt i Halo-spelen. Destiny har behållit denna naturliga känsla men ökat på känslan för hastighet och mobilitet avsevärt vilket gör att eldstriderna känns mer dynamiska än i Halo. Möjligheten att kunna springa, glida på marken, dubbelhoppa och till och med teleportera sig kortare sträcker spelar förstås in i detta. Känslan när man slår sina fiender med sin kniv i närstrid är oslagbar och granater gör rätt mängd skada. Det mesta går även att modifiera med hjälp av varje klass individuella talanger. Till detta följer även en kavalkad av vapen som fås som belöningar efter uppdrag eller helt enkelt kan släppas av fiender slumpmässigt. Också dessa går att modifiera.

Att strida i spelet är alltid en fröjd. Banorna är smart designade och det är imponerande hur många olika sätt det finns att ta sig an fienderna. Skydd är väl utplacerade och fienderna är smarta. Så smarta att man faktiskt får känna sig smart själv när man taktiskt lyckas få dem att backa in i ett hörn med hjälp av granater för att sedan springa fram i närstrid med sitt hagelgevär. Man möter fyra olika utomjordiska raser i spelet. Alla med egna egenskaper. Vissa är bättre på att använda skydd och att försöka tränga in dig i hörn, andra kan teleportera sig och vissa kan till och med bli osynliga. Ibland möter man flera olika raser samtidigt och för att överleva krävs då lite mer finess och problemlösning. Striderna känns oftast friska och spännande överlag.

Mycket av striderna handlar dock om repetition där man antingen skall eliminera alla fiender eller skydda din AI medan han utför någon meningslös uppgift. Trots detta lessnade jag aldrig vilket säger en hel del om hur spännande det kan bli. Att strida är tyvärr det enda meningsfulla sättet att interagera med denna vackra värld Bungie har skapat.

I reklamen presenteras Destiny som något mer än bara ett FPS. De RPG-element som inkluderats ger några extra lager till spelet men de känns inte alls så uttänkta och väl implementerade som de borde vara. Destinys karaktärsklasser och skill system är de saker som lider mest. Det finns tre klasser: Hunter, Warlock och Titan. Alla gör i princip samma sak när alla kan använda samma vapen med samma skicklighet. Det är först på de högre nivåerna, närmare slutet som klasspecifika vapen/rustningar gör skillnad.

Det finns inte många FPS-spel som försöker sig på detta men jämför man det med det närmaste som är Borderlands 2 så känns klasserna väldigt tama i jämförelse. Det spelar helt enkelt inte så stor roll vilken typ av klass ens vänner spelar som. Jag hade förväntat mig större skillnader och att varje klass hade varit mer unik från början av spelet. Det hade gjort striderna mer komplexa och utgången hade varierat rejält beroende på vilka klasser som samarbetade.

Belöningar och drops av fiender är oftast ett påtagligt element i ett RPG och här lyckas Destiny väldigt väl. Spelet överväldigar dig inte med massa statistisk mumbo jumbo utan allt presenteras väldigt tydligt och valen man gör är oftast väldigt meningsfulla. Det startar dock väldigt långsamt. Innan level 11 eller 12 belönas man väldigt sparsamt och de belöningar man får innehåller heller inga märkvärdiga egenskaper. Tids nog börjar man dock få vapen och rustningar med intressanta egenskaper och uppgraderingsträd som gör det möjligt att skräddarsy vapnen efter sitt eget tycke och smak.

Modifikationer till vapen finns det gott om. Allt från att vapnen laddas om fortare om man tömt det helt, vissa gör att vilotiden på ens egenskaper kortas ner när man dödar fiender. Det finns faktiskt en hel del valmöjligheter att överväga till sin karaktär. Speciellt efter man når legendariska och mer exotiska belöningsnivåer efter level 20. Här framstår dock ännu en av Destinys brister. Hur man tjänar ihop till dessa belöningar framgår inte helt självklart. Inte under spelets 12 timmar långa kampanj förklaras det. Man måste koordinera vilka uppdrag man tar och för vilka uppdragsgivare man gör dem för. Många av uppdragen är undangömda i mörka hörn runt Tornet alla spelare åker till för att handla och umgås. Det finns gott om utrymme att växa i spelet efter man klarat ut det men hur man går tillväga är något man förväntas snubbla in i, eller så gör man inte det och går miste om allt. För att vara ett spel som gör allt det kan för att vara lättillgängligt för massorna känns detta som ett enormt korkat designval.

Spelet innehåller naturligtvis även en mer tävlingsinriktad multiplayerdel. Den är vävd in i spelet som ett resmål man åker till för att träna. Det fåtal banor som erbjuds innehåller alla Bungies omtalade bandesign. De är alla med andra ord väldigt väl designade och uttänkta. Problemet här är dock att det inte erbjuds några privata lobbyer eller sätt att organisera ihop sina vänner eller ens förändra hur matcherna skall spelas. Det känns en aning förvånande att Bungie inte inkluderat detta med tanke på hur enormt mycket det gick att förändra i multiplayer i Halo-serien. Jag har svårt att se hur någon som är seriös med att spela mer tävlingsinriktat kan bli nöjd över detta.

Bristen av interaktion spelare emellan är också väldigt tydlig överlag i spelet. Bungie kallar Destiny för ett skjutarspel där man delar världen och MMO influenserna är väldigt tydliga men det finns inget sätt att kommunicera med någon som inte är i ens party och inte heller något sätt att byta saker med varandra. Detta medför ett problem när de kommer till de exklusiva uppdrag som erbjuds varje vecka och de som är närmare slutet av spelet. Dessa exklusiva uppdrag utspelar sig efter spelets slut och erbjuder nya banor och bossar som man inte får se annars. Det är ett kul sätt att förlänga spelets livslängd på. Problemet är dock att om du saknar vänner som har tillräckligt hög level kan det bli svårt att delta eftersom det blir svårt att bilda en grupp. För att hitta vänner måste man helt enkelt söka sig till forum vilket känns onödigt och överdrivet krångligt. Så söker man sig till Destiny för att känna någon slags sammanhörighet med andra spelare finner man det inte här.

Destiny är ett svårt spel att bedöma när det försöker vara så många saker samtidigt. Lever spelet upp till förväntningarna? Svaret på den frågan blir nej, men när det kommer till kritan hade jag trots spelets alla brister väldigt kul när jag spelade. Det är ett av det bästa, om inte det bästa FPS-spelet som finns just nu och även om RPG-elementen inte alltid klickar så tycker jag ändå spelet är intressantare med dem än utan. Det kan dock vara värt att veta att spelet faktiskt blir bättre och betydligt djupare mot slutet än vad det ger sken av att vara i början. Själva upplägget med att man reser till olika planeter för att göra uppdrag är smart för det gör det möjligt för Bungie att oändligt utöka Destinys värld. Bungie har en lång historia att ständigt förbättra och stötta sina spel långt efter de släppts och jag är övertygad om att de kommer att göra det även nu.

Det Bra

  • Otroligt bra stridsmekanik
  • Vacker värld
  • Intensiva strider

Det Dåliga

  • Svagt berättad story
  • Svaga RPG-element
  • Ej justerbar multiplayer
7

Skriven av: Håkan Hägglund

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Det 13 år gamla World of Warcraft får ännu en expansion. Har Blizzard lyckats förnya spelet? Viktor har svaret på d… https://t.co/6jGCb0kyrc
Fresh ‘N Rebels nya hörlurar Clam har snygg design och aktiv brusreducering. Hur är ljudkvaliteten och komforten?… https://t.co/K61y3S4HHY
Bamboo Slate från Wacom är ett smart anteckningsblock för dig som snabbt behöver överföra vanliga anteckningar till… https://t.co/FGHAIb3rEi