Jag måste erkänna att jag var en smula skeptisk när jag för första gången startade upp spelet ”Destroy All Humans 2”. Av vad jag hade läst handlade spelet om en rymdvarelse som med en stor arsenal vapen har som mål att skapa massiv förödelse på vårt kära jordklot. Med andra ord ett riktigt ”skjuta-skjuta”-spel tänkte jag, en genre som vanligtvis inte brukar falla mig särskilt väl i smaken. Efter en stunds spelande insåg jag att min förhandsbedömning av spelet inte hade varit riktigt rättvis. ”Destroy All Humans 2” visade sig nämligen vara ett skapligt underhållande spel med fler dimensioner än att bara krama avtryckaren.

Världsrymden anfaller

Spelet utspelar sig i sextiotalets hippieera och du spelar som karaktären Crypto, en smått otrevlig och ganska elak liten rymdvarelseklon. På något sätt har Crypto lyckats bli USA:s president och han lever ett lättjefullt liv i sus och dus. Efter att Sovjetunionen spränger hans moderskepp tvingas han dock återigen ut på slagfältet och ett världsomspännande äventyr tar vid. På sin resa får Crypto kämpa mot allt från biffiga KGB-agenter till mutanter och den lille rymdvarelsen drar sig inte för att skapa kaos omkring sig vilket också drabbar civilbefolkningen.

Det går inte att sticka under stolen med att ”Destroy All Humans 2” är ganska våldsamt, men det känns ändå tämligen ”snällt” om man jämför med många andra spel i liknade genrer. Skaparna har valt att satsa på humor och tokighet och det är med glimten i ögat som Crypto utför sina elakheter. Spelets stora behållning är de olika vapen och mentala förmågor som Crypto har till sin hjälp för att klara sina uppdrag. Crypto kan till exempel ta en mänsklig kropp i besittning för att smälta in lite bättre, och istället för att skjuta ihjäl de vittnen som ser detta kan han hjärntvätta dem – genom att få dem att dansa(!)… Andra spännande förmågor är telekinesis som kan användas för att flytta på saker (och människor) och tankeläsning. Crypto har också ett rymdskepp som oftast är till stor nytta vid vissa uppdrag. Förutom att lösa uppdrag med sitt rymdskepp roar sig den lille utomjordingen också med att föra bort människor som han sedan utför experiment på.

En klon bland kloner

Estetiken i spelet är influerade av tecknade serier och handlingen är förlagt till ett antal städer runtom i världen. De olika miljöerna att tätt befolkade av människor, dock har de bara ett fåtal olika utseenden så det känns lite som att springa omkring bland en massa kloner. Styrningen av Crypto är lätthanterlig och kameravyn fungerar riktigt skapligt. Allt eftersom man samlar på sig mer och mer vapen och olika förmågor blir det en hel del knappkombinationer att hålla reda på. Detta känns dock hanterbart eftersom det i regel ligger en ikon i det övre högra hörnet av bilden som påminner om vilka knappar som gör vad. En väldigt positiv inslag i detta spel är att man när som helst under spelets gång kan lägga till en andra spelare. På detta sätt kan man lätt ta hjälp av en vän när man kommer till ett extra knivigt uppdrag. I 2-spelarläget kan man också ta en paus från uppdragen och ägna sig åt tennis på ett lite annorlunda vis.

Vad man tycker om ”Destroy All Humans 2” hänger nog mycket på vad man gillar för typ av humor. Personligen är jag inte riktigt charmad och jag stör mig på att spelet ibland har en lite väl ”grabbig” ton. En sak som jag dock uppskattar är att det inte är en massa blodsprutande och att de ondskefulla saker man gör trots allt har en humoristisk nyans. Eftersom jag inte har spelat föregångaren till spelet kan jag inte ge något utlåtande om hur väl spelet står sig men som en fristående enhet tycker jag att spelet får godkänt. För någon som uppskattar Cryptos jargong mer än mig blir betyget säkert högre.

Skriven av: Mats Ernofsson