Deus Ex: Human Revolution

Av i i Recensioner, 3 Mer

Deus Ex: Human Revolution

När Deus Ex släpptes för elva år sedan revolutionerade spelet FPS-genren med inslag av rollspel, djup story fylld av svek, konspirationer och lögner. Kan uppföljaren efter så lång tid hoppas göra detsamma?

Deus Ex som släpptes år 2000 utsågs till ett av tidernas bästa spel och är än idag ett av mina finaste spelminnen. Spelet var en perfekt blandning av action och rollspel, något man inte såg ofta på den tiden. Det innehöll en enormt väl genomtänkt story med världsomspännande konspirationer som involverande stora organisationer. Human Revolution är tänkt att fungera som en förhistoria till originalet.

Året är 2027 och människans ständiga behov av självförbättring har nått sin topp. Det har gått så långt att man nu kan genomföra operationer där man ersätter befintliga kroppsdelar och organ med så kallade augmentationer. Världens reaktion till denna framgång är delad. Vissa anser att det går emot människans natur att modifiera sig själva medan andra anser att det är människans plikt att förbättra sig själv.

Du är Adam Jensen och jobbar som säkerhetschef på Sarif Industries, det mest framgångsrika av företagen som sysslar med augmentationer. Dagen före företaget skall avslöja ett stort genombrott utsätts anläggning för en terroristattack som resulterar i många anställdas död, däribland Adams ex-flickvän. Adam själv kastas genom ett glasfönster och får stora delar av sin kropp söndertrasad. Sex månader senare vaknar han upp, mer maskin än människa, efter att hans arbetsgivare tagit sig friheten att byta ut allt det trasiga mot augmentationer. Adam återgår till sitt jobb som säkerhetschef beslutsam att ta reda på vad som föranledde attacken och vilka som verkligen låg bakom den.

Deus Ex: Human Revolution är ett FPS-spel (FPS = First Person Shooter) men bör inte liknas med andra i den genren när det är lika mycket rollspel. Spelet är fyllt av val som du som spelare behöver göra. Världen du spelar i är väldigt öppen och du väljer själv vilka uppdrag att utföra och hur du vill göra dem. Det finns huvuduppdrag som handlar om konspirationen som härrör attacken mot Sarif Industries, och det finns sidouppdrag. Normalt sett brukar jag inte intressera mig speciellt mycket i sidouppdragen men så var inte fallet här. Under alla uppdrag, såväl huvud- som sidouppdrag ställs man ofta inför svåra beslut. De val man gör påverkar sedan fortsättningen av spelet och hur man interagerar med världen.

Stor fokus läggs på de augmentationer som finns i Adams kropp. Dessa kan man aktivera med Praxis poäng som man belönas genom erfarenhetspoäng vid klarade uppdrag. Man kan också köpa dem eller om man har tur hitta dem när man utforskar. Det är dock viktigt att tänka på sin spelstil när man aktiverar augmentationerna. Jag är till exempel mer förtjust i att smyga runt och valde därför att förbättra min radar och mina hackningsförmågor. De valen innebar dock att andra förmågor som att sikta bättre, hoppa högre eller bättre skydd fick vänta. Värt att nämna är att det aldrig kändes som att jag blev bestraffad för mina val. Samtliga augmentationer har alla sina för- och nackdelar men mina chanser till att klara uppdragen minskade aldrig, de blev bara annorlunda. Oavsett vilka augmentationer jag valde att aktivera kände jag mig alltid mäktig. Det känns som om utvecklaren gjort ett medvetet val i att alltid göra ens val belönande. Man får erfarenhetspoäng av lite allt möjligt vilket gör det kul att utforska världen,

Deus Ex: Human Evolution är en upplevelse att spela. Framtidsvisionen spelet har visar tydliga influenser från filmer som Blade Runner och Robocop och känns lite som en hyllning till cyberpunken. Det är en delad värld där vissa anammar förändringen augmentationer medför medan andra hatar den. Sedan finns det naturligtvis gott om dem som inte har råd att ens välja sida och tvingas leva som uteliggare på gatan eller i kloakerna. Klyftan mellan de med pengar och de utan är märkbar. Spelet innehåller en enormt genomtänkt story vars framfart inte bara berör Adam utan alla. Röstskådespeleriet håller för det mesta hög klass med då och då kan det kännas lite stelt i konversationerna. Det övriga ljudet håller dock toppklass oavsett om det handlar om bakgrundsljud, musik eller vapnen. Spelet innehåller sådan atmosfär och djup att man väljer att bortse från att de mindre viktiga karaktärerna är sämre ritade och att bilden då och då hackar.

Något jag verkligen gillar är att man inte tål allt för mycket skada. Blir man överraskad och beskjuten kommer man med största sannolikhet att dö. Som tur är gäller detsamma för ens fiender. Tyvärr gäller inte samma regler för bossarna som inte bara är snudd på odödliga utan också stendumma. Första bossen jag mötte valde att stå mitt i ett rum och kasta granater på mig samtidigt som jag pepprade 20 magasin i hans huvud. Vanliga fiender försöker direkt ta skydd bakom saker så fort de får syn på en.

I gamla Deus Ex var det möjligt att klara spelet utan att döda en enda själ. Det är i princip möjligt här med men av någon anledning har utvecklarna valt att tvinga en att blodigt döda bossarna vare sig man vill eller inte. Spelet belönar smygande och de gånger man neutraliserar fiender utan dödligt våld, så varför kunde detsamma inte gälla bossarna?

En annan sak som förstör upplevelsen är att spelet innehåller extremt långa laddningstider de gånger man dör, vilket man gör ofta, och när man byter bana. Jag pratar inte om 10 sekunder utan ibland kan den ladda i upp mot 20-30 sekunder. Man vänjer sig förvisso men det är svårt att inte tänka på all tid man spenderar på att bara vänta.

Trots detta är Deus Ex: Human Revolution ett av de bästa spel jag spelat i år. Det finns otroligt mycket att göra och för den som försöker klara alla sidouppdragen, öppna låsta dörrar och datorer kan spelet räcka i över 40 timmar. Det innehåller också olika slut beroende på de val man gjort. Jag började om spelet direkt för jag kunde inte vänta med att testa spela annorlunda med andra augmentationer. Spelet är inte lika revolutionerande som originalet var när det kom år 2000 men det är fortfarande ett höjdarspel. Nej det är mer än bara ett spel. Det är en vision av en framtid som inte alls är så långt ifrån vår egen.

Det Bra

  • Genomtänkt story.
  • Man vill spela om det.
  • Artistiskt.
  • Bra sidouppdrag.
  • Riktigt bra soundtrack.

Det Dåliga

  • Dumma bossar som man måste döda.
  • Långa laddningstider.
  • Röstskådespelet kan darra lite ibland.
9

Skriven av: Håkan Hägglund

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Det 13 år gamla World of Warcraft får ännu en expansion. Har Blizzard lyckats förnya spelet? Viktor har svaret på d… https://t.co/6jGCb0kyrc
Fresh ‘N Rebels nya hörlurar Clam har snygg design och aktiv brusreducering. Hur är ljudkvaliteten och komforten?… https://t.co/K61y3S4HHY
Bamboo Slate från Wacom är ett smart anteckningsblock för dig som snabbt behöver överföra vanliga anteckningar till… https://t.co/FGHAIb3rEi