Doom

Av i i Recensioner, 5 Mer

Doom

Året var 1993. Doom satte för alltid FPS-spelen på kartan. Året är 2016. Doom är här, igen. Nu i en modern version. Det är snabbt, brutalt och tajt.

Efter många frågetecken och förseningar så har vi faktiskt ett nytt Doom på marknaden. Läs gärna igen. Vi har alltså fått ett nytt Doom på marknaden. Innan ni rycker på axlarna och räknar bort det som gammalt och omodernt så är det saker som ni borde veta. Detta är ingen trist och framstressad licenstitel utan en fullfjädrad reboot från utvecklarna Id Software som även står bakom originalet. Ni borde vilja spela detta.

1993 så släppte Id Software ett förstapersonsspel som kom att sätta standarden för genren i många år framöver. Doom var snabbt, brutalt, modernt och snortajt vilket gjorde det omåttligt populärt bland PC-spelare.

2016 så släpper Id Software ett förstapersonsspel som behåller allt som är bra med originalet samtidigt som de moderniserar och förbättrar konceptet. Doom är snabbt, brutalt, modernt och snortajt vilket gör det omåttligt populärt bland spelare världen över.

Det är förmodligen ingen lätt uppgift att förnya ett spel som Doom, speciellt i dagens klimat av förstapersonsskjutare. Betan av spelets multiplayer gav sken av ett blodigare Call of Duty med liknande perksystem vilket gjorde mig otroligt skeptisk. Men eftersom Doom i förstahand alltid har handlat om en underhållande singelkampanj så höll jag hoppet uppe. Och precis som i originalet så levererar kampanjen fantastisk underhållning som få spel i genren har kunnat nå upp till de senaste åren. Det öppnar i furiöst tempo och det dröjer inte fem sekunder förrän du mejar ner dina första demoner. Detta tempo behålls sedan spelet igenom även om det bjuds på en hel del lugnare partier, speciellt när alla fiender har blivit förgjorda på banan. Precis som i äldre delar så är alltså kampanjen uppdelad i banor och det känns välkommet än idag. Då får man en bra överblick på vad man har missat för hemligheter på den specifika banan och kan lätt gå tillbaka och plocka upp dem. Banorna är lika välgjorda som man förväntar sig och bjuder på både vertikala och horisontella fajter i världsklass. Större områden blandas med trånga korridorer och det gäller att ha koll på sin omgivning för att överleva demonernas anstormningar. Att det rullar på i 60 bilder i sekunden och ser riktigt bra ut tillför förstås väldigt mycket.

Banorna kräver dock en tajt kontroll där dina minsta rörelser registreras. Rörelse är ledordet när man pratar om överlevnad i Doom. Stannar du i mer än två sekunder på samma plats så kan du räkna med att dö relativt snabbt. Jag har spelat spelet på Xbox One och det är just den handkontrollen som jag föredrar när det kommer till förstapersonsspel. Den känns skapad med dessa spel i åtanke och ligger fenomenalt bra i händerna. Här spelar det dock ingen roll vilken handkontroll du har i nävarna då spelet är så pass välgjort och du har möjlighet att påverka både känslighet och hur stort ditt synfält ska vara. Vapenarsenalen är en viktig del och den känns igen från föregående spel i serien. Den kultförklarade hagelbössan och raketkastaren känns lika relevanta då som nu. Det finns en hel uppsjö av vapen att välja bland och skiljer sig en hel del från varandra vilket är kul. Dock kunde de dock gjort ljudeffekterna lite maffigare då de känns lite fattiga emellanåt.

Alla vapen går att uppgradera och du har möjlighet att välja mellan olika modifikationer beroende på vilken spelstil du har. Det går också att låsa upp perks och andra fördelar som varierar spelupplevelsen. Detta är integrerat på ett perfekt sätt som inte hindrar Doom från att vara det tempomonster som det ska vara. Du kan numera också dubbelhoppa vilket har gjort att du numera kan bibehålla ett högre tempo en längre tid. Det finns absolut ingenting att klaga på när det gäller kontrollen. Riktigt imponerande av Id Software.

Doom tar sig aldrig på för stort allvar utan leker med krystad dialog och driver ganska mycket med sig själv. Utvecklarna vet att fansen uppskattar varenda liten blinkning till originalet och de spelar väldigt mycket på det. Är du ny till serien så frukta icke för det krävs egentligen ingen kunskap om de äldre spelen för att kunna uppskatta detta. Spelets välgjorda spelmekanik talar för sig själv och du kommer få en fantastisk upplevelse i vilket fall som helst. Visst drar du lite extra på smilbanden när du hittar hemligheter som får dig att tänka tillbaka och spelets fenomenala musik passar perfekt in och kan beskrivas som en extra kick till tempot. De flesta demoner som du möter känns igen och kräver en hel del av dig som spelare för att besegras så effektivt som möjligt.

Den annars så generiska huvudpersonen Doomguy har helt plötsligt också fått ett syfte och ett mål då han enligt legenden är frälsaren som ska förgöra helvetets alla demoner och stänga porten för evigt. Du får hela tiden kommentarer av andra karaktärer om hur viktig du är för världen vilket också kan ses som en flört till fansen. Kampanjen är rätt matig och enligt mig så känns spelets multiplayer rätt överflödig och den har egentligen rätt lite med spelets kärna att göra.

I multiplayer får du skapa din egen karaktär och smycka den med valfria färger. Spellägena som erbjuds känns igen från dagens moderna spel och det finns inget som sticker ut direkt. Tempot blir också lägre då det inte är lika många fiender på skärmen och då tappar spelet lite av sin charm. Jag uppskattar dock att man inte har regenererande hälsa och ammo utan det får plockas upp från marken i både single- och multiplayer. Jag gillar också att man kan bli skjuten ett par gånger men ändå ha chansen att ge igen. I de flesta spel så dör man på fläcken om man blir skjuten i ryggen men här får man en chans att bjuda upp till fajt. Jag skulle inte vilja kalla multiplayerläget för dåligt utan mer oengagerande och oinspirerat.

SnapMap är Dooms egen banredigerare. Det innebär att du lätt och smidigt kan bygga dina egna banor och fylla dem med olika gameplayelement och uppdrag. I menyn kommer du lätt åt andra spelares byggen och än så länge dyker det upp en stadig ström av nytt material dagligen från skickliga spelare. Det går lätt att lära sig hur allt fungerar och jag hade inga problem att bygga mitt eget alster. Dock fokuserade jag mer på andras byggen och fann det väldigt underhållande.

Doom är årets överraskning så här långt utan tvekan. Det utannonserades redan 2008, skrotades och utannonserades igen 2011 för att sedan släppas som ett toppspel 2016. Id Software har lyckats med det omöjliga att göra en modern version av Doom samtidigt som det behåller alla de viktiga delarna och dess historia. Bättre kan det knappt bli.

Det Bra

  • Tempot
  • Fantastiskt gameplay
  • Snyggt

Det Dåliga

  • Oinspirerad multiplayer
9

Skriven av: Roger Nilsson

Inga kommentarer än.

Kommentera

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Nintendo har dammat av Mario & Luigi: Superstar Saga för att passa Nintendo 3DS. #BowsersMinions… https://t.co/bmfVjwvNCL
Göteborgsbaserade indiestudion Skyglobin avslutar nu sin trilogi The Journey Down. Vad väntar Bwana och hans vänner… https://t.co/a9m5dNOpdv
Beetlejuice är en mycket excentrisk och busig figur, vilket borde passa bra in i LEGO-universumet. #Legodimensions… https://t.co/byC1Z34XUN