Dragon Ball Z: Burst Limit

Av i i Recensioner, 2 Mer

Dragon Ball Z: Burst Limit

Likt många av sina föregångare är nu Dragon Ball Z: Burst Limit här med små och till synes ganska otillräckliga uppgraderingar, men det som skiljer detta spel från resten av Dragon Ball-familjen är det plötslig har försvunnit karaktärer och andra väsentligheter som fanns i föregående spel.

Jag har alltid gillat Dragon Ball-serien, såväl anímen, mangan som spelen, med både japanskt och amerikanskt tal och alla andra former av Dragon Ball. Serien har rättare sagt alltid fallit mig i smaken och jag älskar den än idag, mycket mer än många andra anímeserier. Det enda felet jag har kunnat hitta i denna grymt populära serie är de emellanåt löjligt utdragna fillers och de ibland på tok för sega prat som kommer inför varje fight.

Likartade problem finns även i spelen som i sin helhet har blivit långdragna och extremt uttröttande. Men inte beroende på fillers eller för mycket skitsnack innan slagsmålen, för slagsmål är trots allt det Dragon Ball-spelen levererar på absolut bästa sätt, utan det är tack vare att utvecklarna aldrig kommer med ett fullkomligt spel. Antingen saknar det nya spelet finess, eller så saknar det mer än hälften av alla de karaktärer som serien innehåller.

Ett väldigt enkelt exempel är just Burst Limit som saknar både karaktärer som fanns i föregående spel, och vissa andra väsentliga inslag från tidigare spel. De inslag jag syftar på är bland annat att kunna ladda sin Ki-power och att kunna förstöra miljöer och kläder. Det som Burst Limit däremot är bättre på än sina föregångare är grafiken och även om det syns att grafiken är bra mycket snyggare än sist så räcker det inte för att täcka alla de detaljer som förlorats sedan föregående spel.

Om man nu trots allt skulle bortse från allt förlorat material så kan man säga att Dragon Ball Z: Burst Limit är en upphottad version av den första delen i Bukokai-serien. Spelet innefattar endast de första två sagas ur tv-serien/mangan och saknar därför karaktärer som blir till under senare delar av serien. Detta blir såklart en stor besvikelse för de stora Dragon Ball fans som säkerligen har väntat på ett spel som just Burst Limit, där grafiken i spelet faktiskt är bättre än vad tecknandet i serien är.

Den slutliga frågan är dock hur pass intressant spelet blir ur en köpares perspektiv, och detta varierar ju självfallet på vilken typ av köpare man pratar om. Jag tänkte dela upp köparna i två tänkbara alternativ, nämligen fightingspelköparen som inte är speciellt insatt i vad Dragon Ball är och den absoluta Dragon Ball-fantasten som har koll på allt inom Dragon Balls universum.

I det första fallet där den ”vanliga fightingspelsköparen” ska köpa så är valet ganska enkelt. Burst Limit är inget originellt fightingspel, i bästa fall kanske ett mediokert sådant med ett relativt uttjatat koncept. Detta betyder alltså att den vanliga fightingspelköparen borde fundera ett par gånger innan han eller hon köper spelet.

I det andra fallet blir dock valet ganska mycket svårare. En riktig Dragon Ball-fantast har säkerligen spelat Budokaiseriens första spel och säkerligen alla andra Dragon Ball-spel på marknaden. Detta betyder kort och gott att han eller hon vet exakt vad Burst Limit kommer att handla om och kommer förmodligen att bli väldigt besviken på det bristande materialet i spelet. Men hur man än vrider och vänder på det så ser en Ka-me-ha-me-ha i HD väldigt tjusig ut och det kan helt klart vända argumentet ännu en gång… eller?

Det Bra

  • Snygg grafik
  • Det är Dragon Ball

Det Dåliga

  • För lite karaktärer
  • Bristande originalitet
  • Mycket har försvunnit sen sist
4

Skriven av: Sannie Jönsson