Final Fantasy XIV: A Realm Reborn är ett rollspel som spelas uteslutande online. Bege dig ut i en vacker värld och möt mängder av nya bekantskaper.

Jag har under hela min tid som spelare alltid hållit mig borta från dessa så kallade MMO (Massively Multiplayer Online). För mig har genren alltid förknippats med beroenden, upprepande strider och elaka kommentarer från människor som tycker man är dålig. Dessa påståenden är det enda jag har haft i huvudet varje gång MMO-spel kommit på tal. Jag tycker det har låtit skrämmande att ge sig in i en spelvärld där vi spelare själva bestämmer över vårt öde. Anarki är det ord som först dyker upp. En överbefolkad värld av arga, ensamma och utstötta spelares fantasipersona som speglar deras innersta drömmar om att någon gång få dräpa draken och rida iväg med prinsessan. Till vilket pris som helst.

Därför var det med stor ångest, men med lika mycket nyfikenhet jag gav mig in i Final Fantasy XIV: A Realm Reborn. Rollspelsutvecklarna Square Enix försök att skapa den ultimata spelvärlden ute i cyberrymden.

Innan min första MMO-resa börjar behöver jag skapa min karaktär. Det låter kanske simpelt men det är många val som ska göras och utseendet är viktigt. Det finns ett helt gäng av raser att välja mellan och tråkig som jag är väljer jag såklart människorasen Hyur och väljer att vara en stark krigare som alltid står längst fram i ledet när det är dags för strid. Jag får skapa min karaktär in i minsta detalj där både stjärntecken, hemstad och vapen ingår i valen. Redan här känns det överväldigande men det känns också väldigt skönt att man får denna frihet till att skapa det man själv vill. Jag döper min hjälte till Rodger Stark och känner mig nöjd med min skapelse. Det är ju honom som alla ska kasta avundsjuka och trånande blickar efter när jag rider in i valfri stad på min chocobo.

Efter att ha tappat hakan över det fantastiskt vackra och välgjorda introt befinner sig min karaktär i en droska på väg till staden Ul’ Dah. Färden tar en stund så jag tar tillfället i akt att spana in de hänförande miljöerna och konstaterar att spelet är väldigt vackert att titta på. Väl i staden får jag chansen att springa runt lite och känna på kontrollen. Skärmen är full av menyer och jag känner en viss oro över hur jag ska kunna lära mig vad allt betyder. Redan efter tio minuter har jag skärmen full med quests (uppdrag) som ska utföras och till min oro läggs också förvirring till. Men jag tar ett djupt andetag och följer instruktionerna på skärmen och efter en stund har jag betat av en handfull uppdrag och erfarenhetspoängen har börjat rulla in.

Mitt första mål jag sätter upp för mig själv är att nå level 10 med min karaktär. När jag når den nivån får jag börja bygga upp min karaktär med intjänade erfarenhetspoäng samt hyra en chocobo som jag kan använda mig av när jag behöver ta mig snabbt från ett ställe till ett annat. Efter ett par timmar börjar jag lära mig hur menyerna fungerar och jag börjar kunna utläsa kartan rätt okej. Uppdragen är rätt enkla och tar inte jättelång tid att klara av vilket gör att jag ser resultat ganska snabbt i form av en raskt ökande level. De uppdrag man utför går mest ut på att ta sig till olika ställen på kartan för att lära sig hitta i staden, som känns gigantisk.

Varje gång jag presenteras för nya saker så dyker det upp en förklaring på skärmen vad det innebär och oftast får jag utföra ett uppdrag som baseras på det nya jag ska lära mig. Spelet är väldigt pedagogiskt och tar man sig bara tid att läsa vad som skrivs så hajar man rätt snabbt hur det fungerar. Det ska också sägas att jag tillbringade en del tid på spelets hemsida för där finns det nybörjarguider och det mesta som man behöver veta finns där förklarat på ett bra sätt. Eftersom den här sortens spel är gigantiska och erbjuder så många val så är det viktigt att man tar sig tid att prova på så mycket som möjligt för det finns garanterat något för alla. Allt portioneras ut i små mängder under spelets gång så det är ingen risk att allt kastas på dig på en gång.

Timmarna rullar iväg och jag blir mer och mer bekant med både menyer och stad. Varje gång jag loggar in på servern möts jag av mängder av andra personer som är ute på deras egna magiska resa och hela världen känns otroligt levande. Över varje karaktärs huvud står deras namn och det tog ett tag för mig att inse att alla dessa karaktärer man möter styrs av andra spelare över hela världen. När jag väl insåg detta så fick jag lite gåshud och jag började förstå tjusningen med dessa spel. Som om inte detta vore nog så fick jag ännu en uppenbarelse när jag under ett uppdrag stod öga mot öga med en stor best som till en början kändes oövervinnerlig. Efter en stunds stridande var min kämpe nere på knä och hoppet kändes ute. Som en skänk från ovan dök två andra spelare upp och gav sig in i striden så att jag fick chansen att återhämta mig. Just detta gjorde mig otroligt glad och när besten gick ner började jag inse att mina förutfattade meningar var helt åt skogen.

Till skillnad från många onlinerollspel så innehåller A Realm Reborn en huvudstory som innebär att det finns en historia att ta sig igenom. Dessa huvuduppdrag brukar inledas med en liten sekvens som för historien framåt och även om den är komplicerad och förvirrande i vanlig ordning så känns det väldigt bra att det finns ett slut på historien, för den som vill. Jag är en sån person som gärna vill ha ett avslut på spelen jag spelar så detta är väldigt välkommet. Mellan huvuduppdragen så tar jag på mig varenda uppdrag som min level tillåter och just eftersom många av dem går att klara snabbt så tröttnar jag inte. Poängen rullar in och vid vissa hållpunkter i level så läggs det till nya saker som man inte har haft tillgång till innan. Exempel på detta kan vara att man kan lära sig att bygga saker, vapen och annan utrustning eller så kanske man vill satsa på att bli medicinman och tillverka sina egna varor som man sedan kan sälja. Spelet erbjuder det mesta och jag har endast hunnit prova på en bråkdel av allt som erbjuds.

Efter 25 timmars spelande så kände jag mig väldigt hemma i världen och spelet introducerade nya kontinenter att besöka. Det är en fröjd att ge sig ut på äventyr genom spelets underbara miljöer och eftersom världen befolkas av riktiga människor vet man aldrig vad nästa spelsession har att erbjuda. Efter jag hjälpt ett gäng att ta hand om en elak figur blev jag erbjuden att gå med i deras ”företag”. Detta innebar att jag fick en liten logga framför mitt namn som bevisade att jag tillhörde just det företaget. Alla som ingår i detta företag bidrar med sina erfarenhetspoäng som gör att ju fler man är och desto mer poäng man tjänar ihop, desto bättre går företaget. Detta ger vissa fördelar då alla kan bidra med föremål och vapen som de själva inte behöver vilket gör att man hjälps åt att bli bättre och starkare. En väldigt liten del av spelet som är helt valfri för den som vill. Det finns gott om sånt att upptäcka.

En sak som jag var skeptisk till från början var hur bra utvecklarna lyckats implementera att spela spelet med handkontroll. Med tanke på alla snabbkommandon, siffror och tangenter som används till såna här spel när man spelar på datorn så förstår man oron när man sitter med en kontroll som erbjuder åtta knappar som bäst. Eftersom detta är mitt första spel i genren så har jag ingen referenspunkt utan lär mig kontrollen ganska snabbt. Även fast den är komplicerad så ser man ändå ett mönster hur det är tänkt att fungera och efter ett tag sitter den som gjuten. Playstation 4:s handkontroll erbjuder även en touchplatta på kontrollen vilket används till muspekaren. Ge den lite tid så sitter den. Men för den som vägrar så finns det även möjlighet att koppla in sitt tangentbord och mus till konsolen och spela på det sättet. Väldigt bra!

Eftersom kontrollen funkar bra så är striderna inte något större problem att lära sig. Striderna i sig är rätt enformiga och inte speciellt roliga när man är ute och slaktar småkryp. Men när man tillsammans med tre andra personer möter en gigantisk boss i en mörk grotta är striderna en härlig upplevelse. Något som man snabbt ska lära sig när man spelar MMO är vilken roll man spelar och vilken uppgift man har i striderna. Jag rekommenderar att spendera lite tid på nätet och läsa på vilken uppgift just din klass har i strid. Jag fick lära mig den hårda vägen då jag gav mig in i en grotta, i en så kallad raid med tre andra och inte gjorde min uppgift rätt. Det slutade med att ingen ville återuppliva mig när jag dog och jag fick skamset se på när de andra dansade av glädje runt mitt lik, bokstavligt talat. Så mitt tips, läs på vad din klass innebär.

Spelet erbjuder en fantastiskt underbar värld och grafiken är ljuvlig. Karaktärsmodeller, ljussättning och detaljer är i toppklass vilket gör att jag gärna bara springer runt i världen och hjälper främlingar med både det ena och det andra. Final Fantasy-känslan finns där och erbjuder många blinkningar till fansen. Grafiken är en klar förbättring från hur det såg ut när det släpptes till Playstation 3 förra året. Det är i sig ingen överraskning men många utvecklare hade tagit den enkla utvägen och enbart ökat upplösningen vilket inte är fallet här.

Nu till det som har imponerat mest på mig, nämligen musiken. Jag överdriver inte när jag säger att musiken i spelet är något av det bästa som har producerats. Det var längesedan jag blev så här imponerad över en symfoniorkesters medverkan i ett spel. Varenda melodislinga befinner sig precis på rätt ställe. Inget känns lämnat åt slumpen och jag njuter av varenda ton. Ett väldigt stort plus och jag kommer garanterat köpa spelets soundtrack.

Nu efter dryga 40 timmar spenderade i världen lär jag mig fortfarande nya saker varje gång jag loggar in men mitt självförtroende har ökat något otroligt. Det känns som att jag endast nosat på en liten del av vad spelet har att erbjuda och jag har förmodligen missat en hel del viktiga aspekter av vad man söker i ett onlinerollspel. Detta är mitt första MMO så jag kan omöjligt säga om detta är sämre eller bättre än något av de andra på marknaden. Det jag vill få fram med denna recension är min upplevelse av spelet och en genre som man alltför ofta bara hör negativa sidor om. Detta har varit en väldigt nyttig recension för mig då den har tvingat mig att gräva djupare i en genre som jag aldrig ville vara i närheten av innan. Jag är glad att spelet och alla spelare jag mött har hjälpt mig att motbevisa mina förutfattade meningar och jag har från första början haft en väldigt bra upplevelse utan några större missöden. Det finns alltid saker som kan göras bättre och världar som denna utvecklas och patchas ständigt för att göra upplevelsen bättre. För mig är kartan det största problemet då den är jobbig att tyda och det är svårt att hitta rätt många gånger.

Denna recension riktar sig främst till personer som någon gång funderat över hur det är att ge sig in i ett onlinerollspel utan några som helst tidigare erfarenheter. Nu är jag en ganska van rollspelare offline och det har hjälpt mig en hel del när det gäller att förstå hur saker fungerar. Men har du någon gång velat prova på ett MMO så rekommenderar jag starkt att ge Final Fantasy XIV: A Realm Reborn en chans för det har varit en underbar upplevelse. Spelet är inte så dyrt och det ingår 30 dagar att prova på spelet och då får man en rätt bra bild av hur det fungerar. Vill man sedan fortsätt spela så betalar man en månadsavgift. Jag har fått mersmak och kommer att fortsätta utforska denna spännande värld.

Spelet finns till PS3, PS4 och PC och ett stort plus är att dessa plattformar delar samma värld vilket känns väldigt fräscht och jag hoppas fler utvecklare lär sig av detta.

Skriven av: Roger Nilsson