Fire Emblem Fates: Conquest

Av i i Recensioner, 2 Mer

Fire Emblem Fates: Conquest

Fire Emblem Fates är ett japanskt taktiskt, turordningsbaserat rollspel som släppts i tre olika versioner där du får uppleva samma story ur tre olika perspektiv.

Fire Emblem Fates är ett japanskt taktiskt rollspel som är utvecklat av Intelligent Systems och publicerad av Nintendo. Det är det fjortonde spelet i serien och släpptes den 25 juni 2015 i japan, 19 februari i USA och den 20:e maj 2016 i Europa.
Fire Emblem-serien är en av de mer populära “turn-based tacital”-rollspelen. Fire Emblems sägs vara det första spelet i genren och är baserad på flera mytologiska karaktärer och serien utspelar sig oftast i en medeltida miljö.

Innan jag fortsätter berätta om min upplevelse av Fire Emblem Fates: Conquest så vill jag förtydliga att jag är ny i serien. Min tidigare erfarenhet sträcker sig enbart till att jag såg hur många gamers på sociala medier talade gott om spelet. Samt att de var väldigt sugna på att få spela den europeiska versionen av spelet. Detta gjorde att jag blev väldigt nyfiken och som några av er vet så gillar jag japanska rollspel. Detta är bara i sig själv bra förutsättningar för att jag skulle uppskatta detta spel med. Men tyvärr visade sig att detta spel inte alls föll mig i smaken och jag fick tvinga mig själv att spela det för denna recensions skull. Men innan jag fortsätter diskutera varför jag inte gillar spelet så ska jag tala om spelet i sig själv.

Fire Emblem Fates är ett spel i tre. Det innebär att spelet släppts i tre versioner med tre olika öden att följa som titeln avslöjar. De två titlarna är Birthright och Conquest. Båda spelen hanterar samma historia men ur tre olika perspektiv. I Birthright följer man sin avatar som väljer att delta och arbeta på kungadömet Hoshidos sida. I Conquest följer man däremot sin avatar som väljer att delta och arbeta för kungadömet Nohr istället. Det finns även en specialutgåva där man får båda spelen samt den tredje historien Revelation, där man kan spela som en politisk vilde. Detta storyläge ska även gå att köpa som DLC. Jag har spelat Conquest och har därför spelat för kungadömet Nohr.

Fire Emblem Fates: Conquest är generellt väldigt välgjord och detta gäller speciellt öppningsscenen. Det känns nästa som att man tittar på en mangafilm som man får vara delaktig i. Men tyvärr blir spelet mer än vackert för mig. Redan under den första spelfrekvensen kände jag mig väldigt låst. Jag kände att mina val redan var förutbestämda och att jag bara hängde på. Detta kan delvis bero på att spelet är turbaserat, spelaren spelar en gång och sen är det motståndarens tur. Men samtidigt har jag spelat flera spel i denna genre och aldrig upplevt att det begränsar mig. Jag uppskattar snarare betänketiden som man får i turordningsbaserade spel. Kanske denna känsla beror på att man utanför själva striderna upplever spelet från sidan. Inte som i ett plattformspel utan som i en berättelse. För att återkoppla till filmupplevelsen, men på ett negativt sätt. Jag hamnar på något sätt mellan stolarna och för mig personligen gör det att jag blir bortkopplad från spelet känslomässigt andra spel som Final Fantasy-serien (spelen V- X) och Bravely Second lyckats mycket bättre med detta.

Under tiden som jag skriver denna recension så funderar jag på om orsaken till att jag inte fastnar för Fire Emblem Fates: Conquest är samma som varför jag inte riktigt fastnade för Final Fantasy Explorers. Rollspelsdelen blir så liten att jag känner mig oviktig i historien. Mina val är helt enkelt inte av vikt. Det spelar inte så stor roll om jag tar höger eller vänster.

Under min research till recensionen läste jag att ett flertal personer anser att Conquest rä bra på grund av utmaningen som spelet erbjuder. Birthright däremot anses vara bättre för den som är ny i serien. Kanske detta är en delförklaring till varför jag inte riktigt fastnar för spelet och varför jag bitvis även upplevde storyn rörig. Revelation i sin tur anses vara ett mellanläge mellan dessa två. Men i och med att jag enbart spelat Conquest så utgår jag från min upplevelse av detta spel.

Utöver denna känslomässigt bundna förklaring till varför jag inte gillar Fire Emblem Fates: Conquest så kan jag inte påstå att spelet fungerar dåligt på något sätt. Spelets kontroll fungerar väl, det flyter på väl i övrigt och striderna är bra. Jag gillar de valmöjligheterna som man får i skapandet av sin avatar. Spelet erbjuder en utmaning för den mer vana spelaren genom sina olika lägen. Samtidigt som det erbjuder en lättare version för den ovane spelaren. Däremot tycker jag att spelet är sämre på att förklara historien för den nya spelaren.

Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför Fire Emblem Fates: Conquest kommer att bli en hyllvärmare hos mig. Men det kommer att bli det. I likhet med Final Fantasy Explorers. Men med detta sagt så tror jag att en spelare som har spelat serien tidigare och gillar taktiska japanska rollspel kan komma att gilla det. Om inte bara för hur vackert spelet är.

Det Bra

  • Vackert, ack så mycket
  • De många spellägena

Det Dåliga

  • Ingen känslomässig koppling till historien
5

Skriven av: Linda Brorsson

Inga kommentarer än.

Kommentera

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Nintendo har dammat av Mario & Luigi: Superstar Saga för att passa Nintendo 3DS. #BowsersMinions… https://t.co/bmfVjwvNCL
Göteborgsbaserade indiestudion Skyglobin avslutar nu sin trilogi The Journey Down. Vad väntar Bwana och hans vänner… https://t.co/a9m5dNOpdv
Beetlejuice är en mycket excentrisk och busig figur, vilket borde passa bra in i LEGO-universumet. #Legodimensions… https://t.co/byC1Z34XUN