God of War: Ascension

Av i i Recensioner, 2 Mer

God of War: Ascension

I God of War-seriens fjärde spel får antihjälten Kratos återigen slåss mot mytologiska väsen. Kratos svär på hämnd efter att ha blivit lurad av krigsguden Ares.

Ingen spelserie förkroppsligar bättre ordet ”episk” än SCE Santa Monicas brutala God of War-serie. Vadandes genom blod, svett och röda orbs har seriens antihjälte Kratos stridit mot hydror, cykloper och även gudarna själva.

God of War: Ascension utspelar sig dock tio år innan det första spelet. Sex månader efter att krigets gud Ares lurat Kratos att mörda sin fru och dotter svär Kratos hämnd. Och hämnden kommer inte som en kallt serverad rätt, utan som ett glödgande hett stållavemang levererat direkt till varje krigare, chimera och monster som står i Kratos väg. Utrustad som vanligt med sina ”Blades of Chaos” sliter Kratos igenom den grekiska psuedomytologins väsen som om de vore gjorda av läskpapper. Inget spel förkroppsligar lika vackert den renodlade, brutala ilskan som God of War gör.

Vem som än spelat de tidigare spelen kommer att känna igen det grundläggande spelsättet. Kratos styrs ur ett tredjepersons perspektiv och som vanligt är kamerahanteringen superb. God of War-serien har alltid haft en cinematisk ådra, och de vyer och scener som skapas är häpnadsväckande. De stora, föränderliga banorna i spelet överträffas bara i storvulenhet av sina föregångare. Banmässigt blev jag dock besviken på hur spelets första bana aldrig riktigt gjorde ett lika starkt intryck på mig, såsom första banorna i de tidigare God of War spelen gjort. Grafikmässigt och miljömässigt ligger dock God of War fortfarande mycket väl i framkant. Musiken är även den något utöver det extra. Tempot, rytmen och intensiteten i spelets soundtrack tillför mycket till spelupplevelsen.

Varje God of War-spel har haft en mängd vapen och föremål som Kratos har kunnat växla mellan. Personligen har jag aldrig gillat detta, utan mestadels hållit mig till originalvapnen. I Ascension får spelaren istället växla mellan eld, is och elektricitet som olika lägen för blades of chaos. Varje läge har olika förmågor, magier och kombos kopplade till sig. Kratos kan också plocka upp tillfälliga vapen som spjut, svärd och tvåhandsklubbor. Detta känns som ett mycket bättre sätt att hantera alternativa vapen på då det är både omväxlande och tillfälligt. Striderna växlar som vanligt mellan storskaliga och intensiva. Ibland kan det kännas en aning monotont att toktrycka på samma knappar om och om och om igen. Spelet lyses verkligen upp av miniboss- och bossfighterna.

Mycket av God of War: Ascension känns bekant och rent av upprepande från tidigare spel i serien. Många monster återkommer, och det märks att man fått slut på mytologiska monster att besegra. Iställlet för att slåss mot Kerberos, Hermes och Hephastos slåss man mot ”spindeldemon”, ”demon med åtta armar” och ”elefant med stor hjärna”. Många av minibossarna känns bara som veckans monster och det är lite synd.

En av de stora nyheterna i Ascension är att man för första gången kan spela God of War i multiplayer. För en spelserie som så länge förkroppsligat singleplayer är detta ett oväntat drag. Det finns flera olika spellägen som Capture the Flag, Team Deathmatch och co-op arenastrid. Spelstilen påminner väldigt mycket om singleplayerdelen och det blir mycket frenetiskt knapphackande även om stridssystemet har en sorts sten-sax-påse metod man kan använda för att få ett övertag mot motståndaren. När striden dock drar igång blir det väldigt rörigt på skärmen. Man överlever inte lika mycket på skicklighet som på knappmosande. Vart eftersom man vinner matcher och klarar utmaningar så får man ny utrustning och nya magier. Skillnaderna är små, men det är ett kul belöningssystem. Personligen föredrar jag singleplayer delen i God of War, men det är kul att Santa Monica har gjort en så genomtänkt multiplayer komponent.

Avslutningsvis kan man säga att God of War-serien står stark som en av spelvärldens bättre actionspel. Vad SCE Santa Monica gör är både ambitiöst och vackert. Men mycket av God of War: Ascension känns som något man har sett förut. Multiplayer är ett välkommet tillägg, men för mig, inte något som överglänser singleplayer upplevelsen.

Det Bra

  • Grafik
  • Musik
  • Episkt

Det Dåliga

  • Upprepande
  • Familjärt
8

Skriven av: Viktor Larsson

Inga kommentarer än.

Kommentera

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

En man brinner upp på ett mystiskt sätt. Självmord? Mannen son, David, börjar tvivla. Ligger det något övernaturlig… https://t.co/noa95GHp21
Ni har väl inte missat vår Adventstävling? https://t.co/dHL0YJJls2 https://t.co/2IKCB2RSRx
Letar du efter en mikrofon som utlovar professionell kvalitet för alla gamers, Youtubers, Twitchare och poddare? Bl… https://t.co/0aT81iZIyt