God of War III: Remastered

Av i i Recensioner, 2 Mer

God of War III: Remastered

Kratos ”spöket från Sparta” är arg. Riktigt arg till och med. Det är Zeus, hans pappa, som väckt hans vrede, men den går ut över alla i och runt Olympus.

Det ursprungliga God of War III hade release för fem år sedan till Playstation 3. Nu är det dags för en uppdaterad version till Playstation 4 med bland annat texturer med fyra gånger så hög upplösning som i originalet. Trots det blir jag inte imponerad över spelets grafik. Den är fullt okej, men når inte upp till samma nivå som exempelvis Batman Arkham Knight som jag nyligen recenserade.

Förutom uppdaterad grafik erbjuder inte God of War III: Remastered speciellt mycket jämfört med originalet. Det finns ett nytt fotoläge där den som vill kan ta egna foton inuti spelet och dela det med kompisar.

God of War III: Remastered ger dig en stor och intensiv upplevelse av den grekiska mytologin. Huvudpersonen, Kratos, är sur på allt och alla. Han är ett otroligt egoistiskt kräk som dödar allt som kommer i vägen för honom. Ja, åtminstone nästan alla. Han föredrar nämligen att ha sex med Afrodite, kärlekens gudinna. Sedan visar han oväntade faderskänslor för Pandora som gör honom lite (fast det är givetvis bara lite) mänsklig.

Annars får väldigt många känna på Kratos vrede. Som spelare får du bland annat kämpa mot Poseidon (havets gud), Hephaestus (smedernas gud), Hermes (gudarnas budbärare), Hades (underjordens härskare) och givetvis Kratos pappa, gudarnas konung Zeus. Spelets strider kan enklast delas in i två delar. Vi har givetvis alla strider i hack ‘n’ slash-stil. I dessa mosar man horder av fiender såsom cykloper, jättar, kerberosar (trehövdade hundar) och sirener.

När man slåss mot större fiender såsom en varelse som närmast kan liknas vid ett gigantiskt vandrande berg, gudarna eller stora jättar övergår den vanliga striden efter ett tag i ett QTE-moment. Detta kräver en förklaring för vissa av er. QTE står för quick time events och innebär att man ska trycka på de knappkompinationer som visas på skärmen. Dessa moment i striderna är extremt råa och blodiga. Kratos sliter ut cyklopers ögon, sticker en gigantisk skorpions gadd rakt in i skallen på skorpionen, skär upp magen på en fiende så att tarmarna väller ut eller kör upp en spik genom hakan så att blodet sprutar.

Just råheten är ett signum för God of War-serien. Ett annat är spelens storslagenhet. Lika mycket som att God of War III: Remastered är en orgie i överdoserat våld är det även nästan överdrivet storslaget. Våldet är lika överdrivet som i Quentin Tarantinos filmer. Men, trots att det på ytan känns onödigt med denna brutalitet så har Santa Monica Studio, precis som Tarantino, lyckats göra striderna så pass storslagna och intensiva av våldet känns som en konst. Det gör att stämpeln onödigt och alltför överdrivet våld försvinner.

Nu är det inte bara striderna som är storslagna utan alla miljöer är maffigt tilltagna oavsett om man slåss på ett gigantiskt levande berg eller befinner sig i en labyrint på vägen upp till Olympus. Det går inte att sluta förundras över hur utvecklarna, Santa Monica Studio har lyckats skapa detta storslagna spel. Jag formligen njöt av miljöerna och all råbarkad brutalitet. Mycket av spelets atmosfär byggs dessutom upp av en maffig musik som skiftar med allt som händer på skärmen.

Storyn försöker också vara storslagen, men den faller lite platt i jämförelse med övriga spelet. Den är inte dålig, men med tanke på hur spelet är för övrigt så känns det som om något fattas. Då tänker jag inte bara på det makabert dåliga slutet utan på helheten. Slutet är dock hemskt. Jag hade förväntat mig en maffig slutkamp mot Zeus. Visst fick jag slåss mot Zeus, men det kändes lamt, speciellt den allra sista delen av kampen. Det fanns så många andra kamper som var betydligt bättre. Nu var det inte själva kampen mot Zeus som var en besvikelse utan hela den sista akten var kass.

God of War III: Remastered är ett mycket, mycket bra spel med ett mycket, mycket dåligt slut. Det är synd att slutet kraschar eftersom det drar ner helhetsintrycket så pass mycket att mitt slutbetyg sänks från en nia till en åtta.

Det Bra

  • Storslaget
  • Brutalt på rätt sätt
  • Fantastisk musik
  • Kratos är så förbannad hela tiden

Det Dåliga

  • Storyn
  • Slutet stinker
  • Inte mycket nytt
8

Skriven av: Mats Ernofsson

Inga kommentarer än.

Kommentera

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Nintendo har dammat av Mario & Luigi: Superstar Saga för att passa Nintendo 3DS. #BowsersMinions… https://t.co/bmfVjwvNCL
Göteborgsbaserade indiestudion Skyglobin avslutar nu sin trilogi The Journey Down. Vad väntar Bwana och hans vänner… https://t.co/a9m5dNOpdv
Beetlejuice är en mycket excentrisk och busig figur, vilket borde passa bra in i LEGO-universumet. #Legodimensions… https://t.co/byC1Z34XUN