Goldeneye 007

Av i i Recensioner, 2 Mer

Goldeneye 007

Viktor älskade Goldeneye till Nintendo 64. Nu när ett nytt Goldeneye-spel släpps till Wii ställer han givetvis frågan om det nya spelet är lika bra som sin föregångare.

När man talar om nostalgi inom spel tänker många på de tidiga Metroid- och Zelda-spelen. Många minns rivaliteten mellan Sonic och Mario. Själv tänker jag alltid på ett spel, Rarewares Goldeneye till Nintendo 64. Detta spel var det första actionspel som gjorde split-screen multiplayer riktigt bra, och trots att det var ett filmlicens spel så var det väldigt bra gjort. För ett par månader sedan fick jag en chans att spela ett par matcher mot ett par vänner, och även om spelet inte åldrats med värdighet fanns känslorna och spelglädjen kvar.

Vad Eurocom idag, tretton år senare, har försökt att göra är en spirituell uppföljare till detta banbrytande spel. De har själva sagt att de vill göra ett spel som är orginalet troget och lägger mycket vikt vid att försöka slipa till multiplayerdelen.

Goldeneye till Wii har återskapat orginalspelets singleplayer kampanj i stora drag. Även om banorna är radikalt annorlunda finns den röda tråden där. Kampanjen driver på i ett bra tempo och även om den daltar en del med spelaren vid tillfällen så finns det goda tillfällen att skapa härliga actionscener. Med den nya tidens stridssystem alá Halo och Call of Duty försvinner dock en del spänningsmoment i strid, och även en del av den försiktighet och precision som orginalspelet krävde. Även om spelaren gör bort sig om och om igen så finns chansen alltid där för återhämtning och detta tar bort en del spänning i min mening.

Det som dock bör vara spelets absoluta kärna och stöttepelaren är multiplayerläget. Tyvärr måste jag säga att detta är en stor besvikelse i mina ögon. Där Goldeneye till Nintendo 64 stod starkt på väldesignade banor, balanserade vapenuppsättningar och en väldigt precis spelupplevelse känns Goldeneye till Wii med ett ord rörigt. Många av spelets banor känns mest virriga och ointressanta. Den charm som fanns i att kunna finna starkare vapen under spelets gång i orginalspelet är nu borta. Varje spelare har nu en bestämd uppsättning vapen som han startar med. Detta gör att matcherna känns mer enformiga och många av vapnen saknar personlighet. Varje vapenuppsättning kommer även med två eller tre specialförmågor som extra hälsa, ökad hastighet eller sprängskydd. Jag uppskattar denna extra krydda till spelet men mellan regen-hälsosystemet, vapen loadouts, flashbangs och dessa små karaktärsbonusar är det uppenbart att Eurocom har studerat andra populära shooters som Call of Duty noga när de byggde Goldeneye Wii. Problemet är att spelets multiplayer varken lever upp till gamla Goldeneyes eller Call of Dutys standarder.

De två områden där Goldeneye Wii finner styrka i multiplayer är starkt förbättrade kontroller och roliga spellägen. Den stora mängd olika kontrollkonfigurationer som finns är nästan overklig. Man kan spela med Wiimote + Nunchuk, Wiimote + Classic Controller eller endast Gamecube kontroller. Varje kontroll har sedan tre eller fyra olika knappuppsättningar. Detta är väldigt bra och försäkrar att det inte blir ett problem att få ihop fyra kontroller när det väl är dags att spela multiplayer. De olika spellägen som finns i multiplayer är i regel roliga. Matcherna blir ganska annorlunda när varje spelare som står stilla mer än fem sekunder sprängs på platsen. Det är väldigt tacksamt att det mesta av allt multiplayerinnehåll är upplåst från början.

Sammanfattningsvis är Goldeneye Wii inte en värdig uppföljare till ett spel som nog aldrig kommer kunna trumfas av ett annat Bond-spel. Det är kul att se ett shooter med 4-manna split screen på Wii, men det kommer inte ens i närheten av andra suveräna shooters som Modern Warfare 2 som idag sätter standarden för vad man som spelare kan förvänta sig av lokal multiplayer.

Det Bra

  • Kontroller
  • Spellägen
  • Splitscreen

Det Dåliga

  • Banor
  • Spelkänsla
  • Ingen dödsmusik
5

Skriven av: Viktor Larsson