Västern är tuff plats, där man måste hålla pistolen varm och huvudet kallt. I Gun måste du klara dig med mest beväpning för att hämnas din fars död och lösa ett mysterium som har någonting med järnvägsbygget att göra…

Du och din far är jägare, som jagar vilt för kött och päls. Ni lever ganska enkelt för er själva, sover under stjärnorna och klarar er bra. Men någonting är fel och din far dör under en attack på en ångbåt av några män som verkar vilja ha något av honom. Innan ångbåten exploderar hör du honom säga: ”I ain’t your father…” Nu måste du klara dig själv, hämnas på hans mördare och ta reda på vad det är som händer!

I Gun gäller det att skjuta först och fråga frågor sen, skurkar lurar runt varje hörn. Det är kanske inte någon FPS utan snarare ett rollspel där det enda man kan förbättra är sina vapen. Man går runt i städer eller rider på slätter för att klara uppdrag, hitta affärer, gräva guld, m.m. Uppdragen får man på flera olika sätt, man kan rida för Ponnyexpressen, jaga stora vargar och bufflar, döda eller fånga efterlystna brottslingar eller till och med spela poker. Kort sagt kan du få allt du förväntar dig av en riktig cowboy.

Skjutandet, vilket är det viktigaste i detta spel, kan vara alltifrån siktande med gevär ifrån hästrygg, skjuta tyst med pil och båge eller Quickshot, där du avlossar skott efter skott med din revolver i slow-motion, vilket bör få ner en tre, fyra busar. Man lär sig ganska snabbt att få till skjutandet, det är inga större problem med kontrollerna i det. Dessutom är det realistiska skotskador, vare sig du träffar i armen, benet, magen eller huvudet. Du kan till och med få en och annan grotesk scen då hela fiendens ansikte kan bli decimerat till en blodig klump. Kort sagt så är vapen i fokus i Gun.

Men hur fungerar då det andra? Skjutandet är visserligen en fest för ögat, något som många andra spel kan lära sig av. Men skjutandet är inte det enda i spelet. Storyn, som tar upp rätt stor del, fungerar ganska bra och de filmatiska mellanscenerna är riktigt roliga, snygga och man rycks lätt med i detta spel. Replikerna är lagom klyschiga, utan att vara löjligt övertydliga men tillräckligt för att man ska få in känslan av en gammal god rulle med Clintan.

Grafiken i resten av spelet är däremot inte lika snygg som filmbitarna och den hackiga grafiken, kryddat med buggar och ett och annat lagg, gör att känslan inte blir lika häftig igenom hela spelet. Spelet fortsätter att vara ganska litet, de storslagna prärierna är inte speciellt storslagna och järnvägen som byggs verkar vara ganska dum då man kan rida från en stad till en annan på max 5 minuter, 10 om man går riktigt vilse. Kontrollerna utanför skjutandet gör det ganska tydligt hur begränsad värden utanför siktet är, då man gör mer eller mindre allting med två knappar.

För ett västernfan är Gun ett spel att köpa, då det kombinerar underbar skjutaction med alla element som man kan önska från vilda västern. Men förvänta dig inte något revolutionerande eller storslaget spelande, egentligen så är Gun ganska medelmåttigt. Men om du vill, sadla upp och rid iväg mot solnedgången…

Skriven av: Mats Ernofsson