Halo: The Master Chief Collection

Av i i Recensioner, 3 Mer

Halo: The Master Chief Collection

Halo: The Master Chief Collection är en komplett samling av samtliga fyra huvudspel i Halo-serien. Äntligen kan alla Xbox One-spelare ta sig an kampen mot the Covenant.

Det första spelet i Halo-serien släpptes i samband med Microsofts första konsol Xbox. Detta var 2001 och spelet förändrade förstapersonsgenren radikalt. Tre år senare släpptes uppföljaren Halo 2 och nu på dess tioårsjubileum släpps alltså den ultimata samlingen om Master Chief och hans digitala följeslagare Cortana. Den maffiga samlingen innehåller remastrade versioner av Halo: Combat Evolved, Halo 2, Halo 3 och Halo 4 samt hundra av dess multiplayer-kartor. Då grundutvecklarna Bungie inte längre står under Microsofts flagg är det upp till Halo 4-utvecklarna 343 Industries att förvalta arvet.

Halo: Combat Evolved fick en remaster till Xbox 360 redan 2011 och det är denna version som finns med på The Master Chief Collection. Dock har upplösningen i samtliga spel förbättras till 1080p för att se så bra ut som möjligt och spelen håller stabila 60 bilder per sekund vilket gör att de flyter på fantastiskt bra. Men det är födelsedagsbarnet Halo 2 som har fått den största omtanken i samlingen. Grafiken har piffats upp ordentligt samt att ljus och partikeleffekter förbättrats avsevärt. Spelet ser förbannat bra ut och vill man se precis hur mycket grafiken har piffats upp så går det alldeles utmärkt. Bara genom ett knapptryck kan man närsomhelst skifta mellan det gamla och nya utseendet, precis som man kunde i den remastrade versionen av första spelet. Något som också har gjorts om från grunden i Halo 2 är mellansekvenserna som nu ser helt makalösa ut.

Halo 3 och Halo 4 får nöja sig med lite små förbättringar som ovan nämnda 1080p och 60 bilder per sekund. Dessa två spel såg dock riktigt bra ut innan och med dessa förbättringar finns inte mycket att klaga på. Samtliga spel var riktigt bra redan när de släpptes första gången så dessa förbättringar gör bra spel ännu bättre. Ljudet från vapnen känns riktigt tunga och ljudbilden överlag är otroligt genomarbetad. Musiken är förresten något av det bästa som producerats i spelväg och förtjänar all beröm den kan få.

Dessa fyra spel handlar om soldaten Master Chief och hans digitala följeslagare Cortana. Genom dessa spel får vi följa deras och mänsklighetens öde i kampen mot The Covenant. För den som vill sätta sig in i historien på allvar så finns det mycket att läsa och titta på utöver spelen. För den oinvigde så kan man sammanfatta historien med att människan har koloniserat andra planeter och råkar upptäcka en artificiell planet formad som en ring, därav namnet Halo. Det är där det första spelet utspelar sig och det är också där kriget mot The Covenant drar igång på allvar.

Det är inte historien som har gjort Halo-serien så stor även om Master Chief och Cortana är väldigt bra skrivna för varandra. Det bästa med serien har alltid varit de balanserade striderna. Även i spelens kampanjer så kan man räkna med hårt motstånd och bra artificiell intelligens, och det är inget som har förändrats i dessa versioner. Halos speciella fysik och kontroll skiljer sig en hel del från ”moderna shooters”. Absolut inte på ett dåligt sätt utan mer på ett annorlunda plan. Efter många år med samma ”springa jättefort och skjuta skott i huvudet” så känns Halo som en frisk fläkt med sina lite lugnare och mer beräknande strider, trots att serien har fler år på nacken. Checkpointsystemet blir jag dock inte klok på då jag några gånger fått börja om från början av banan när jag stängt av i tron om att jag skulle få börja vid senaste checkpoint. Detta resulterade i att jag oftast spelade klart hela banorna, som oftast är ganska långa, för att undvika att få spela om partier.

Nu hade jag tänkt nämna lite om spelens populäraste inslag, nämligen multiplayer. Samtliga kampanjer går att spela igenom med vänner lokalt och online vilket är ett stort plus och nästan att föredra, iallafall för egen del. De taktiska striderna blir ännu mer taktiska i goda vänners sällskap. Vill man spela mot varandra så erbjuder spelet samtliga kartor från alla seriens delar, vilket landar på lite över hundra stycken. Lägg då till en massa olika spellägen så har man att göra ett tag framöver. För Halo’s multiplayer är så balanserad att det nästan blir som ett litet beroende. ”Bara en karta till” har varit en vanlig mening många sena kvällar med serien.

Tyvärr så har jag knappt kunnat uppleva något av multiplayer då utvecklarna har haft problem med servrar och att hitta matcher sedan spelet släpptes. Kampanjerna funkar bra men har man köpt spelet enbart för att spela mot andra så kommer man för stunden att bli ganska besviken. För egen del så har jag lyckats genomföra ett tiotal matcher online utan strul vilket är alldeles för dåligt. En stor serie som Halo ska inte få skeppas med så här trasiga delar. Utvecklarna jobbar förmodligen dygnet runt med att lösa problemen och nu efter ett par patchar så funkar det lite bättre, med betoning på lite. Jag kommer att återkomma till denna biten av spelet då problemen är lösta för jag är helt säker på att när det väl börjar fungera som det ska, så är det fortfarande världens bästa multiplayer.

Så här är det. Jag har alltid tyckt om serien för vad den levererar i både story, strider och multiplayer. Det är en välskriven berättelse och alla kampanjer är värda att spelas igenom, och bör spelas igenom åtminstone en gång i livet. Den moderna konsolshootern hade sin början med Halo: Combat Evolved och än idag så levererar det underbar underhållning. Jag tycker det är synd och skam att spelet inte fungerar som det borde vid release och det är såklart ett stort minus. Men kampanjerna minst lika välgjorda som multiplayerdelen och spelet är värt ett köp enbart för dessa. Samlingen är otroligt generös och man får väldigt mycket för sina pengar, när allt fungerar iallafall.

Det har varit ett kärt återseende och jag har njutit av alla tajta strider om och om igen. Musiken har rört mig till tårar ett par gånger och samtalen mellan Master Chief och Cortana har fått mig att dra på smilbanden ofta. Deras resa är värd att upplevas.

Det Bra

  • Generöst med innehåll
  • Musiken är fortfarande magisk
  • Balanserade strider
  • Vackra stilistiska spel
  • Co-op i kampanjerna

Det Dåliga

  • Trasig multiplayer
  • Checkpointsystemet
8

Skriven av: Roger Nilsson

Inga kommentarer än.

Kommentera

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Nintendo har dammat av Mario & Luigi: Superstar Saga för att passa Nintendo 3DS. #BowsersMinions… https://t.co/bmfVjwvNCL
Göteborgsbaserade indiestudion Skyglobin avslutar nu sin trilogi The Journey Down. Vad väntar Bwana och hans vänner… https://t.co/a9m5dNOpdv
Beetlejuice är en mycket excentrisk och busig figur, vilket borde passa bra in i LEGO-universumet. #Legodimensions… https://t.co/byC1Z34XUN