Hey! Pikmin

Av i i Recensioner, 3 Mer

Hey! Pikmin

Pikminerna må vara små och gulliga samt rädda för de flesta konstiga varelser, men de är ett troget sällskap till dig.

Det första Pikmin-spelet släpptes för 15 år sedan till GameCube. Därefter har två uppföljare släppts till GameCube respektive Wii U. Hey! Pikmin räknas av vissa som en spinoff, alltså ett spel med annat spelsätt än originalserien. I grunden är Hey! Pikmin ganska likt de andra spelen i serien men det finns olikheter. Det utvecklarna Arzest (de har bland annat utvecklat Yoshi’s New Island) gjort är förstås att anpassa spelet till ett bärbart format. Man har tagit bort den öppna världen och Hey! Pikmin har blivit ett sidscrollande plattformsspel. Om jag ska spekulera kommer Pikmin 4 att släppas till Switch någon gång i en avlägsen framtid.

Pikminerna har varit charmiga små varelser ända sedan första spelet. Givetvis är de fortfarande det. De är inte stora men kan tillsammans utföra stordåd. De ser ut som vandrande fröer som precis börjat gro. De är mycket färgstarka och finns i fem färger, alla med olika egenskaper. Dessa egenskaper ska du utnyttja.

Du spelar som kapten Olimar. Han har som vanligt otur och kraschlandar på en främmande planet. Här finns de beryktade pikminerna. Känns det här igen? Jo, det är precis så som hänt i tidigare spel. Rymdskeppet är förvånansvärt intakt. De skador som finns kan Olimar laga. Han behöver dock bränsle i form av sparklium som finns utspritt på planeten. Du får i uppdrag att samla ihop 30 000 sparklium vilket inte är speciellt svårt.

Du kommer emellertid inte åt speciellt mycket sparklium själv utan du måste ha hjälp av pikminerna. Dessa underbara varelser lyder dig troget. Vissla i visselpipan så kommer de till undsättning. Nu är du kanske inte helt snäll mot dina vänner eftersom du hela tiden kastar iväg dem för att lösa olika problem. Ibland har pikminerna en tendens att springa iväg så att de inte hör visselpipan. Det gör att man ibland plötsligt kan mista någon pikmin vilket kan vara irriterande. Olimar är inte helt handlingsförlamad utan har ett jetpack som han använder för att nå platser dit pikminerna inte når.

Den första varianten av pikminer är röda och gillar eld. De kan exempelvis hoppa på brinnande underlag så att elden släcks. De gula pikminerna kan du kasta högt. Jättebra om du vill komma åt något på en plattform högt över dig. De gulligaste pikminerna är definitivt de som flyger medan de fulaste är stenpikminerna. De sistnämnda är tunga och alldeles utmärka att krossa fiender med hårt skal. Slutligen har vi de blå pikminerna. De trivs i vatten och simmar precis lika bra som Olimar.

Det finns alltså fem olika pikminsorter. Det kan kännas som ganska många, men tyvärr är det lite för få. Eller är det så att utvecklarna inte har haft tillräckligt med fantasi? Många banor, speciellt de inom en och samma värld, känns ganska lika varandra. Det känns som om man upprepar samma spelsekvenser om och om igen trots att banorna kan se helt olika ut. I de flesta banor tar du dig fram i labyrintformade banor där det gäller att hitta några föremål och samla pikminer. Man rör sig hela tiden i sidled samt uppåt och nedåt (sidscrollande spel). Det fungerar alldeles utmärkt, men variationen är alltså inte tillräckligt bra. Det gör att man sällan blir överraskad.

Det är dock ganska stor variation mellan fienderna. De flesta är ganska söta men de gillar inte pikminer, eller dig för den delen. Det finns ganska många olika fiender (nästan 60 olika om jag räknat rätt) vilket gör att man aldrig hinner tröttna på dem. Precis som för övriga delar så besegrar man oftast fienden genom att kasta pikminer av olika sort på dem. Det ser exempelvis ganska festligt ut när ett gäng pikminer glatt hoppar på en färgglad fågels stora mage.

Banorna är ganska enkla. Visst, ibland kan det vara knepigt att hitta alla föremål, men oftast inte. Det är inte förrän jag kom till åttonde och sista världen som jag upplevde att banorna blev utmanande. Bandesignen blev dessutom mer unik i denna värld än och även mer omväxlande. Det är inte bara plattformsbanorna som är relativt enkla utan bossarna är inga underverk. Det är inte speciellt roliga och det går fort att räkna ut bossarnas svaga punkt. Jag dog inte i en enda bosstrid förrän jag kom till slutbossen.

Det finns mängder av föremål gömda i banorna. Det är helt vanliga grejer som ska bli bränsle fast i Olimars ögon är dessa föremål något helt annat än vad du och jag är vana vid. En jojo är exempelvis en pendel som används till hypnotisering. En penna är en fredsmissil vad det nu är. Och så vidare.

Du styr Olimar med antingen styrkorset eller styrspaken vilket fungerar riktigt bra. Är du vänsterhänt? Då kan du använda knapparna på höger sida istället. Övrigt sker genom att man pekar på skärmen. Du pekar exempelvis vart du vill kasta dina pikminer. Det finns en virtuell knapp för att vissla, och därmed kalla på pikminerna, samt en för att använda Olimars jetpack.

Hey! Pikmin är riktigt snyggt. Det finns dock ingen 3D-funktion. Det är helt naturligt eftersom den övre och nedre skärmen hela tiden bildar en större, gemensam skärm. Även om det till en början var irriterande med glappet mellan skärmarna så flödar grafiken snyggt mellan dem. Snart kändes det naturligt att de båda skärmarna blivit en.

Jag gillar även ljudet – såväl musik som ljudeffekter. Speciellt underbara är pikminerna. De uppträder bland annat i små korta, animerade sekvenser där de visar nya funktioner eller fiender. De är underbart nyfikna och tror väl om allt ända tills det visar sig att de i princip enbart har Olimar på sin sida. Alla andra tycker att pikminer är ytterst välsmakande. När så en fiende dyker upp kutar de små pikminerna skrikandes till Olimars trygga sida.

Det går utmärkt att spela Hey! Pikmin utan att förstå engelska. När man väl tagit sig igenom inledningen visar pikminerna i princip allt du behöver veta.

Hey! Pikmin tuggar på i ett mysigt tempo utan några stora överraskningar. Ser man fram emot en stor utmaning så är Hey! Pikmin inte rätt spel. Spelet är i grunden bra, men saknar det lilla extra. Det gör spelet enformigt, men fortfarande mysigt. Fler pikminer hade verkligen varit kul. Eller mer varierat användande av dem man har.

Det Bra

  • Pikminerna är mysiga
  • Snyggt
  • Välljudande
  • Fienden

Det Dåliga

  • Fler pikminer hade varit kul
  • Enformig bandesign
  • Väl enkelt
6

Skriven av: Mats Ernofsson

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Nintendo har dammat av Mario & Luigi: Superstar Saga för att passa Nintendo 3DS. #BowsersMinions… https://t.co/bmfVjwvNCL
Göteborgsbaserade indiestudion Skyglobin avslutar nu sin trilogi The Journey Down. Vad väntar Bwana och hans vänner… https://t.co/a9m5dNOpdv
Beetlejuice är en mycket excentrisk och busig figur, vilket borde passa bra in i LEGO-universumet. #Legodimensions… https://t.co/byC1Z34XUN