Hitman Absolution

Av i i Recensioner, 2 Mer

Hitman Absolution

Nu är det åter dags att ikläda sig rollen som agent 47. Denna kallblodiga lönnmördare drar sig inte för att använda förklädnader i sin jakt på offren.

Nu är det åter dags att ikläda sig rollen som agent 47. Denna kallblodiga lönnmördare drar sig inte för att använda förklädnader i sin jakt på offren.

Det känns som att den vinter som nu kommit har smugit sig på oss. Jag tycker det är särskilt passande då vår höst och vinter varit fylld med smygarspel, eller sneak-em-ups som vissa kallar dem. Bland dessa återfinner man Assassin’s Creed, Dishonored och Hitman Absolution som är det femte spelet i den nu tolv år gamla spelserien.

I spelserien Hitman ikläder sig spelaren rollen som agent 47, en lönnmördare som tillhör en hemlig organisation. agent 47 är en kall, metodisk man som diskret men effektivt tar ut sina mål. Med åren har serien Hitman gått från ett uppdragsbaserat spel med en väldigt lös handling till Absolution, ett spel där handlingen i högsta grad är i fokus och de ”kill-orders” som de tidiga spelen centrerade runt nu är relativt få. För den som inte spelat de tidigare spelen i serien kan det vara svårt att ta till sig handlingen då spelet förutsätter att spelaren vet vad som redan hänt i stor utsträckning. Om man bara är ute efter att spela igenom spelet för dess gameplay är det dock inga problem.

Genom de olika uppdragen har agent 47 alltid möjligheten att agera med olika grader av diskretion. Antingen kan man som spelare köra den lite blodigare stilen och döda sin väg till sina mål, eller försöka smyga sig fram genom banorna. Oftast är det svårare att arbeta i det dolda, men det är också mer tillfredställande. Att döda en maffiaboss genom att förgifta hans fisksoppa med japansk blåsfisk (fugu) är mycket roligare och annorlunda än att bara placera en kula i nacken på honom. Det ger också i spelet avsevärt mycket mer poäng att utföra så kallade ”signature kills”. Varje bana i spelet har en mängd olika utmaningar och olika snygga sätt att klara banorna på. Detta gör att för den inbitne sneakfantasten finns det mycket omspelsvärde.

En aspekt av spelet som jag verkligen tycker om är de olika kostymer som agent 47 byter mellan med jämna mellanrum. När jag behöver infiltrera ett växthus är det logiskt att knipa en trädgårdsmästare, sno hans kläder och sen smyga runt med en attans vass häcksax. För att detta inte ska göra spelet för enkelt så blir man igenkänd av andra personer i samma utstyrsel. Kockar vet vem som är kock och inte, poliser vilka som är poliser och så vidare. Den största utmaningen på många banor är att utföra alla sina uppdrag enbart iklädd den kostym som agent 47 börjar spelet med. Något som minst sagt är svårt, men inte omöjligt. Själv bytte jag kläder så ofta jag fick chansen då det alltid gav tillträde till annars ointagliga områden. Du har ingen aning hur få personer som ifrågasätter en kock som vandrar runt med en blankvässad kniv.

Hitman Absolution är ett väldigt linjärt spel på gott och ont. Handlingen förs hela tiden framåt, men är inte vidare intressant för mig. Särskilt inte eftersom jag inte spelade det föregående spelet (Hitman: Blood Money), men det är då en personlig åsikt. Jag fann det också ganska frustrerande att även om spelet ger en viss valfrihet i hur man utför uppdragen så känns det väldigt mycket som att det finns en väldigt utstakad väg att gå med ett par få variationer. Särskilt när man jämför med spel som Dishonored så känns detta väldigt 00-tal. Jag kände även att spelet blev ganska enformigt efter ett par banor. Miljöerna byttes ut, men spelsättet var detsamma väldigt mycket. Det hade varit trevligt att få andra power-ups än bara snabbare, starkare etc.

I smygarspel brukar jag föredra scenarion där jag känner att jag är den som för handlingen framåt och är den som har kontroll över situationen. Detta är något som de av er som spelat Thief serien och de tidiga Hitman spelen säkert känner igen. Jag tyckte inte att Hitman Absolution levererade på den här punkten. Vid många av banorna kände jag mig mer jagad än som jägare. Jag säger inte att ett spel automatiskt är dålig på grund av detta, bara att det inte är så jag föredrar mina smygarspel. Ett bra exempel på ett spel som gör detta rätt är Dishonored.

Sammanfattningsvis kan jag säga att Hitman Absolution är mer av detsamma för den som är fan av serien. Det finns vissa nya aspekter, men de flesta aspekter är desamma. Detta är både på gott och ont i min mening. Med flera andra spel ute i samma genre nu i dagarna så lyser inte Hitman lika starkt. Spel som Dishonored är mycket bättre för den som inte har något mot att byta realismen mot spänning och variation.

Det Bra

  • Snyggt
  • Kostymer
  • Signature Kills

Det Dåliga

  • Linjärt
  • Enformigt
  • Jagad/jägare
7

Skriven av: Viktor Larsson

Inga kommentarer än.

Kommentera

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

En man brinner upp på ett mystiskt sätt. Självmord? Mannen son, David, börjar tvivla. Ligger det något övernaturlig… https://t.co/noa95GHp21
Ni har väl inte missat vår Adventstävling? https://t.co/dHL0YJJls2 https://t.co/2IKCB2RSRx
Letar du efter en mikrofon som utlovar professionell kvalitet för alla gamers, Youtubers, Twitchare och poddare? Bl… https://t.co/0aT81iZIyt