Hohokum

Av i i Recensioner, 4 Mer

Hohokum

Är Hohokum ett spel? Eller är det konst? Eller är det en originell blandning av bådadera? Jag röstar på det sistnämnda och denna mix gör verkligen Hohokum till ett unikt spel.

Den brittiske konstnären Richard Hogg står för grafiken i Hohokum. Efter att ha surfat in på Hoggs blogg kunde jag konstatera att han ofta använder enkla former med ett färgstarkt innehåll. Hans verk känns som en symfoni av färger trots att han inte använder speciellt många olika. Stora ytor kan vara enfärgade och kontrasterna mellan olika delar av hans verk är stora. Han målar också en del skojiga figurer som känns som hämtade ur en barnbok.

Det är precis den här grafiska stilen som mötte mig när jag spelade Hokohum. Mitt första intryck av Hokohum var dock inte alls positivt. De första tjugo minuterna var nämligen ingen höjdare varken spelmässigt eller ur konstnärlig synvinkel. Jag möttes av olika banor med mestadels cirklar. Vissa kunde man studsa mot och andra lös upp när jag ringlade fram över dem. Det fanns också cirklar som fungerade som portaler till nya banor. Inte kändes det som bra konst och inte heller som något spelbart. Min uppfattning om Hokohum kom dock att ändras betydligt åt det positiva hållet när det blev tal om mer avancerad problemlösning och mer inspirerande miljöer. Det visade sig att Hohokum var ett bra spel trots inledningen.

Man styr en färgglad mask (eller är det en orm?) som även liknar något som kanske är för snuskigt för att nämna här. Ormen är i ständig rörelse och det enda man gör som spelare är att styra samt öka eller minska farten. När man väl kommer till en bana gäller det inte bara att hitta en portal. Nej, det gäller också att lösa de problem man ställs inför. Vad man ska göra får man räkna ut själv. Det finns visserligen små hintar, men de är få. Eftersom det finns en massa portaler som kan öppnas när som helst så kan man alltid fortsätta vidare till nästa bana om man inte klarar ett problem. Det ger en stor valfrihet att spela som man själv vill. En nackdel med alla portaler är dock att det blir lite rörigt och dessutom svårt att komma ihåg vilka banor man klarat och hur man tar sig till en viss bana. Ett enklare och mer lättöverskådligt sätt att navigera med hade alltså varit bra.

Många problem går ut på att man ska hjälpa små lustiga människor eller andra varelser. Det kan exempelvis vara att de behöver roa sig med gungor och annat kul eller fixa en massa bröllopsbestyr. Ofta åker människorna snålskjuts på dig för att komma till ett annat ställe, exempelvis en berg- och dalbanan eller en gunga. Bröllopsparet vill givetvis åka till vigselplatsen. Ser du en klocka så klämta i den och om det behövs någon speciell människa på ett ställe så leta rätt på denne. Det är inte alltid lätt att komma på lösningarna på problemen. Ibland blev jag verkligen frustrerad. Jag fick då prova mig fram med alla möjliga tänkbara lösningar. Därför krävs det en hel del tålamod att spela Hohokum. Tillfredsställelsen när man klarat en knivig bana är dock mycket stor.

Banor som inkluderar människor bryter skarpt i kontrast med de inledande, tråkiga banorna som jag nämnde i början av denna recension. Det gäller såväl grafiskt som spelmässigt. Där det finns mänskor är nämligen grafiken riktigt läcker och skärmen fylld av liv. Alla problem går emellertid inte ut på att hjälpa människorna i nöd. Nej det finns andra typer av problem. Exempelvis finns en bana med extremt ful grafik där man ska göra olika saker i en box. Man ska bland annat färglägga större delen av boxen eller klippa bort färg. Den banan är för övrigt riktigt trist. För hur kul är det egentligen att bara åka runt, runt och färglägga?

Hohokum är verkligen ett unikt spel. Även om små delar känns igen från andra spel så är de få och man kan inte ropa ”det här har jag sett i andra spel”. Så för den som vill spela ett originellt spel är Hohokum verkligen något att tänka på. Och vad är då svaret på frågan om Hohokum är ett spel eller ett konstverk? Jo, svaret är enkelt – spelet är såväl konst som spel (ja, fast ett underligt spel). Dessutom är spelet även en musikalisk upplevelse med stundtals riktigt bra musikslingor. Glöm dock inte att du måste ha tålamod om du vill klara alla banor.

Det Bra

  • Unikt spel
  • Stundtals läcker grafik
  • Tillfredställande känsla när man klarat en bana
  • Man är fri att spela vilka banor som helst
  • Musiken

Det Dåliga

  • Rörigt med alla portaler
  • Ojämnt – vissa partier är riktigt bra, andra irriterande
  • Tålamodskrävande
7

Skriven av: Mats Ernofsson

Inga kommentarer än.

Kommentera

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Nintendo har dammat av Mario & Luigi: Superstar Saga för att passa Nintendo 3DS. #BowsersMinions… https://t.co/bmfVjwvNCL
Göteborgsbaserade indiestudion Skyglobin avslutar nu sin trilogi The Journey Down. Vad väntar Bwana och hans vänner… https://t.co/a9m5dNOpdv
Beetlejuice är en mycket excentrisk och busig figur, vilket borde passa bra in i LEGO-universumet. #Legodimensions… https://t.co/byC1Z34XUN