Joe Dever’s Lone Wolf: Blood on the Snow

Av i i Recensioner, 5 Mer

Joe Dever’s Lone Wolf: Blood on the Snow

Som den siste Kai-lorden står du inför en enorm utmaning i ett spel som på ett spännande sätt blandar bok med spel, äventyr med rollspel och action.

Joe Dever är en storhet inom spelböcker. Han har skrivit hela 28 sådana med start 1984. Då var det fysiska spel som gällde. Nu lever vi i en annan tidsålder så givetvis är den nya förutsättningar och digitaliserade böcker. Det ökar givetvis möjligheten till interaktivitet och variation.

Lone Wolf är uppdelad i fyra akter, eller spel, och jag har testat den första akten, Blood on the Snow. Som Lone Wolf är du den enda överlevande Kai-lorden efter en enorm massaker. Du stiger in i en mytomspunnen fantasyvärld kallad Magnamund där det är du har stor frihet att bestämma vem Lord Wolf är, vad som ska hända och hur Lone Wolf ska utvecklas. Spelet är en mix av en bok och spelande – en så kallad gamebook.

Storyn avbryts ofta med olika valmöjlighet. I början av spelet väljer du din karaktärs olika egenskaper och vapen. Därefter blir valen mer skiftande, men handlar nästan uteslutande om hur du ska tackla olika situationer. Ska du smyga dig förbi fienden eller attackera. Ska du öppna en dörr försiktigt eller sparka upp den. Du har alltid flera valmöjligheter, men det är inte alltid alla val är tillgängliga eftersom du kanske saknar rätt egenskap och därmed inte kan utföra en viss handling.

I sann rollspelsanda byggs Lone Wolf upp allteftersom man spelar med nya egenskaper och vapen som uppgraderas efterhand. Vad kommer din Lone Wolf att bli? En smygande krigare som gärna undviker strid, en diplomat eller en burdus krigare som gärna slår ner allt som kommer i hans väg? Jag är verkligen imponerad av all interaktivitet i Lone Wolf och hur flexibelt spelet är. Jag har tyvärr inte hunnit spelat om spelet, men det vore säkert kul att se vad som händer om man byter spelstil.

Storyn är mycket stark och fängslande, åtminstone till en början. Efter ett tags spelande kändes det emellertid till viss del som om storyn mest var ett bärande element som fungerade som en brygga mellan de olika striderna.

Striderna är tyvärr det som jag gillade allra minst i Lone Wolf. De var näst intill frustrerande svåra vilket är mycket synd eftersom det verkligen finns potential och då stridssystemet i botten är mycket bra

Striderna bygger till den största delen på så kallade quick time events (QTE). Det innebär att man snabbt måste göra olika saker på skärmen. Det kan vara att peka på en punkt i exakt rätt ögonblick, göra en svepande rörelse eller snabbt utföra upprepade tryck på ett och samma ställe eller på flera olika ställen. Det krävs att man är duktig på QTE och är snabb i fingrarna och jag tyckte de blev i svåraste laget. Det är inte själva QTE som jag ogillar, för det är i grund och botten väldigt bra. Nej, det är att spelet är näst intill oförlåtande om man gör fel. Missar du ett QTE så misslyckas attacken eller försvaret helt och hållet och ett fåtal fel i en strid kan leda till att all hälsa försvinner. Man kan visserligen använda magisk dryck för att återskapa hälsan, men det finns alldeles för få ställen att handla sådant på i spelet. Spelet är emellertid snällt på så sätt att om man misslyckas med en strid erbjuds man att spela om den i en enklare svårighetsgrad, men trots det är spelet svårt. Man kan faktiskt köra helt fast vilket är frustrerande. Om man har slut på hälsodryck och inte klarar en strid så kan det nämligen vara kört. Fast, om man är enveten så löser det sig och man klarar striden. Då önskar man att man kunde spola tillbaka spelet eller köpa ny dryck.

Utvecklarna, Reply Forge, har verkligen lyckats med det audiovisuella. Spelet är vrålsnyggt med bokens teckningar som höjdpunkt. De är som riktiga konstverk som animerats på ett förträffligt sätt. Spelet växlar mellan 2D och 3D när man kommer in i en strid och även i 3D-striderna har Reply Forge gjort ett bra jobb. Musiken är orkestral på ett maffigt sätt och man har lyckats skapa en bra stämning tack vare god variation i musiken.

Lone Wolf kunde ha fått en nia i betyg om striderna inte varit så frustrerande. Slutbetyget blir trots det bara en sexa. Striderna i sig är mycket bra uppbyggda, men det oförlåtande QTE-systemet tar död på den finess som finns. Synd på ett annars så bra spel. För att älska detta spel krävs främst två saker – du ska gilla att läsa fantasyböcker samt att du måste ha snabba fingrar och vara duktig på QTE.

Det Bra

  • Vrålsnyggt, speciellt teckningarna i boken
  • Väldigt mycket interaktion i boken
  • Grunden i striderna är mycket bra men...

Det Dåliga

  • QTE-systemet är alltför oförlåtande
  • Frustrerande strider
  • Risk att man kör fast
6

Skriven av: Mats Ernofsson

Inga kommentarer än.

Kommentera

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Nintendo har dammat av Mario & Luigi: Superstar Saga för att passa Nintendo 3DS. #BowsersMinions… https://t.co/bmfVjwvNCL
Göteborgsbaserade indiestudion Skyglobin avslutar nu sin trilogi The Journey Down. Vad väntar Bwana och hans vänner… https://t.co/a9m5dNOpdv
Beetlejuice är en mycket excentrisk och busig figur, vilket borde passa bra in i LEGO-universumet. #Legodimensions… https://t.co/byC1Z34XUN