Jag har tidigare inte engagerat mig i Kingdom Under Fire-serien, mycket på grund av ovisshet men även mycket på grund av bristande intresse. Det som slår mig nu när jag närmar mig slutet på den senaste epoken i serien är att jag kanske inte borde ha ångrat att jag inte uppmärksammat serien tidigare.

De tidigare spelen i serien lutade åt rts-hållet och gick i grund och botten ut på att strida i storslagna krig med så mycket på skärmen som möjligt. Även om det märks tydligt att i Circle Of Doom härstammar från dess förfäder med mängder av fiender och projektiler på skärmen, så har serien tagit en vända och inriktat sig på rpg istället. Ett rpg med action som det näst största elementet.

Banorna är simpla, enformiga, linjära och ganska uttryckslösa men innehåller mer fiender per bana än vad hela Halo 3:s kampanj hade att bjuda på. Spelets hjärta ligger kort sagt i dess actionbetonade upplägg, med tonvis av vapen och ännu fler fiender.

Detta behöver nödvändigtvis inte innebära trubbel, det finns många rollspel som spelar samma stycke och som klarar sig fint, men tyvärr inte Circle Of Doom. Anledningen till spelets stora misslyckande är dess nästan obefintliga story och dess förfärligt dryga banor med tonvis av korkad A.I.

Även om action och ett snabbt samt nervpirrande levelsystem är det som ger spelet fart och fläkt så faller det hela på enformighet. En sjukdom som många mindre intressanta rollspel lider av och som tyvärr är obotlig med extra mycket intensiv action. Särskilt obotligt när man försöker tränga in strategiskt tänkande med en sp-mätare som silar bort allt action genom att hindra spelaren från att använda sina attacker så ofta han/hon vill. En stor miss.

Spelet har även en hel del karaktärer att välja mellan och en ännu större källa vapen till sin förfogan, men inte ens detta kan rädda ett spel som är dömt att vara enformigt. Vapen är kul att samla, särskilt om de gör en äckligt stark, men om styrkan inte kan användas på något intressant vis eller kanske till och med blir dämpad med en mätare som sakteligen töms så är det kört.

Till och med karaktärerna ser intressanta och flashiga ut men tappar glöden tackvare en intetsägande story och ett enformigt gameplay. Detta är synd, för på ytan ser Kingdom Under Fire:s senaste tillskott väldigt lovande och tilltalande ut. Tråkigt att de inte utvecklade det hela lite och öppnade upp spelets linjära och enformiga banor en aning och piffade upp storyn till en i alla fall medelmåttig nivå. Att ta bort sp-mätaren och utveckla AI:n skulle också hjälpt oerhört mycket.

Om tillverkarna skulle ha lagt manken till kunde spelet faktiskt ha tilltalat mer än bara på ytan, för möjligheterna finns där, fast inte på det viset man vill att de ska finnas där. Att lägga till ett multiplayerläge över xboxlive där man kan spela med sina vänner och våndas tillsammans är ett utmärkt sett att förlänga livslängden på ett spel. Men om självaste pinan och enformigheten är det största bekymret så borde de lagt ner tiden på att ta bort den först istället för att sprida vidare sjukdomen över xboxlive.

För att slutligen komma till en gripbar slutsats så innehåller Kingdom Under Fire: Circle Of Doom en massa trevligt levlande med tonvis av korkad AI linjära banor, en obefintlig story, fler vapen än de flesta rollspel, ganska coola karaktärer, ett multiplayerläge som försöker men som inte når ändan fram och slutligen en oändlig cirkel av (Doom?) action.

Skriven av: Sannie Jönsson