Knack

Av i i Recensioner, 2 Mer

Knack

Knack är ett av frontspelen när Sony släppt sin nya konsol Playstation 4. Hur står spelet sig i konkurrensen och får det oss att vallfärda till butikerna för att köpa PS4:an?

Det är alltid lika spännande när det släpps nya konsoler. Då tänker jag inte enbart på att man får en ny, kraftfullare spelmaskin utan även på att det i samband med releasen ofta släpps något eller några spel som är unika för konsolen och som alltså inte finns på någon annan spelmaskin. Vissa sådana releasespel har gett upphov till nya och spännande spelserier. Jag kan exempelvis nämna Halo: Combat Evolved till Xbox och Super Monkey Ball till Wii.

Initialt fick Knack mig att tänka på Ratchet & Clank-serien. Jag hade verkligen förhoppningar om att Knack skulle kunna mäta sig med denna spelserie. Snart stod det dock klart att så inte är fallet. Knack lär inte bli någon start för en ny, revolutionerande spelserie eftersom det är ett av de tristaste releasespel jag någonsin testat. Hur kan då en så intressant spelidé som faktiskt finns bakom Knack slå så fel?

Låt mig ta allt från början. Knack är en robot som påminner lite om Clank. Han har en central kärna av en sfärisk tingest som styr allt kring Knack. Runt denna svävar reliker från svunna tiders civilisationer. Eftersom Knack saknar leder påminner han även lite om Rayman. Relikerna utvinns långt under jord och är en sorts oändlig energi. Knack har förmågan att kunna absorbera fler och fler reliker och därmed växa i format. Han kan även använda relikerna för att öppna dörrar eller starta maskiner. Men tro nu inte att när Knack växer så blir spelet lättare. Nej, fienden blir då ofta även den större och tuffare.

När den onde Gundahar skickar en trupp med stridsvagnsförsedda troll mot en människoby skickas en grupp bestående av bland annat Knack och ett gäng robotar att undersöka saken. Nu ramlar Knack in på ett äventyr med lömska fiender.

Vi återfinner spelets största variationsmoment just i fienderna. Utvecklarna, Japan Studio, har verkligen lagt ner mycket krut på att skapa en hel uppsjö av fiender. Fast fienden är dumma. Mycket dumma till och med. Alla fiender har sitt eget attackmönster. Här finns spelets största och nästan enda styrka – man kan inte bara stövla in och frenetiskt trycka på actionknappen. Nej, man måste lära sig hur de olika fienderna attackerar och sätta in en stöt i rätt ögonblick. Det blir en hel del undanmanövrar i form av att man rullar undan eller hoppar för att kunna undvika fiendens attacker och samtidigt få möjlighet sätta in en mottattack. Man tvingas nästan utan undantag besegra samtliga fiender i en scen eftersom banorna nästan alltid låses i början av en fiendeattack och inte låses inte upp igen förrän alla fiender besegrats.

Tyvärr är striderna extremt monotona och faktiskt stundtals alltför svåra. Dör man tvingas man ofta spela om en bra bit då det kan vara långt mellan sparpunkterna. Det är naturligtvis ytterst irriterande. Att striderna är väldigt monotona gör inte saken roligare. Knack har en väldigt begränsad attackarsenal. Det finns visserligen några kraftfulla attacker kallade solstensattacker, men dessa måste användas sparsamt eftersom det finns ganska lite solstensenergi att samla. En löjlig detalj är att om man dör så återskapas inte den solstensenergi man hade vid sparpunkten. Jag tar ett exempel. Under min första bosstrid gjorde jag slut på solstensenergin under första försöket att besegra bossen. När jag sedan återuppstod fick jag vackert klara mig utan dessa attacker. Även om denna boss visade sig vara ganska enkel så kan man bli förbannad för mindre rent ut sagt.

När Knack för första gången kunde absorbera annat än reliker blev jag glad och vädrade variation. Han drog åt sig isbitar, men tyvärr var nästan den enda effekten av isbitarna att de smälte snabbt i solsken. Senare i spelet får man bland annat möjligheten att absorbera trä som har förmågan att brinna och kristaller. Den senare av dessa egenskaper ger mest variation eftersom Knack förvandlas till en liten smygarrobot när man aktiverar kristallerna. Tyvärr blir det inte mycket smyga av utan smygar-Knack går bara lugnt förbi laserstrålar medan alla fiender snabbt upptäcker honom. Inte ens som vampyr-Knack blev spelet intressant. Man kan faktiskt undra varför man lagt till alternativa absorberingsmaterial och olika Knack-versioner då de inte tillför speciellt mycket variation åt spelandet.

Det är alltid bra om man kollar in omgivningarna efter exempelvis svagheter i väggarna eftersom det finns en del kistor och solstensenergi gömda i hemliga rum. I kistorna finns olika saker som gör livet enklare för Knack. Det kan exempelvis vara delar till föremål eller speciella ädelstenar. Det krävs flera delar för att dessa föremål ska bli användbara, men när du väl lyckats hitta alla delar så är föremålen mycket värdefulla. Exempelvis ger en kombomätare ökad attackstyrka medan en skördare gör att man får solstensenergi från besegrade fiender. Jag tyckte jag hade hyfsat bra koll på omgivningarna men det tog ändå lång tid innan jag lyckats samla ihop till min första grej – ett dubbelbatteri som gjorde att solstensenergin dubblerades. Det är trist att det tar så lång tid, men om jag förstod det rätt så kan man få hjälp av vänner som också spelar Knack vilket ska göra att det går fortare att samla ihop till föremålen. Fast, varför ska man belönas på det sättet bara för att man råkar ha kompisar som också spelar?

Eftersom Playstation 4 är helt färsk på marknaden är det givetvis lite extra intressant att se hur spelet presterar rent tekniskt. Då tänker jag givetvis främst på grafik och ljud. Kvaliteten på grafiken är lite mixad. Den flyter på bra i full HD utan att hacka. De olika karaktärerna är snyggt återgivna medan omgivningarna är ganska tråkiga. Att alla banor dessutom är helt linjära med snitslade gångar gör mig givetvis inte muntrare. Ljudmässigt tycker jag emellertid inte att det finns mycket att klaga på. Knack håller nämligen god kvalitet på den fronten. Spelet får faktiskt ett litet plus i kanten då allt är översatt till svenska. Till och med röstskådespeleriet är på vårt modersmål vilket är positivt för barn i 12-årsåldern.

Knack är nog ett av tidernas sämsta releasespel. Minimal variation och trist banlayout gör inget annat än att jag nästan somnar. Slutligen vill jag ställa en fråga till spelproducenten på Sonys Computer Entertainments Japan Studio – Vad tänkte ni på när ni utvecklade och släppte Knack som frontspel vid Playstation 4-releasen? Tror ni verkligen att ett så pass dåligt spel säljer en ny konsol?

Det Bra

  • Bra spelidé
  • Olika attackmönster hos fienderna
  • Svenska

Det Dåliga

  • Gäääääääääääsp
  • Enformigt värre
  • Dålig utveckling av Knack
  • Helt linjärt
  • Trist banlayout
  • Tar för lång tid att samla ihop till olika föremål
2

Skriven av: Mats Ernofsson

Inga kommentarer än.

Kommentera

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Nintendo har dammat av Mario & Luigi: Superstar Saga för att passa Nintendo 3DS. #BowsersMinions… https://t.co/bmfVjwvNCL
Göteborgsbaserade indiestudion Skyglobin avslutar nu sin trilogi The Journey Down. Vad väntar Bwana och hans vänner… https://t.co/a9m5dNOpdv
Beetlejuice är en mycket excentrisk och busig figur, vilket borde passa bra in i LEGO-universumet. #Legodimensions… https://t.co/byC1Z34XUN