Legendary

Av i i Recensioner, 2 Mer

Legendary

En förutsägbar story, usel teknik och inte så skrämmande monster ger oss ett spel som inte alls är så legendariskt som sin titel.

Legendary är ett spel som under sin utveckling såg ut att ha enorm potential. Trailers och bilder visade hur vår värld kastades in i kaos när Pandoras ask öppnas och mängder utav mytomspunna monster släpps ut. Spelet landar inte ens i närheten av den hype det byggde upp innan det släpptes.

Legendary handlar om Charles Deckard. Han är en tjuv som blir lurad av en mystisk arbetsgivare vid namn LeFey och hans kollega Vivian att bryta sig in ett museum för att placera ett föremål i en gyllene låda. Deckard gör detta helt ovetande om att lådan egentligen är Pandoras ask och genom att placera föremålet frigörs all ondska samlad i asken ut i världen. Övernaturliga monster svämmar ut och hotar att förinta hela mänskligheten. Som bestraffning för att ha öppnat asken märks Deckards vänstra hand med ett mystiskt sigill. Medan han försöker inse vad som hänt med honom tvingas han och Vivian, som också blev förd bakom ljuset av LeFey, kämpa för sina liv mot Pandoras bestar. Planen är enkel: Stoppa LeFey från att göra vad det nu är han försöker göra, eliminera monstren och stäng Pandoras ask igen.

Storyn verkar väldigt intressant i början när massvis med saker avslöjas. Till exempel så har det funnits sen urminnes tider två organisationer som kämpat för och emot öppnandet av Pandoras ask. Tyvärr fortsätter inte utvecklarna att berätta om dessa organisationer utan fokus läggs på att ta ihjäl monster.

Legendary är faktiskt det första spelet som jag somnat till medan jag spelat. Ett av spelets större brister är att händelserna är programmerade att hända när man stått på en plats visst länge. Spelet gör ett tappert försök att ge dig en känsla av kaos när Pandoras ask öppnats men den infinner sig aldrig tack vare detta. Allt som händer på bilden runt en existerar inte i annat än bakgrunden förrän man nått ett visst ställe på banan. Ibland kommer man till exempel till en dörr som verkar helt orubblig men efter man stått där en längre tid blir den magiskt nog genomtränglig. Detsamma gäller även monster som ibland inte ens existerar på samma plan som en själv. Spelet är väldigt enkel riktad och man erbjuds inte mycket möjlighet till utforskning. Man känner sig som en hund i löp lina när man hela tiden blir föst i rätt riktning. Storyn är så pass förutsägbar att man i förväg hinner gissa vad som kommer att hända härnäst.

Nästa stora problem i spelet är monstren som kommer ur Pandoras ask. Jag förväntade mig något groteskt läskigt. Något som skulle vara hämtade ur ens värsta mardrömmar. Vi talar om all världens ondska samlad i en låda här! Designmässigt ser de flesta monstren okej ut men de implementeras bara inte på ett bra sätt. Man får egentligen aldrig veta varför just de monster som kommer ur Pandoras ask egentligen var där. De flesta monstren ser rätt tama ut fast varulvar, gripar och minotaurer alla ut precis som man skulle förvänta sig.

Det finns en del olika vapen man kan använda sig utav men konstigt nog är det effektivaste vapnet en brandyxa. Det förvånar mig att i vår moderna tid så är yxan det mest effektivaste vapnet som finns. Vapengalen som jag är vägrade jag inse detta till en början utan höll stadigt tag i min automatbössa. Att få slut på skott är i princip omöjligt när det ligger ammunition och gevär utspridda överallt på banorna. Till slut såg jag dock enkelheten i att helt enkelt bara gå fram och klubba till monstren i huvudet.

Deckard har ett ytterligare vapen till sitt förfogande och det är hans vänstra hand som blev bränd av Pandoras ask. Med hjälp av den kan man samla ihop livskraft från de monster man dödat. Sedan när man har nog mycket kan man utföra en kraftig stöt våg eller använda kraften till att fylla på ens egen hälsa. Har man full kraft och försöker plocka upp mer fylls livmätaren automatiskt på om inte den också är full. Legendary är inte det första spelet vars huvudperson får sin kropp modifierad men det är ett av de få där utveckling aldrig sker. Deckards högra hands funktion är densamma spelet igenom och får aldrig några nya intressanta krafter.

Grafiskt står sig Legendary helt okej. Det är inte närheten av de större titlarna vi blivit bortskämda med på sista tiden men det är inte heller fult. Spelet innehåller dock en hel del grafiska brister. Till exempel saktar spelet in väldigt ofta om det är för mycket händer samtidigt på bilden. Det är allra mest märkbart när man försöker samla in livskraften från döda monster. Till och med filmsekvenserna i spelet hackar då och då vilket tar mycket från upplevelsen.

Installationen av Legendary på PS3 tar ungefär tio minuter men det är ett mysterium vad den egentligen tjänar för syfte. Laddningstiderna är väldigt långa trots det. Helst när man dött och vill ladda från föregående checkpoint.

Legendary har även multiplayer. Det finns ett enda spelläge som är en mix av team deathmatch och capture the flag. Det finns fyra banor att spela på vilket är väldigt tunt. Man kan spela fyra mot fyra online eller offline. Men hoppas inte på för mycket online. Jag har inte hittat en enda match sedan jag började testa spelet. Ingen verkar spela spelet helt enkelt!

Nä detta var inte alls ett bra spel. Det finns mycket potential. Storyn hade kunnat vara intressant om de breddat den och låtit en veta mer. Monstren borde ha varit hemskare och vapnen mer balanserade. Alla spel är programmerade så att händelser händer vid ett visst tillfälle. Tricket är att få spelaren att känna att det hade hänt även om man inte varit där. Här är det så övertydligt att det känns som om världens undergång står och väntar utanför ens ytterdörr tills man öppnat den. Vill ni spela ett bra shooter spel i första person rekommenderar jag att ni tittar någon annanstans. För Legendary är ett riktigt skitspel!

Det Bra

  • Cool idé.

Det Dåliga

  • Hackar när det blir mycket på bilden.
  • Lätt att vet vad som skall hända.
  • Fjantiga/lätta monster.
2

Skriven av: Håkan Hägglund

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Det 13 år gamla World of Warcraft får ännu en expansion. Har Blizzard lyckats förnya spelet? Viktor har svaret på d… https://t.co/6jGCb0kyrc
Fresh ‘N Rebels nya hörlurar Clam har snygg design och aktiv brusreducering. Hur är ljudkvaliteten och komforten?… https://t.co/K61y3S4HHY
Bamboo Slate från Wacom är ett smart anteckningsblock för dig som snabbt behöver överföra vanliga anteckningar till… https://t.co/FGHAIb3rEi