Lightning Returns: Final Fantasy XIII

Av i i Recensioner, 5 Mer

Lightning Returns: Final Fantasy XIII

Sagan om Lightning närmar sitt slut. Detta i ett ganska actionbetonat rollspel där du måste rädda så många själar som möjligt innan världen går under.

Det är alltid en speciell känsla att starta upp en ny del i Final Fantasy och dess mångsidiga universum. Nu är det dags att avsluta sagan om Lightning och jag hoppas på ett värdigt slut i denna trilogi.

När Final Fantasy XIII släpptes 2010 fick det ett väldigt splittrat välkomnande. Många klagade på att det var för linjärt och det inte fanns något utrymme för utforskande förrän i slutet på spelet. Själv älskade jag spelet och jag njöt av att slussas runt i världen utan att en enda gång behöva avvika från huvudspåret. Jag tyckte att det passade väldigt bra och det var det enda rätta i ett så pass storydrivet spel med många och långa mellansekvenser. Sen hade jag precis blivit pappa och då är de flesta linjära spel väldigt välkomna. En sak som spelet fick beröm för var spelets kvinnliga huvudrollsinnehavare Lightning. Det var en kvinna som inte behövde minimalt med kläder på sig för att kunna slåss och hon var överlag en väldigt balanserad och djup karaktär.

2012 släpptes uppföljaren som döpts till det episka namnet Final Fantasy XIII-2. Utvecklarna Square Enix har alltid varit väldigt envisa med siffror och konstiga titlar i sina spel. Detta namn talar dock för sig själv och tar vid där Final Fantasy XIII slutade. Square Enix hade lyssnat på kritiken och gjort spelet öppnare och mer utforskarvänligt. Dock tog de bort Lightning och ersatte henne med hennes inte lika karismatiska syster Serah. Jag gillade spelet men tyckte som de flesta att Serah kändes väldigt platt som karaktär.

Nu är det alltså dags för del tre och vi får återigen ta kontroll över vår kära Lightning som är coolare än någonsin. Jag råder er dock att spela igenom de två första spelen innan ni ger er in på del tre då många gamla karaktärer återvänder och det kommer att vara väldigt svårt att hänga med i alla skarpa svängar som historien tar. Jag kommer inte att avslöja allt för mycket om storyn här, dels för att jag inte vill spoliera för dig och dels för att jag hade fått skriva en hel bok för att få med allt.

Lightning har utvecklats som karaktär genom serien och i sista delen har hon fått det tunga uppdraget att rädda så många själar som möjligt för att ta med sig till ”den nya världen” som ska ersätta den värld vi känner till. Tretton dagar innan världen ska gå under återvänder Lightning med uppdrag att rädda så många själar som möjligt. Samtidigt slåss hon mot sina egna demoner och hon har ett eget mål som driver henne framåt. En väldigt simpel förklaring om vad denna tredje del går ut på, men räkna med en massa sidospår och snabba vändningar i huvudstoryn.

Världen vi befinner oss i heter Nova Chrysalia och är uppbyggd i fyra regioner som är sammanfogade via en järnväg. Vårt jobb är att utforska dessa regioner hur vi vill och hjälpa människorna så gott vi kan. Genom att prata med invånare får vi uppdrag att utföra som innebär att deras själ kan renas och på så sätt få följa med när den nya världen skapas. Uppdragen graderas med en till tre stjärnor beroende på svårighetsgraden. Ju svårare uppdraget är desto mer själar räddas när du utfört det. Ett lätt uppdrag kan oftast klaras av rätt snabbt och ett svårare uppdrag kan vara uppbyggt i olika stadier vilket tar mycket längre tid att klara av, men kan också rädda mer själar. Det gäller att göra en bedömning om hur mycket tid man är villig att lägga på diverse uppdrag eftersom man bara har tretton dagar på sig. Detta representeras av en klocka uppe i högra hörnet och när den klämtar klockan sex varje morgon så måste Lightning redovisa sina räddade själar. Har hon räddat tillräckligt med själar under dagen får hon chansen att fördröja undergången ett litet tag. Dock så kommer världen att gå under förr eller senare så tidspressen är hela tiden närvarande.

Varje region har ett huvuduppdrag som ska utföras vilket gör att en massa själar kan räddas. Dessa är väldigt intressanta och det är dem som hela berättelsen kretsar runt. Alla uppdrag, eller quests som dem kallas i de flesta rollspel, är tydligt uppradade i menyer och oftast har man en tydlig överblick av vad som behöver göras. Det tar dock en stund innan man förstår hela upplägget och till en början känns det mest som att man springer runt som en yr höna. Det gäller att bekanta sig med världen och lära att sig hitta i alla regioner. Ett tips är att inte hoppa från region till region på en gång utan ge varje ställe lite tid.

Lightning Returns är på många sätt ett väldigt klassiskt japansk rollspel med invecklad berättelse och mycket att hålla reda på. Men med Final Fantasy XIII-serien så har Square Enix försökt göra hela upplevelsen mer actionbetonad och snabbare vilket de lyckats bra med tycker jag. Stridssystemet är väldigt roligt och tvingar spelaren att vara på sin vakt hela tiden till skillnad från de klassiska omgångsbaserade rollspelen där man attackerar varannan gång. Under spelets gång får Lightning tillgång till nya kläder med olika förmågor och det gäller att anpassa dessa efter sin egen spelstil. Man har tillgång till tre olika utstyrslar under striderna och dessa hoppar man enkelt mellan med ett knapptryck. Jag brukar beskriva det som kedjeformationer i ishockey. Det gäller att balansera sina utstyrslar så man får en bra blandning. Det underlättar om man har en offensiv utstyrsel som gör mycket fysisk skada, en defensiv som kan skydda dig och dela ut diverse prestationsnedsättande magier till dina motståndare samt en klädsel som kan dela ut skada genom magiattacker.

Detta är en av styrkorna med detta spel och jag tycker det är enormt underhållande att försöka få ihop den ”perfekta kombinationen”. Du får lov att sätta ut fyra attacker på varje klädsel som representeras av de fyra knapparna på handkontrollen. Varje klädsel har en mätare som går ner varje gång en attack används och ju starkare attack desto mer av mätaren tar den. Därför är det viktigt att blanda både starka och lite svagare attacker. Mätarna fylls på under stridens gång vilket också blir ett taktiskt element då man alltid försöker ha lite energi kvar när det är dags att skydda sig mot attacker. Och skydda dig kommer du att behöva göra så glöm inte att spara någon knapp för den förmågan. Du får nya attacker och vapen under spelets gång och du får också chansen att uppgradera det mesta vilket kan göra en enorm skillnad. Möjligheterna till att skräddarsy din karaktär är enorm.

Spelet har inte heller något regelrätt levelsystem vilket jag tycker är väldigt befriande. Du samlar inte erfarenhetspoäng som används för att uppgradera din karaktär utan här uppgraderar du din karaktär genom att utföra så många uppdrag som möjligt. Varje slutfört uppdrag adderar extra kraft och liv till Lightning. Väldigt skönt att slippa dessa uppgraderingsträd som nästan har blivit standard.

Final Fantasy-spelen har alltid varit vackra att titta på och Lightning Returns är inget undantag. Designen på karaktärer, kläder och världar slutar aldrig att förvåna och Square Enix är mästare på att skapa platser som etsar sig fast i sinnet och stannar kvar långt efter att spelen är avklarade. Den där borgen som reser sig över den lilla byn eller staden där det moderna möter det gamla i en fantastisk kombination. Det finns oftast en mörk underton i Final Fantasy-spelen och Square Enix är väldigt duktiga på att beskriva känslor vilket gör att man verkligen känner smärtan och hopplösheten i många situationer. Tyvärr är det tekniska inte riktigt på samma nivå vilket gör att spelet ser en aning kantigt ut samt att det syns att de mindre viktiga karaktärerna inte fått samma detaljrika behandling som huvudkaraktärerna. Bilduppdateringen är inte alltid på topp och det fanns partier då det blev direkt smärtsamt att spela då det hackade alldeles för mycket. Främst i några strider då det hände väldigt mycket på en gång. Mellansekvenserna är dock något av det vackraste man kan skåda på konsoler idag och de är gjorda med otrolig detaljrikedom.

Musiken är en av de viktigaste ingredienserna i ett Final Fantasy-spel och utvecklarna sviker oss inte den här gången heller. Små melodislingor till mäktiga symfoniorkestrar gör att atmosfären i spelet är på topp och alla känslor kommer fram på precis rätt sätt. Det finns en orsak till att musiken dyker upp i alla världens konserthus lite då och då. Röstskådespelarna gör också ett bra jobb och jag älskar verkligen Lightnings röst. Ljudmixen är dock väldigt ojämn och det gör att röster och ljud i världen ligger på samma nivå vilket gör det svårt att uppfatta vad som sägs.

Jag har redan tagit upp lite av spelets brister på det tekniska planet men det finns problem på annat håll också. Trots att jag uppskattar en fyllig historia så tycker jag att det blir lite för många olika trådar som ska knytas ihop. Visst, det finns ett mål och jag vet vad jag ska göra men det är inte alltid så tydligt varför jag gör det jag gör. Jag glömmer snabbt bort vad det är jag strävar efter när jag är ute och springer i den öppna världen för spelet kastar väldigt mycket information på mig under mellansekvenserna. Och oftast pratar karaktärerna invecklat vilket gör att det är svårt att fokusera på vad som sägs. Det bästa är att läsa sammanfattningen av vad som sagt i menyn om man tappar bort sig.

Jag känner heller inte någon som helst ångest över att behöva strunta i att rädda vissa själar vilket spelet tydligen vill att jag ska få. Huvuduppdragen är de man fokuserar på men det är väldigt viktigt att utföra så många småuppdrag som man kan för att kunna öka i styrka samt hålla världen vid liv lite längre. Jag känner dock ingen sympati för de flesta som ber mig om hjälp vilket gör att jag tappar lite intresse för sidouppdragen. Ibland glänser de dock och det är bra variation på dem.

Jag har haft väldigt roligt med Lightning Returns. Storyn är alldeles för rörig men det är stridssystemet som gör att spelet verkligen skiner. Storyn är definitivt inte dålig men jag önskar att Square Enix gjort något mer lättsmält då historien i slutändan har ett väldigt intressant tema som får en att tänka efter. Spelet är vackert att titta på trots tydliga teknikbegränsningar och jag har besökt många platser som kommer stanna kvar hos mig. Spelet är definitivt inte för alla och det kräver väldigt mycket av dig som spelare. Är du intresserad av ett mer actionbetonat rollspel så rekommenderar jag starkt denna trilogi. Detta är en fin avslutning på en serie som har fått oförtjänt mycket kritik.

Det Bra

  • Stridssystemet
  • Musiken
  • Designen

Det Dåliga

  • Komplicerad berättelse
  • Ljudmixen stör ofta
  • Bilduppdateringen
7

Skriven av: Roger Nilsson

Inga kommentarer än.

Kommentera

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Göteborgsbaserade indiestudion Skyglobin avslutar nu sin trilogi The Journey Down. Vad väntar Bwana och hans vänner… https://t.co/a9m5dNOpdv
Beetlejuice är en mycket excentrisk och busig figur, vilket borde passa bra in i LEGO-universumet. #Legodimensions… https://t.co/byC1Z34XUN
Pokkén Tournament är en handburen återutgåva av det mycket populära Wii U spelet med samma namn.… https://t.co/nyq6ZogsSV