Limbo

Av i i Recensioner, 3 Mer

Limbo

Limbo är ett estetiskt extremt tilltalande spel för den som gillar problembaserade plattformsspel. Det är både stämningsfullt och hänsynslöst samtidigt.

Limbo är ett spel som vill fånga alla dina sinnen. Det är ett mycket udda spel utvecklat av den danska spelstudion Playdead. Spelet släpptes till Xbox 360 (XBLA) 2010, men har nyligen getts ut till Playstation Vita (PSN) och det är den versionen jag testat. Spelet finns även till PC, Mac och Playstation 3 (PSN).

Limbo spelar på anspråkslöshet samtidigt som det är storslaget. Det spänner alla dina sinnen, såväl visuellt, ljudmässigt som spelmässigt. Här finns inga färgglada, komiska figurer eller fina och maffiga melodislingor. Istället är all grafik i gråskalor. Huvudpersonen är helsvart med glänsande, vita ögon. Ögonen lyser som facklor och är på vissa ställen ögonen det enda du ser där de stirrar dig i ögonen. Gråskalor kan låta tråkigt, men det fungerar perfekt i Limbo. Gråskalorna ger en obehaglig känsla samtidigt som man på något märkligt sätt blir trygg. Känslorna blir ambivalenta och tryggheten är verkligen falsk. Världen är alltifrån säker och sätten att dö på är många och alltid lika brutala. Fast man dör och fast omgivningen stundom är riktigt läskig känns det ändå mestadels tryggt. Konstigt och näst intill oförklarligt, men Limbo spelar som sagt på dina sinnen.

Stundom gör tystnaden i spelet att dina tankar nästan ekar. Endast ett metalliskt ljud hörs som om något ramlade ned. Vad var det? Du känner dig trygg i tystnaden, men det metalliska ljudet var en ledtråd. Plötsligt hörs en dyster, melankolisk musik som är intensiv men ändå lågmäld. Du känner dig definitivt inte trygg längre. Hur ska du nu dö? Väntar en gigantisk spindel eller infödingar med giftpilar? Efter ett tag, när du lyckats ta helskinnad igenom en sektion av spelet så intar tystnaden åter scenen.

Allt är så enkelt, men ändå komplicerat. Du får inte ens en historia berättad för dig. Du får aldrig reda på varför du är ute på denna farofyllda resa. Varför startade spelet med att du låg där i gräset. Det såg ju så rofyllt ut så varför gav du dig ut på denna farofyllda resa? Och varför är omgivningen så riskabel och resan så problematiskt? Och vem var det man stötte på i slutet och varför slutade spelet som det gjorde? Jag tror att jag slutligen hittat vad jag letat efter men som jag aldrig förstått att jag letade efter, men jag vet inte. Det gör dock inget. Avsaknaden av story gör snarare att jag får använda min egen fantasi och själv får klura ut vad jag varit med om.

Playdead har inte ens bemödat sig med att förklara hur du spelar. Visst, spelkontrollen är otroligt enkel vilket gör spelet lättspelat. Du kan gå, hoppa och greppa tag i föremål. Det är allt. Men, trots enkelheten kan du göra så mycket och det är stundtals knepigt att lista ut vad man ska göra. Att det saknas några anvisningar förstärker dock spelet. Man känner sig lite utlämnad och det blir det du som spelare som måste ta kontroll över spelet. Du spelar inte för att bli ompysslad och här finns verkligen inget daltande.

Du ställs inför mängder av problem som både är kluriga och fiffiga. Du kan inte bara förlita dig till din syn. Hörseln är nämligen också viktig. Plattformshoppen måste ibland tajmas rätt. Du måste lista ut att det klingande metalljudet var en rävsax som ramlade ner från ett träd som du nyligen passerat. Eller förstå att ljudet av sten beror på att en stor stenbumling rullar mot dig och att du kommer att krossas om du inte snabbar dig. Det är inte alltid lätt att förstå vad man ska göra för att ta sig vidare i spelet. Man får helt enkelt prova sig fram och se vad som händer. Hoppa, dra i spakar, undersöka omgivningar och mycket mera. Ibland krävs rätt tajming, andra gånger lite mer list. Du kommer att misslyckas ofta och dö brutalt om och om igen. Du kanske hoppar för sent och hamnar i en avgrund eller rör dig lite för långsamt så att du blir spetsad av ett spindelben. En rävsax kanske sliter dig i stycken.

Du kommer att vilja slita ditt hår i ren frustration över att du inte fattar vad du ska göra. Ändå kommer du antagligen inte att vilja lägga ifrån dig spelet. Du blir ju så tillfredsställd när du klarat en problemfylld passage och du blir aldrig uttråkad då spelet hela tiden bjuder på nya utmaningar utan att upprepa sig själv. Och även om du dör ofta så tvingas du aldrig spela om några långa sträckor.

När du väl spelat klart kan du försöka hitta de troféer och ägg som finns gömda i spelet. Troféerna är ofta klurigt gömda, men det är definitivt inte övermänskligt att hitta dem. Äggen kan däremot vara näst intill ofattbart väl gömda och jag fattar inte hur man ska kunna hitta vissa utan att fuska och kolla på någon spelguide på nätet. Är du redo för den utmaningen?

Limbo är en unik spelupplevelse. Det här är verkligen ingen kopia av något existerande spel utan Playdead har lekt på sitt eget sätt för att skapa ett något underligt men ändå fantastiskt. Det är en estetisk fullträff trots avsaknad av färg och det minimalistiska tänkandet i ljudväg förstärker spelupplevelsen. Man blir trygg, osäker, rädd och rofylld. Allt nästan på en gång på något konstigt sätt. Spelet är rått, men ändå snällt. Det är hemskt men ändå oförargligt. Jag vet inte hur Playdead lyckats förvirra känslor och sinnesintryck på detta sätt, men det är en del av spelets charm. Sen får vi inte glömma att kombinationen av plattformshoppande och problemlösning är skickligt utförd. Finns det då någon svaghet? Inte mycket, men det skulle i så fall vara att spelet tar slut lite för fort (efter ungefär 4-5 timmar), men å andra sidan är spelet inte överdrivet dyrt så det är verkligen värt vartenda öre.

Det Bra

  • Unikt
  • Estetisk fullträff
  • Utmanande
  • Förvirrar känslor och sinnesintryck

Det Dåliga

  • Lite kort
10

Skriven av: Mats Ernofsson

Inga kommentarer än.

Kommentera

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Efter en lång tid av fiktiva framtidskonflikter återvänder Call of Duty-serien till sina rötter, 1900-talets krig m… https://t.co/mhPLwbld6N
I Sonic Forces har Sonic Team försökt utveckla ett klassiskt Sonic-spel i modern tappning. Hur väl har de lyckats m… https://t.co/qkdspKuxJK
Once more into the fray. Uppsalabaserade studion MachineGames ger oss åter möjligheten att meja ner nazister.… https://t.co/qmRlUbjLSq