Metal Gear Solid V

Av i i Recensioner, 6 Mer

Metal Gear Solid V: Ground Zeroes

Nu kommer ett smakprov på hur Metal Gear Solid V kommer att bli. Ground Zeroes föll, trots sin korta kampanj, Sannie i smaken. Spelet bjuder enligt honom på en riktigt bra Metal Gear-upplevelse.

Det har på senare tid varit mycket prat om Konamis nästkommande spel, Metal Gear Solid V: Ground Zeroes. Både när det kommer till spelets öppnare upplägg och mer förlåtande smygarsystem, men kanske mest när det kommer till dess längd och omfattning. Konamis vice president, Hideo Kojima, har dock varit tydlig med att spelet mer eller mindre bara är en prolog till nästkommande del i serien, Phantom Pain. Men vad innebär detta egentligen?

Det man redan ett par timmar in i spelets kampanj kan konstatera är att en prolog innebär en betydligt mycket kortare kampanj. Närmare bestämt en kampanj som man efter ett par timmar redan hunnit spela igenom två gånger. Det innebär också en något nedbantad story som framförallt bygger grunden för vad som komma skall i det ”riktiga” spelet, Phantom Pain. Men det är ungefär där ordet prolog i detta fall slutar vara negativt betonat, för i precis alla andra anseenden är Ground Zeroes en förädlad utveckling av allt vad Metal Gear någonsin stått för. Det kanske mest briljanta är det öppna upplägget som egentligen motsäger allt vad Metal Gear-serien tidigare varit, men trots det lyckas behålla all den magi som serien alltid varit synonym med.

Med det öppna upplägget menar jag den totala frihet som spelaren numera har genom spelets gång och som tillåter en att på eget bevåg välja nästa steg för att ta sig framåt i storyn. Bland annat genom att låta spelaren, med hjälp av ett fåtal ledtrådar, leta upp nästa delmål helt själv. Allt i en för Metal Gear väldigt trovärdig och levande miljö, där platsen man infiltrerar exempelvis besitter soldater med dynamiska patrullområden och som i vissa fall känns mer mänskliga än vad jag själv känner mig ibland. Men också genom att göra spelets välbekanta codec-konversationer lite mer strömlinjeformade så att de inte längre tvingar spelaren in i långdragna konversationer som kräver en att stanna upp i sitt spelande. Konversationerna sker nämligen numera utan avbrott och tillåter en att fortsätta spela under tiden konversationen pågår.

Alla dessa små men väldigt betydelsefulla förbättringar får spelupplevelsen att kännas mycket mer flytande och pågående, samtidigt som man alltid känner sig delaktig i alla händelser tackvare de mängder av val man får göra under äventyrets gång. Detsamma gäller Big Boss nya förmågor, som exempelvis innefattar möjligheten att kunna kasta sig fram mot ett gömställe i springande fart eller att gå in i ett läge där tiden tillfälligt saktas ned så fort man blir upptäckt av fiender. Den sistnämnda egenskapen må göra spelet mycket lättare än föregående spel i serien, men är likväl ett välkommet tillskott som inte bara får spelet att ha mer överseende med mindre misstag, utan också får själva spelandet att flyta på ett behagligare sätt. Detsamma gäller alla nya rörelsemönster som även de hjälper till att bygga en bättre spelupplevelse med mindre restriktioner.

Som om inte det vore nog överträffar Kojima och hans team än en gång föregående spel i serien, både när det kommer till design, musik och skådespeleri. Detta trots det faktum att manuset bitvis är precis lika töntigt som det alltid varit. Snakes/Big Boss nya röst (av Kiefer Sutherland) är även den en trevlig överraskning och passar som handen i handsken till huvudkaraktären. Detta hade förstås inte betytt så mycket om inte filmsekvenserna varit precis lika spektakulära och trollbindande som dem alltid varit. Detsamma gäller det lilla man får se av storyn, som efter sista scenen inte bara får en att sukta efter mer, utan till och med får en att önska att man njutit lite mer medan man kunde.

Men även om filmsekvenser, musik och skådespeleri är så gott som fläckfritt finns det lite att klaga på när det kommer till grafiken i PS3-versionen. Upplösningen är nämligen väldigt nedskalad och ser ur de flesta vinklar ut att ligga en bra bit under vad jag skulle kalla för HD. Det är till viss del förståeligt att det blivit tvunget att skalas ner en aning till de gamla konsolerna, då detaljnivån är väldigt hög och då spelet – vad jag förstår det som – är bättre anpassat till den nya generationens konsoler. Det är i övrigt inte frågan om plågsamt låga bilduppdateringshastigheter utan snarare en något för lågupplöst bild som ger en något suddig upplevelse.

Utöver den ooptimerade PS3-version så är egentligen Ground Zeroes enda snedsteget kampanjens korta speltid, som med lite ansträngning och övning faktiskt går att klara av på omkring tio minuter – inga filmsekvenser inräknade. Men även om speltiden på kampanjen är väldigt kort innebär inte det att hela spelet i sig är kort. Spelet erbjuder nämligen via sin öppna bandesign en häpnadsväckande mängd olika sätt att spela igenom spelet på och besitter utöver det även en hel del upplåsbara vapen som man kommer åt genom att spela igenom kampanjen så fläckfritt som möjligt. De roligaste belöningarna får man förstås om man lyckas ta sig igenom kampanjen utan att bli upptäckt en enda gång på så kort tid som möjligt.

Kampanjen känns initialt mycket kort, men har som sagt ett extremt bra omspelningsvärde. Spelet har dock utöver det en del annat att erbjuda. Det finns nämligen sex övriga uppdrag att spela igenom, som alla är ungefär lika långa som kampanjen, men som till större del saknar handling. Dessa uppdrag utspelar sig förvisso på samma plats som kampanjen men erbjuder istället olika exempel på hur det ”riktiga” spelets vädersystem kommer kunna påverka spelsättet på olika vis och hur olika taktik man måste använda för att osedd kunna ta sig fram. Variationen blir tack vare dessa extra uppdrag närmast obegränsad och ger Ground Zeroes ett högst imponerande antal möjliga speltimmar för det lilla ”material” som faktiskt finns där. Detta trots att det finns något enstaka uppdrag som är lite mindre inspirerande och som huvudsakligen kretsar kring att skjuta ner soldater på löpande band.

Allt som allt är Ground Zeroes den bästa Metal Gear-upplevelsen på länge, trots att det saknas en hel del material. Det är dock inte något jag skulle vilja kalla för ett helt spel, men med tanke på att det bara kostar 300 kr att inhandla och att det erbjuder så mycket nytt och fräscht skulle jag vilja säga att det är värt varenda krona. Det är nästan så att jag hade kunnat sträcka mig så långt som att kalla det för en av de bästa Metal Gear-upplevelserna någonsin.

Det Bra

  • Öppenheten
  • Du väljer din egen väg
  • Smidig story-telling
  • Gripande filmsekvenser
  • Skådespeleriet
  • Extremt bra omspelningsvärde

Det Dåliga

  • PS3-versionen dåligt optimerad
  • Kort kampanj
9

Skriven av: Sannie Jönsson