Metroid: Samus Returns

Av i i Recensioner, 3 Mer

Väntan har varit lång, oerhört lång. Men Nintendo verkar ha hört vår klagosång, för nu är äntligen Samus Aran tillbaks, och det med råge!

Många Nintendospel är för mig kopplade till nostalgi och barndomsminnen bestående av långa och härliga speldagar, såväl själv som med vänner. Men just Metroid har en speciell plats i mitt hjärta. Inte bara för att det första spelet i serien som jag spelade var på min första egna spelkonsol, Super Nintendo, utan också för att det var så välpolerat att det än idag anses vara ett av de bästa spelen genom tiderna. Jag talar förstås om Super Metroid.

Min första Metroid-upplevelse var alltså Super Metroid, men utan tillgång till varken Gameboy eller ett Nintendo 8-bitars blev det aldrig så att jag utforskade de föregående spelen i serien. Och så förblev det fram tills dess att Nintendo bestämde sig för att göra en remake på det första spelet i serien, år 2004, i form av Metroid Zero Mission. Sedan dess har jag spelat alla spel i serien, alla förutom just det spel som nya Metroid: Samus Returns bygger på, alltså Metroid 2: Return of Samus. Detta har förstås varit ett medvetet val, då Gameboyspelet inte åldrats riktigt så bra som sina stationära och bärbara efterföljare. Kort sagt har jag väntat på Samus Returns en väldigt lång tid, enbart för att få chansen att uppleva den andra delen av Metroid-sagan på ett så ”fullkomligt” vis som möjligt.

Efter att ha spenderat två hela genomspelningar av Samus Returns kan jag dock lugnt säga att spelet varit värt väntan, detta trots att hyllade Metroid Prime utvecklarna – Retro Studios – inte ligger bakom utvecklingen. Denna gång är det istället MercurySteam som visar vart skåpet skall stå när det kommer till futuristiska rymdjägare och konstiga manetliknande parasitvarelser. Det de åstadkommit är egentligen inte bara ett återskapande av det gamla Gameboyspelet Metroid 2. Utan faktiskt ett så gott som nytt spel, baserat på det gamla spelets story, men med helt nya koncept när det kommer till kontroll och rörelsemönster, plus ett och annat nytt vapen.

Inledningen av Metroid: Samus Returns skrapar Metroid-universumets bakgrundshistora lite på ytan och berättar kort men sakligt att Samus uppdrag är att färdas till planet SR388 för att utrota det som rymd-federationen anser vara ett hot mot i stort sett hela universum. Nämligen det biologiska vapnet och manetliknande parasitvarelserna kallade Metroids. Detta för att förhindra de – inom Metroid-universumet – ökända rymdpiraterna från att lägga vantarna på dessa livsfraliga organismer. Efter den inledande sekvensen får man förklarat för sig att Samus numera besitter förmågan att försvara sig själv i närstrid, detta via en kontringsattack som utförs med hjälp av hennes armkanon. För spelaren betyder detta att man vid specifika tillfällen kan trycka på en kontringsknapp för att slå bort fientliga varelser som tenderar att vara extra närgågna, för att sedan lämna dem paralyserade och därmed ett lätt byte för Samus armkanons övriga funktionaliteter.

I samma veva blir man informerad om möjligheten att via ytterligare ett knapptryck kunna sikta i 360 grader med hjälp av 3DS:ens joystick, vilket är ett enormt välkomnat tillskott i ett 2D-Metroid-spel. Samt att missiler och de standardiserade armkanonsskotten finns tillgängliga redan från start, medan andra dräkt och armkanon-relaterade uppgraderingar går att hitta uppe på planetens yta och nere i dess grottsystem. Samus kan utöver detta klättra upp för i princip vilken kant som helst, i vilken höjd som helst, sålänge kanten är inom en armlängds avstånd, vilken hon sedan kan hänga och skjuta ifrån. Något som för vissa kanske känns igen från Metroid Fusion.

Bortser man från dessa nyheter går i princip resterande delen av spelet att likna vid orginalspelet på Gameboy. Vilket innebär att kartan ser snarlik ut, att det totalt finns ca 40 Metroids att ta kål på och att dessa Metroids finnes genom att utforska planeten och låsa upp nya funktionaliteter på såväl dräkt som armkanon. Men när det kommer till just armkanonens och dräktens uppgraderingar så besitter även de en och annan helt ny uppgradering att finna, nämligen det som i spelet kallas för Aeon-uppgraderingar. Dessa Aeon-uppgraderingar har möjlighet att med hjälp av Aeon-kraft förstärka Samus dräkt på diverse vis, bl.a. genom att förstärka dräktens sköld.

Dessa Aeon funktionaliteter tillsammans med kontringssystemet är det som utgör grundpelarna för svårighetsgraden och utmaningen i Samus Returns. Där kontringen är ett måste att bemästra redan under spelets inledning, då i stort sett alla fientliga varelser på SR388 går till attack genom att kasta sig på Samus så fort de ser henne. Något som inledningsvis kan vara svårt att vänja sig vid, speciellt om man är en gammal Metroid-räv som jag. Aeon-funktionaliteterna kan dock hjälpa till att underlätta hela kontringskonceptet, bland annat genom den uppgraderade skölden. Man får dock vara försiktig med användandet av Aeon-kraften, då den är begränsad och måste laddas upp igen genom att ta kål på fiender.

Aeon-uppgraderingarna har även andra användningsområden än just de stridsrelaterade, den mest användbara av Aeon-funktionerna är nämligen den första som går att hitta, vilket är en Sonar Scanning, eller Ekolod Scanning. Denna hjälper en som spelare att scanna och kartlägga hela planeten, område för område. Scanningen ersätter på så vis kart-stationerna som tidigare varit synonymt med Metroid Serien och hjälper dessutom till att visa hemliga gångar i väggar, som i en del fall visar vägen in till nya uppgraderingar och eller gömda Metroids. Något som är mer än välkommet på den ganska så gedigna värld SR388 har att erbjuda.

Med grundkonceptet och nyheterna i spelet ur vägen kan det vara dags att prata om hur bra genomfört allt dessa bitar är. Och inledningsvis vill jag nog säga att det existerar en och annan miss när det kommer till både gamla och nya aspekter av spelet. Den första och största missen anser jag vara kontringsmekaniken, inte för att det gör spelet för lätt eller för svårt, utan för att den tvingar spelaren in i ett mönster som består av ett passivt väntade på att fiender ska attackera, just så att man ska kunna kontra dem och få övertaget. Något som i början av spelet blir väldigt påtagligt, då det med den begränsade hälsan man besitter under spelets första timmar gör det extra viktigt. Detta så kallade tvång blir mindre påtagligt längre in i spelet då man om vart annat blir introducerad för andra vapen som kan hjälpa en att kringå kontringarna när man känner för det, vilket i slutändan gör spelet mer dynamiskt och kul.

Den andra andra missen är inte lika påtaglig och är knuten till orginalspelets koncept av att utrota alla Metroids. Konceptet bygger ju på att strida mot en stor mängd exakt likadana fiender, om och om igen, vilket bitvis blir enformigt. Som tur väl är blir det inte riktigt så enformigt som det kunde varit, då alla Metroids inte ser likadana ut. Metroidarnas naturliga livscykel består nämligen av en mängd olika faser, där varje fas innebär ett nytt skräckinjagande utseende och ett nytt attackmönster.

Den tredje och sista missen har bitvis med hårdvaran att göra, närmare bestämt med kontrollen att göra. 3DS:en är nämligen inte optimal att spela action-betonade spel på, då knapparna sitter lite för trångt för att man effektivt ska kunna skifta mellan de olika knapparna i ett lite hetsigare tempo. Detta skulle kanske gått att åtgärda genom att ge spelaren möjlighet att ändra knapp-uppsättning via menyn, men sådana alternativ finns tyvärr inte i Samus Returns. Något som förstås är synd, men det är å andra sidan ingen gamebreaker, då kontrollen i övrigt känns solid. Där i stort sett varje knapp har ett syfte och där Samus på skärmen dessutom rör sig responsivt och i perfekt symbios med varje knapptryck.

Dessa tre mindre negativa aspekter vägs dock upp av de många gånger fler positiva bitarna i spelet. Musiken är exempelvis fantastisk och bjuder på bitar som enbart går att beskriva som en vacker mix av gamla härliga stycken från 2D-spelen och de lite nyare och fräschare Prime-spelen. Utöver det har allt ifrån Samus minsta mekaniska rörelse till fiendernas slemmiga läten anpassats väl till såväl musik som grafisk design. Jag tror faktiskt inte det kan bli mycket bättre med varken musik eller ljudsättning på en 3DS än såhär.

Grafiken är även den precis så bra den kan bli på en 3DS och visar ändock upp muskler i form av levande 3D bakgrunder och ljussättning som jag faktiskt inte trodde var möjligt på en 3DS. Och som jag nämnde ovan är kontrollen, trots 3DS:ens begränsade yta, ändå bra och responsiv, något som jag tycker kompletteras oerhört väl med snygga animeringar och ett smidigt rörelseschema.

Det tåls definitivt även att påpeka utvecklarnas oerhörda känsla för detaljer relaterade till just Metroid-seriens specifika stil. Något som serien alltid varit känd för är ju känslan av huvudkaraktärens isolering på en främmande och högst fientlig planet. Vilket i Metroid: Samus Returns framhävs oerhört bra, inte bara genom snygg grafik och bra ljudsättning, utan även genom oerhört solid grafisk stil och tilltalande design. Jag skulle vilja sammanfatta känslan som att detta är första gången jag blir riktigt övertygad om att Metroid-serien faktiskt är inspirerad av Alien-filmerna.

Slutligen ska det även tilläggas att denna remake, remaster, eller vad man nu ska kalla det, har tagit allt vad begreppet Metroid-Vania innebär till en höjd som inte bara lockar till utforskning även andra gången igenom, utan också får känslan av ”progression” att bli precis så drivande som man önskar att spel i denna genren ska vara. Inlidningsvis känner man sig fullkomligt hjälplös, medan man i spelets slutskede i jämförelse känner sig som en gud med alla de uppgraderingar och förmågor man hunnit plocka på sig. Detta toppas dessutom med omspelningsvärde, tackvare de mängder av uppgraderingar som finns att hitta, de upplåsbara svårighetsgraderna och de små men roliga bonusarna för den som gillar ”speedruns”. Som avslutning vill jag helt enkelt säga att trots ett par snedsteg presterar Metroid: Samus Returns precis så bra man kan önska, ibland till och med bättre än några av dess föregångare. Spelet har kort sagt varit värt väntan och är du ett Metroid-fan så finns det inget att fundera på.

Det Bra

  • Samus och Metroiderna är tillbaka
  • Metroid-Vania rätt igenom
  • Design, grafik och stil
  • Ljudsättning
  • Samus många förmågor

Det Dåliga

  • Lite ”trång” kontroll på 3DS:en
  • Inledningsvis bitvis enformigt
9

Skriven av: Sannie Jönsson

Inga kommentarer än.

Kommentera

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Efter en lång tid av fiktiva framtidskonflikter återvänder Call of Duty-serien till sina rötter, 1900-talets krig m… https://t.co/mhPLwbld6N
I Sonic Forces har Sonic Team försökt utveckla ett klassiskt Sonic-spel i modern tappning. Hur väl har de lyckats m… https://t.co/qkdspKuxJK
Once more into the fray. Uppsalabaserade studion MachineGames ger oss åter möjligheten att meja ner nazister.… https://t.co/qmRlUbjLSq