Mindfeud

Av i i Recensioner, 5 Mer

Mindfeud

Mindfeud är för dig som gillar brädspel. Men, se gärna till att ha en kompis som också gillar brädspel. Det blir roligare då.

De flesta har säkert spelat Alfapet (Scrabble). Mindfeud spelas på en spelplan som är väldigt lik detta klassiska brädspel. Precis som i Alfapet innehåller den rutiga planen ett antal rutor där man får bonus i form av extra poäng.

I Alfapet bildar man ord, men i Mindfeud finns det istället för bokstäver olika symboler på brickorna. Dessutom är symbolerna i olika färger. Det finns några enkla regler för hur brickorna kan placeras på spelplanen. Brickor i en linje, vågrätt eller lodrätt, ska ha något enligt följande:

1. Samma symbol men olika färger.
2. Samma färg men olika symboler.
3. Samma färg och symbol är inte tillåtet i samma rad – alltså inga dubbletter i en rad.

Vad innebär detta rent praktiskt? Jo, ta och skapa en rad med bara kryss fast två brickor får då inte ha samma färg. Eller skapa en rad med röda brickor, men då får det inte finnas två röda kryss i raden. Det här låter kanske enkelt, men är riktigt knepigt. Den som startar enspelarläget får snart erfara hur svårt Mindfeud faktiskt är. Åtminstone fick jag spö gång på gång – den artificiella intelligensen hos karaktären Adama imponerar på mig. Jag fick dra ner svårighetsgraden rejält. Dessutom tog det ett tag för mig att komma in i tänket och det gäller att ha bra överblick över brädet. Annars lyckas man inte skrapa ihop de allra högsta poängen. De får man med långa symbolkombinationer samtidigt som man lägger en bricka på en bonusruta som ger högre poäng. Glöm inte att spela igenom lärodelen först.

Mindfeud kan spelas dels mot den datoriserade Adama i flera svårighetsgrader och dels mot mänskligt motstånd. Är du nybörjare? Leta då gärna rätt på en kompis som också är det. På så sätt slipper du bli förödmjukad. Jag hade i alla fall ingen som helst chans mot en erfaren Mindfeudspelare eller Adama (lägsta svårighetsgraden undantagen).

Mindfeud är lite som schack och Alfapet när det gäller inlärning. Man måste spela många gånger för att komma in i det rätta tänket. Gör det helst mot en kompis. Det är betydligt roligare än mot den datoriserade Adama.

Skriven av: Mats Ernofsson