Monochroma bjuder på en härlig grafik i mestadels gråskalor. Frågan är då om själva spelandet, som består av plattformshoppande kombinerat med problemlösning, håller måttet?

Har du spelat Limbo? Om inte så gör det. Det är ett spel som den som gillar plattformsspel bör ta en titt på. Om du däremot har spelat Limbo så är kanske Monochroma något för dig. Monochroma är nämligen på många sätt likt Limbo. De är båda sidscrollande plattformsspel fyllda med problemlösning samt de stoltserar med en likartad grafik. Eftersom Playdead verkligen lyckades skapa ett ruggigt bra spel i form av Limbo så var det givetvis min förhoppning att Nowhere Studios skulle matcha deras spel rent kvalitetsmässigt. Tyvärr är det inte så. Det är egentligen bara grafiken som är på topp. Det mesta annat är mindre lyckat.

I Monochroma spelar du som en av två bröder. Som storebror måste du ta hand om och skydda ditt yngre syskon. Ni är på flykt och lillebror är rädd och vågar inte gå själv så du måste bära honom. På vägen ställs ni inför en mängd problem och olika plattformsbanor. Fast problemen är för det mesta lätta att klura ut och går ofta ut på att man ska aktivera olika plattformar och hoppa mellan dessa. Det blir en del svingande i lianer, aktivering av spakar, hävstänger och mycket mera. Kvaliteten är minst sagt skiftande. Det finns nämligen såväl riktigt finurliga som uruselt designade problem. Synd bara att de bra problemen är så få. Nowhere Studios har alltför ofta dessutom sprängt in en kort transportsträcka mellan problemen. De känns ofta onödiga och bidrar till att spelet fått ett segt tempo.

Som en del av problemlösningen ska man ibland sätta ner brorsan på marken. På egen hand kan du nämligen bland annat hoppa högre. Konstigt nog så har Nowhere Studios valt att tala om för dig som spelare när det är dags att sätta ner brorsan. Han är nämligen mörkrädd och vägrar lämna sin bror om det inte sker under en lykta. Eftersom det bara finns lyktor där brorsan ska vara ensam är den här delen av problemlösning lätt som en plätt. Man behöver ju inte tänka alls på när brorsan ska sättas på marken och inte.

Grafiken går som sagt mestadels i gråskalor förutom vissa delar som är röda. Exempelvis bryter din halsduks härligt röda färg rejält mot den för övrigt daskiga grafiken. Miljön är stundtals stämningsfull och märkligt nog så är det bakgrunderna jag gillar bäst. På vissa ställen känns de ovanligt levande och snygga. Man rör sig enbart i två dimensioner, men grafiken är tredimensionell. Det är dock inte allt i grafikväg som får ovationer från min sida. Animationerna är nämligen för det mesta ganska kantiga och stundtals till och med konstiga och/eller humoristiska. Ett exempel är när man klättrar på stegar. Lustigare stil har jag inte sett på länge. En konstig detalj var att när jag klättrade uppför långa rep så rörde jag mig långsammare än uppför de korta repen. Underligt och återigen bidrar det till det sega tempot i spelet.

Jag tycker gott att du kan hoppa över Monochroma. Det är visserligen snyggt designat på många ställen, men problemlösningen är i enklaste laget och håller dessutom väldigt ojämn kvalitet. Dessutom är tempot segt. Spela Limbo istället om du inte redan gjort det.

Skriven av: Mats Ernofsson