Murdered: Soul Suspect

Av i i Recensioner, 5 Mer

Murdered: Soul Suspect

Att vara ett spöke innebär definitivt inte att man behöver ge upp sin karriär som kriminalare. Fråga Ronan. Han tvingas nämligen utreda sitt eget mord för att kunna komma till himlen.

Ronan skjuts med ett flertal skott och kastas ut genom fönstret några våningar upp. När han ”vaknar upp” står han bredvid sin kropp och förvånat inser han att han blivit mördad. Strax återförenas han med sin, sedan några år tillbaka, döda fru Julia som numera bor i himlen. Ronan släpps dock inte in utan för att kunna återförenas med sin älskade måste han lösa mordgåtan och sätta fast mördaren.

Det visar sig snart att Ronans mördare inte är någon duvunge. Nej han, eller hon, är istället en notorisk seriemördare som gäckat polisen, och däribland Ronan själv, under ett tag. Seriemördare brukar utföra morden på ungefär samma sätt från gång till gång. Bell Killer, som mördaren kallas, skiljer sig dock från andra seriemördare eftersom varje mord är unik. Det är alltså inte två mord som skett på samma sätt vilket försvårar utredningen betydligt.

Att vara spöke ger Ronan många fördelar i utredningsarbetet. Han syns inte utan kan strosa runt i staden bäst han vill utan att någon ser honom. Dessutom kan han gå rakt igenom de flesta väggar och dörrar. Han kan dock inte gå genom ytterväggar och ytterdörrar utan han måste hitta ett sätt att ta sig in i byggnaderna på. Alla dörrar står ju inte öppna så ibland får han vara finurlig. Det kan exempelvis vara att Ronan tar över en katts kropp och tar sig in via ventilationssystemet.

Ronan kan även ta över andras människors kroppar. Väl i en kropp kan han läsas personens tankar och ibland även tvinga kroppen att göra något. Detta för att få värdefull information i utredningen. Tyvärr har utvecklarna, Airtight Games, inte utnyttjat denna möjlighet speciellt väl. Det är få personer som man verkligen har nytta av att ta över. De flesta säger bara något helt ointressant. Tänk om man kunnat använda den främmande kroppen mer än vad man kan nu. Det hade kunnat bli riktigt kul.

Tyvärr är det inte bara här som Airtight Games slarvat bort en gyllene chans att göra något riktigt kul av Murdered: Soul Suspect. Det gäller nämligen det mesta i spelet. Det borde vara jättekul att utreda sitt eget mord och sätta dit en massmördare, men ack så är det inte. Murdered: Soul Suspect är väldigt enahanda och uppstyrt. Man gör i princip samma saker hela tiden. Under en stor del av Murdered: Soul Suspect tar man sig till olika brottsplatser och letar efter ledtrådar där. Det finns ett visst antal ledtrådar att hitta på varje plats. Tyvärr är det inte alltid det lättaste att hitta alla ledtrådar. Det beror inte på att de är väl gömda utan på en hopplös kontroll. Man kan nämligen stå rakt framför en ledtråd utan att spelet registrerar att man gör det. Det gör att man alltför ofta tvingas leta flera gånger efter en och samma ledtråd vilket givetvis inte är speciellt kul. Om ledtråden då inte syns så bra kan man irra runt på samma brottsplats ett tag utan att hitta det man söker.

När man väl hittat alla ledtrådar ska man dra en slutsats av dem genom att välja de ledtrådar som är relevanta för utredningen. Likaså ska man ibland välja vilken ledtråd man tror finns på platsen. Det låter kanske som hjärngymnastik att få dra egna slutsatser. Men än en gång så har Airtight Games slarvat bort en gyllene chans. De flesta slutsatser är helt uppenbara och man behöver inte tänka något alls. Låt mig ta ett exempel. Jag har precis sett en filmsekvens där det är uppenbart att jag behöver något för att komma in i ett hus. När jag hittar en sak får jag frågan vad det är. Är det en sked, en gaffel eller en nyckel som behövs för att komma vidare? Öhhhh, så svårt att gissa det. Det kan till och med den som inte spelat lista ut. På några andra ställen är det precis tvärt om. Där kunde jag inte alls förstå hur man kunde dra de slutsatser man gjorde. Men, det gör inget om man inte vet vilken ledtråd man ska välja då det bara är att klicka på ledtråd efter ledtråd tills det blir rätt. Det enda ”straff” man får är ett sämre betyg på just den brottsplatsen, men jag vet inte varför betygssystemet finns över huvud taget finns då det inte har någon framträdande roll att i spelet.

Som spöke har Ronan även vissa begränsningar. Som jag redan skrivit kan han exempelvis inte gå igenom ytterdörrar. Han kan heller inte ta upp saker eller prata med människor. Därför behöver han hjälp. På vissa ställen kan han som sagt ta över främmande personers kroppar och utnyttja denna för att exempelvis ta sig förbi en plats där bara människor kan gå. Dessutom får han snart hjälp av en surmulen ung tjej vid namn Joy som letar efter sin mamma. Hon visar sig vara ett medium och ser därför Ronan. Joy går gärna sina egna vägar och Ronan finner därför att Joy inte alltid gör som han säger, men han får ändå god hjälp av henne. Att lösa mysterier med Joy och Ronan tillsammans skulle kunna bli en riktig hit, men så är det inte. De sekvenser där man måste få Ronan och Joy att samarbeta är få och lite väl lätta och helt uppstyrda. Trots det är det kanske just här som spelets roligaste partier finns. Jag tänker då på en sekvens där Ronan skulle göra så att Joy obemärkt kunde ta sig fram genom en byggnad. Det gjorde man mestadels genom att Ronan påverkade olika grejer såsom att slå ut kameror eller få en kopiator att spruta ut papper så att de personer som fanns i närheten blev distraherade.

På ett ställe fattade jag absolut inte vad jag skulle göra. Jag hade provat att påverka en teve, men personen som fanns i närheten brydde sig inte alls om teven. Jag satt en bra stund och letade alternativ utan att lyckas. Då gav jag upp och stängde av konsolen. Nästa gång jag spelade hände något underligt. Teven fungerade nu utmärkt som distraktion. Det var alltså en bugg i spelet och tyvärr är det inte den enda. Jag ska nämna två andra mycket irriterande buggar, fast det finns fler än dessa. Den första har jag redan nämnt – att spelet inte alltid registrerar att man står framför en ledtråd. Den andra allvarliga buggen är att det hela tiden stod att jag hade samma huvudmål – att ta mig ut ur ett vindsutrymme (”Exit the attic”). Detta trots att jag för länge sedan lyckats ta mig ut. Det gjorde inte så mycket att målet inte stod utsatt så länge jag kom ihåg vilket mål jag hade framför mig. Men, när jag skulle återuppta ett spel efter några timmars uppehåll kunde det bli svårt då jag glömt vad jag skulle göra härnäst.

Airtight Games har slängt in ett spelmoment som inte riktigt känns hundraprocentigt relevant till storyn. Det är att man på ett fåtal ställen måste besegra demoner. I slutet av spelet får man reda på varför demonerna finns med. Man besegrar dessa demoner genom att studera deras rörelsemönster och attackera dem bakifrån i rätt ögonblick. Man kan också använda korpar för att distrahera demonerna. Fast det känns lite löjligt. Varför finns det korpar inomhus och enbart på vissa, strategiska ställen?

Nu har jag sagt mycket negativt om Murdered: Soul Suspect. Finns det då inget bra i spelet. Jo, det finns det. Storyn och röstskådespeleriet är av mycket hög klass. Speciellt gillade jag tjejen som spelade Joy. Hon var sådär lagom härlig som tjurig tonåring som helst gör som hon själv vill och bara med en djup suck lyder Ronan. Scenen där hon blev irriterad över att Ronan tog över hennes kropp är exempelvis hur bra som helst. Ronans röst är inte dålig den heller, men det är ändå Joy som sätter mest avtryck hos mig. Jag gillade även de flashbacks som Ronan fick när han exempelvis tog på någon person eller när han hittat en ledtråd. De var verkligen välgjorda och hjälpte till att skapa en bra stämning i spelet.

Murdered: Soul Suspect är tyvärr inget spel jag kan rekommendera. Det är enformigt, buggigt och problemlösningen är för lätt. Jag kände mig inte som en kriminalare utan det kändes mest som om spelet skötte det mesta av tänkandet åt mig. Trots det vill jag gärna se en fortsättning på Murdered: Soul Suspect. Detta givetvis under förutsättning att man fixar alla problem. Det finns nämligen trots allt mycket potential i spelet som tyvärr helt och hållet kastats i sjön.

Det Bra

  • Stor potential i spelidén
  • Bra röstskådespeleri
  • Joy
  • Storyn

Det Dåliga

  • Buggigt
  • Enformigt
  • Spelet sköter mycket av tänkandet så att spelaren slipper det
3

Skriven av: Mats Ernofsson

Inga kommentarer än.

Kommentera

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Nintendo har dammat av Mario & Luigi: Superstar Saga för att passa Nintendo 3DS. #BowsersMinions… https://t.co/bmfVjwvNCL
Göteborgsbaserade indiestudion Skyglobin avslutar nu sin trilogi The Journey Down. Vad väntar Bwana och hans vänner… https://t.co/a9m5dNOpdv
Beetlejuice är en mycket excentrisk och busig figur, vilket borde passa bra in i LEGO-universumet. #Legodimensions… https://t.co/byC1Z34XUN