Neverdead

Av i i Recensioner, 2 Mer

Neverdead

Demonjägaren Bryce har vandrat på jorden med en osläckbar törst efter hämnd sedan 500 år tillbaka. Detta i ett grabbigt spel med klichéartad handling.

Kiss-och-bajs-skämt, grabbiga one-liners och taskig kvinnosyn. Låter det som ditt recept på en trevlig lördagskväll? I så fall är NeverDead ett spel för dig. Utvecklarna Rebellion, kanske mest kända för det senaste Aliens vs. Predator-spelet, står bakom detta actionspel som handlar om demonjägaren Bryce. För fem hundra år sedan blev hans hustru dödad av demonen Astaroth som dessutom förbannade Bryce med evigt liv. Alltsedan dess har Bryce vandrat på jorden med en osläckbar törst efter hämnd. Spelaren får möta denne frustrerade hjälte då han tillsammans med den yppiga privatdeckaren Arcadia försöker stoppa en demonisk invasion med siktet inställt på att erövra vår värld.

Redan där känns handlingen ganska så klichéartad. Med en så trött utgångspunkt är det ofta svårt att hämta sig och skapa något intressant och unikt. Tyvärr blir man inte positivt överraskad av NeverDead som verkar ha lagt försöket att skapa en engagerande berättelse på hyllan. Dialogen är bedrövlig och Bryce för tankarna till en skoltrött högstadiegrabb snarare än en imponerande actionhjälte. Man behöver inte heller vara erkänd feminist för att känna sig illa till mods av hur de kvinnliga karaktärerna framställs.

TV-spel behöver dock inte i ha en bra story för att vara lyckat. Neverdead är en shooter sedd ur ett tredjepersonsperspektiv, en genre som vi blivit ganska vana vid på den här generationens konsoler. Man tömmer magasin efter magasin in i fantasifullt designade demoner. Till sin hjälp har man dessutom ett ganska maffigt svärd som man smidigt kontrollerar med den högra styrspaken. Tyvärr känna skjutvapnen alldeles för svaga i jämförelse med svärdet, så trots coolhetsfaktorn i att skjuta med en k-pist i varje hand så använder man dem väldigt sällan och nedgör istället sina fiender i närstrid.

Det som är mest nyskapande med NeverDead är hur hälsosystemet fungerar. Bryce är som bekant odödlig men det hindrar inte demoner från att hugga av honom hans kroppsdelar. Blir man av med sitt ena ben får man snällt hoppa omkring på det andra tills man kan hitta sin förlorade kroppsdel. Blir man halshuggen får man rulla omkring på ett synnerligen bisarrt sätt med sitt huvud i jakt på sin livlösa kropp. Det är en rolig idé som fungerar ganska bra i spel. Ibland kan den ständiga jakten på förlorade kroppsdelar kännas ganska frustrerande men särskilt i början av spelet är det ett kul inslag som förhöjer upplevelsen, mycket för att det ser så oerhört absurt ut.

De raserade stadslandskap som stora delar av spelet utspelar sig i är ganska ointressant designat. Det finns få saker som fångar ens blick. Ett plus är att de bitar av omgivningarna som går att förstöra ligger kvar i banorna istället för att försvinna.

NeverDeads största svaghet är att man har förlitat sig för mycket på sin gimmick med den odödlige huvudkaraktären och därför försummat spelets andra aspekter. Upplevelsen är helt enkelt för enformig, oslipad och blasé för att göra något bestående intryck. Spelindustrin släpper idag en strid ström av titlar med riktigt hög kvalité som gör halvdana alster som NeverDead tämligen överflödiga. Det finns underhållning att hämta här, men det finns andra spel som ger dig så mycket mer.

Det Bra

  • Roligt att leta kroppsdelar
  • Kombination av svärd och k-pistar

Det Dåliga

  • Enformigt
  • Sexistiskt
  • Frustrerande
  • Opolerat
4

Skriven av: Ola Lundin