Nier: Automata

Av i i Recensioner, 4 Mer

Nier: Automata

Kan stridslystna robotar verkligen ha känslor. Den frågan ställs på sin spets i det actionstinna Nier: Automata.

Nier: Automata är ett spel som helt hade seglat under min spelradar. Inte konstigt kanske då våren har varit fullproppad med storspel. Det som gjorde att jag fick upp ögonen för spelet var när jag fick reda på att det är utvecklat av Platinum Games, eller som jag brukar kalla dem, actiongudarna. Så fort någon nämner deras studio så går en varm känsla genom min kropp. Mina tankar går direkt till stenhårda lir som Bayonetta och Vanquish. Sen vaknar jag ur min trans och minns deras senaste titel, Teenage Mutant Ninja Turtles: Mutants in Manhattan. Ett av de sämsta spelen förra året om ni frågar mig. Men för det mesta så fokuserar jag på deras fantastiska actionspel och där är det knappt någon annan utvecklare som rår på dem. Som tur är så ansluter sig Nier: Automata till den skaran.

Då jag inte spelat något av de tidigare spelen i serien (Nier, Drakengard) så går jag in med helt nya ögon. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig och hade någon försökt förklara spelets inledning för mig så hade jag förmodligen inte blivit klokare alls. Spelet startar stenhårt och kastar in en handgranat fylld med allt som jag förknippar med Japan. Under de första minuterna är spelet en flygshooter likt Gradius, nästkommande minut så ändras perspektivet och mitt flygplan förvandlas till en flygande robot. Efter några hårda strider så landar min karaktär på marken och perspektivet skiftar till tredjepersonsvy. Dags att göra slarvsylta av robotar i 60 bilder per sekund.

Människan har fått fly till månen efter att jorden blivit invaderad av maskiner från en annan värld. För att försöka ta tillbaka den så har det skapats en armé med androider som skall hjälpa till att återställa kaoset. Dessa urstarka och skickliga robotar skickas ner till jorden för att utföra uppdrag som på sikt gör det möjligt att slå ut fienden. Vi som spelare får äran att styra androiden 2B. En stencool kvinna med en svart bindel för ögonen. Hon är lugn och metodisk i sitt agerande, det är så hon är programmerad. Tillsammans med 9S, en manlig variant med ett lite större känsloregister skickas de ut på uppdrag efter uppdrag för att till slut kunna ta tillbaka jorden åt människorna. Till en början får man en känsla av att storyn inte är speciellt djup men efter ett par timmar är jag otroligt insatt i alla dessa maskiners öden.

Det märks tydligt att spelets utvecklare valt att fokusera på känslor och vad som räknas som levande i en värld fylld med metall. Kan maskiner utveckla känslor och vart går gränserna för vad som räknas som ”mänskligt beteende”. Det är en intressant berättelse som Platinum Games tar sig an och det får en att börja fundera på sin egen värld och allt vad det innebär. Dialoger mellan maskiner är välskrivna och man utvecklar ett personligt förhållande med många vilket också väcker känslor. Man börjar bry sig helt enkelt.

Historien utspelar sig i en postapokalyptisk grå värld där man som spelare kan utforska relativt fritt. Då spelet är ett actionrollspel så finns det gott om saker att samla på sig för att kunna utveckla sin karaktärs vapen och krafter, Det går att skräddarsy sin spelstil in i minsta detalj och man kan ha flera uppsättningar med stilar som man kan hoppa mellan sömlöst i striderna. Det tar en stund att hitta rätt i menyer och det känns lite rörigt. När man väl har fått koll på läget så känns det mesta logiskt dock.

Strider är något som Platinum Games gör bäst. Silkeslena rörelser med knivskarp bild i perfekt kombination är något av det bästa jag vet när det gäller strider och Nier: Automata gör mig inte besviken på den punkten. Jag har full kontroll över 2B och varenda attack planeras noggrant. Kvar finns dodgesystemet där en vältajmad knapptryckning kan ge ett ordentligt övertag i slowmotion. Ett uppgraderat svärd kan vara skillnaden mellan vinst och förlust när en stor maskin uppenbarar sig. Utöver dina vanliga vapen har du också alltid tillgång till skjutvapen i form av en liten maskin som styras med höger styrspak. Detta gör att du kan skjuta samtidigt som du hugger dig igenom horder av robotar vilket tillför en hel del till striderna. Plus att det ser underbart coolt ut givetvis.

Eftersom spelets gameplay kräver en hel del kraft så har tyvärr grafiken fått stå tillbaka en del. Jag gillar karaktärsdesignen och vissa detaljer i omgivningen men själva världen man springer runt i är ganska grå och trist för det mesta. Det finns undantag och dessa tillfällen väger faktiskt upp för de lite mer detaljfattiga områdena. Överlag så tycker jag att grafiken gör det den behöver göra utan att briljera och det räcker när spelets gameplay är så fantastiskt. Något som också förtjänar att nämnas är den underbara musiken som spelet stoltserar med. Detta är helt klart mitt favoritsoundtrack än så länge i år, mycket tack vare de egenskrivna sångerna med påhittat språk. Stort plus.

Jag har fortfarande enormt roligt med Nier: Automata. Det är ett spel som hela tiden ger mig som spelare en morot till att fortsätta. Det innehåller flera slut och varje ny genomspelning tillför någonting nytt till spelets historia. Både strider och musik är i toppklass och jag älskar de varierande perspektiven som hoppar mellan sidoscrollat och tredjeperson. Det som jag hade velat se en förbättring på är de något detaljfattiga och trista miljöerna samt mer variation på fiendedesignen. Utöver de klagomålen så finns det bara bra saker att skriva. Vet man med sig att man inte riktigt klarar av överdrivna japanska historier så kanske inte detta är spelet för dig. Gillar man snabba och välspelade strider så borde man absolut ge Nier: Automata en chans.

Det Bra

  • Silkeslen bilduppdatering
  • Utmärkta strider
  • Intressant story

Det Dåliga

  • Trista miljöer
  • Detaljfattig grafik
  • Fiendedesignen
8

Skriven av: Roger Nilsson

Inga kommentarer än.

Kommentera

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Nintendo har dammat av Mario & Luigi: Superstar Saga för att passa Nintendo 3DS. #BowsersMinions… https://t.co/bmfVjwvNCL
Göteborgsbaserade indiestudion Skyglobin avslutar nu sin trilogi The Journey Down. Vad väntar Bwana och hans vänner… https://t.co/a9m5dNOpdv
Beetlejuice är en mycket excentrisk och busig figur, vilket borde passa bra in i LEGO-universumet. #Legodimensions… https://t.co/byC1Z34XUN