No Man’s Sky

Av i i Recensioner, 3 Mer

No Man’s Sky

Det är dags att resa med sikte på universums mittpunkt. No Man’s Sky är ett enormt spel med oändlig variation som ironiskt nog lider av enformighet och repetitiva handlingar.

No Man’s Sky hör till ett av de mer hypade spelen. Varje trailer som släppts har höjt förhoppningarna för spelet men också sakta men säkert fått, i alla fall mig, att känna att utvecklaren Hello Games kanske lagt ribban lite för högt. Spelet är enormt och det finns mycket att se men inte så mycket mer än så.

No Man’s Sky inleds med att jag vaknar bredvid mitt trasiga rymdskepp på en fridfull och naturskön planet. Runt omkring mig vandrar olika slags utomjordiska djur. Jag har ingen tid att bry mig om djuren. Jag vill ut i rymden nu. Efter att jag reparerat min laserborr lyckas jag samla på mig nog med material bland planetens alla växter och kristaller för att reparera mitt rymdskepp. Jag trycker gasen i botten och skeppet studsar upp från marken och när jag riktar skeppets nos mot skyn ser jag en kombination knappar blinka med texten ”Pulse Boost”. Jag trycker in knapparna och kan nästan känna hur jag trycks bakåt i soffan av hastigheten mitt skepp tar mig genom atmosfären. När jag ställer mig på bromsen möts jag av stjärnor till oändlighet, min planets månar och en rymdstation. Jag bestämmer mig direkt för att jag vill till en av månarna. Det står att det kommer ta 24 minuter i min nuvarande fart så jag aktiverar min Pulse Boost och ser mina 24 minuter förvandlas till en minut och när minuten är slut brinner det runt mitt skepp. Jag är på väg genom månens atmosfär. Runt mig breder en helt ny värld ut sig med helt nya materiella resurser och utmaningar.

Känslan av att få lyfta från en planet och ta sig ut i rymden och tillbaka är otroligt tillfredsställande. Att spelet inte heller en enda gång laddar under denna tid är otroligt. Jag spenderade en stor del av min tid i början bara på att resa runt bland planeterna i mitt solsystem för att samla resurser och kartlägga de olika djuren som jag fann med min scanner. Spelets huvudmål har sagts ska vara att ta sig till universums mittpunkt men vägen dit är lång och på vägen finns det många platser att upptäcka. Överallt på planeterna finns det sändare utplacerade som vid aktivering sparar att det är just du som hittat platsen. Man tillåts även döpa om platsen till ett eget namn så andra spelare ser just det namnet när de besöker planeten, om de nu någonsin hittar till den.

No Man’s Sky är nämligen otroligt stort. Jag har läst att det skulle kunna ta upp emot 900 år för en spelare att hinna besöka alla planeter i spelet. Öppnar man upp spelets karta över universum fylls skärmen med prickar där varje prick är ett solsystem som i sin tur innehåller flera planeter och månar. Hello Games har verkligen lyckats skapa vad som känns som ett riktigt universum. Varje planet är genererad på ett sätt att den ska skilja sig från de andra. Man kan se likheter, men oftast finns det något som är annorlunda i form av andra djur, fauna, geografi och andra resurser som planeten innehåller. Det märks att det lagts ner mycket tid, pengar och energi på att få till det mångfald av olika planeter som finns i spelet. Tyvärr hade det nog varit bättre om en större del av krutet hade lagts på saker för spelaren att göra.

Det blir tyvärr snabbt enformigt att skutta mellan solsystem även om det alltid är lika häftigt. Spelet har till att börja med inget klart mål mer än att åka till universums mittpunkt. På vägen dit samlar man material för att uppgradera sitt skepp och upptäcker platser på planeterna. Oftast är det byggnader där man kan hitta uppgraderingar till sin laserborr eller sitt skepp. Dessa byggnader ser exakt identiska ut oavsett vilken planet du är på. De utomjordiska raserna man stöter på står alltid i byggnaderna på samma ställen och säger oftast samma saker. Har man tagit sig tid att lära sig deras språk via de otaliga språkstenar som finns utplacerade överallt blir det lättare att se vad de vill. Oftast vill de att man ska ge dem något material man hittat och ger sedan någon slags belöning tillbaka.

Det är tyvärr mycket som skulle kunnat varit så mycket bättre. Spelet fick redan det släpptes mycket kritik när Hello Games påstod att det var ett multiplayerspel när det i själva verket inte är det. Visst man kan besöka planeter andra har varit på men det verkar inte möjligt att stöta på varandra eller spela tillsammans. Hur man navigerar på Playstation 4, som den här recensionen är baserad på, känns konstigt nog mer lämpligt för ett PC-spel. Istället för att enkelt låta en klicka mellan olika val i menyer tvingas man styra runt en pekare som man skulle gjort på PC. Det räcker inte heller med att trycka på valen utan man måste hålla in knappen en stund likt hur det fungerar i de flesta Kinect-spelen för att välja något. Det är tidskrävande och klumpigt.

Jag har alltid gillat spel som låter spelaren tänka själv men jag tycker dock att spelen ska hjälpa en att förstå grunderna. No Man’s Sky är väldigt hemlighetsfullt och det känns tyvärr inte som om det är meningen. Det finns inget att vinna på att göra spelaren frustrerad över hur man skall ta sig vidare. De otaliga guider man kan se om man söker på spelets namn visar att utvecklaren helt klart missat i att göra ett spel som lär spelaren spela ordentligt.

No Man’s Sky är definitivt ett bra spel men det blir snabbt tråkigt. Att resa mellan planeterna är en upplevelse olik något annat spel men att ständigt behöva hamstra material för att ta sig vidare är så repetitivt att man lessnar. Spelet är en teknisk bragd men det känns som om Hello Games antingen skulle behövt ett tag till på sig med spelet. Jag ser fram emot en uppföljare där jag förhoppningsvis kan stöta på andra spelare att spela tillsammans med och planeter med intelligent liv som kan vara både fredligt och fientligt inställda till mitt inkräktande. Och hur trevligt hade det inte varit att kunnat göra något eget på någon av dessa planeter?

Spelet lyckas med att ge dig en stor värld att utforska, frågan är bara om du orkar?

Det Bra

  • Enormt!
  • Känslan när man lämnar en planet
  • Planeterna är unika

Det Dåliga

  • Klumpiga menyer
  • Repetitivt
  • Inte mycket att göra förutom att se saker
7

Skriven av: Håkan Hägglund

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Det 13 år gamla World of Warcraft får ännu en expansion. Har Blizzard lyckats förnya spelet? Viktor har svaret på d… https://t.co/6jGCb0kyrc
Fresh ‘N Rebels nya hörlurar Clam har snygg design och aktiv brusreducering. Hur är ljudkvaliteten och komforten?… https://t.co/K61y3S4HHY
Bamboo Slate från Wacom är ett smart anteckningsblock för dig som snabbt behöver överföra vanliga anteckningar till… https://t.co/FGHAIb3rEi