Octodad: Dadliest Catch

Av i i Recensioner, 7 Mer

Octodad: Dadliest Catch

Blrr bllll blablubb tada. Förstod du? Om inte så är du antagligen ingen bläckfisk som Octodad. Han hatar livet i havet och har tagit klivet upp på land. Han har till och med gift sig och skaffat barn.

Ingen vet att Octodad är en bläckfisk och inte en människa. Inte ens hans fru och barn. Detta trots att han varit gift i tio år, pratar konstigt, hatar akvarier, har sex armar, är klumpigare än Helan och Halvan samt luktar fisk. Det finns bara en människa som vet hans rätta identitet och det är en galen kock som du måste se upp med. Annars blir du sushi. Likaså måste du vara försiktig i närheten av de som arbetar på stadens akvarium. De kan nämligen lukta sig till en fisk och du vill ju inte bli tillfångatagen.

Först och främst vill jag utnämna kontrollen i Octodad: Dadliest Catch till en av de sladdrigaste och mest bångstyriga bland världshistoriens alla spel. Men du kan vara helt lugn, kontrollen ska vara sådan. Sladdrigheten beror absolut inte på att utvecklarna Young Horses har varit slarviga och fyllt kontrollen med en massa buggar. Anledningen är istället att Octodad är en bläckfisk och hans armar, och ben eftersom han går på land, är lika flexibla som på en riktig bläckfisk.

Man styr varje arm och ben för sig. Styrspakarna styr armarna men om du trycker in L2 respektive R2 så får du kontroll över ett ben istället. Det är inte lätt att styra lemmarna, speciellt inte benen. De är riktigt svårstyrda. Det gör att det är svårt att gå utan att riva ner allt i omgivningen. Jag kan tänka mig att kontrollen kommer att väcka blandade reaktioner – vissa kommer att älska den, andra hata den. Själv tycker jag att Young Horses gjort kontrollen lite för bångstyrig. Den är visserligen oftast kul, men i lite väl många sekvenser blev sladdrigheten riktig jobbig och faktiskt till och med irriterande. Det var verkligen inte lätt att balansera på plankor eller klättra uppför stegar. För att inte tala om hur svårt det kunde vara att smyga förbi vakter när man samtidigt rev ner halva akvariet. På några ställen fastnade dessutom något ben och jag fick lirka ganska länge för att lyckas få lös benet och det var verkligen inget kul.

Det är alltså ganska svårt att styra Octodad, men om du vill ha än mer utmaning så kan du bjuda in en kompis att spela tillsammans med. Då kan hen exempelvis ta armarna och du benen. Då sätts er samarbetsförmåga verkligen på prov. Blir det för enkelt så kan ni ta var sin kroppshalva istället.

Det är alltid tydligt vad man ska göra härnäst i Octodad: Dadliest Catch. Man får gott om mål och delmål att klara av. Man ställs hela tiden inför olika problem att lösa. Att grilla hamburgare eller klippa gräsmattan som man fick göra i början var inte speciellt svårt utan det var mest en introduktion till spelet. Då var det betydligt svårare att klättra uppför en lekställning eller att få tag på en pizza i en frys där dörren fastnat. Problemen är emellertid ofta inte speciellt svåra, men för den skull inte tråkiga utan jag hade för det mesta kul förutom under vissa scener där jag tyckte kontrollen var alltför sladdrig. Att spela basket i en nöjesanläggning var exempelvis extremt svårt. Fast det gick att fuska eller hoppa över basketen helt och hållet.

Octodad: Dadliest Catch är ett ganska komiskt spel. Octodad rör sig på ett helfestligt sätt och ibland är dialogen riktigt kul som när dottern ropar till Octodad att han inte ska drunkna. Fast då vet hon förstås inte att han är en bläckfisk. Dialogen är skriven med en humoristisk värme och spelet, och då inte minst slutscenen, har ett värmande budskap.

När jag spelat klart och tittade i menysystemet hittade jag en rubrik som kallades stats. Här såg jag bland annat att jag bara lyckats samla två av spelets 30 gömda slipsar. Det var inget jag tänkt under spelets gång och jag kommer definitivt inte gå tillbaka till spelet för att vända upp och ner på allt bara för att hitta några slipsar. Men, du gillar kanske att samla saker och då är detta kanske något för dig.

Det är tur att det finns indiespel eftersom dessa ofta är lite udda och vågar gå emot strömmen av likformade spel. Än roligare är det att de stora jättarna alltmer inser att spel från små utvecklare kan vara riktigt underhållande och därför värda att ge ut. Octodad: Dadliest Catch är ett riktigt udda spel med mysig och humoristisk stämning samt sköna karaktärer. Spelet är kort, men kostar å andra sidan inte så mycket. Efter knappt fyra timmar kunde jag andas ut. Äntligen slapp jag styra Octodad mer. Samtidigt suckade jag djupt. Är det redan slut? Jag vill spela mer. Konstigt, men min hjärna ville både sluta spela och fortsätta samtidigt.

Det Bra

  • Mycket speciellt spel
  • Sköna karaktärer
  • Utmanande att styra Octodad
  • Co-op kräver verkligen samarbete
  • Kostar inte så mycket

Det Dåliga

  • Kontrollen är stundtals jobbig
  • Mysig stämning
  • Kort
  • Kameran ställer till spratt på några ställen
7

Skriven av: Mats Ernofsson

Inga kommentarer än.

Kommentera

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Nintendo har dammat av Mario & Luigi: Superstar Saga för att passa Nintendo 3DS. #BowsersMinions… https://t.co/bmfVjwvNCL
Göteborgsbaserade indiestudion Skyglobin avslutar nu sin trilogi The Journey Down. Vad väntar Bwana och hans vänner… https://t.co/a9m5dNOpdv
Beetlejuice är en mycket excentrisk och busig figur, vilket borde passa bra in i LEGO-universumet. #Legodimensions… https://t.co/byC1Z34XUN