Octopath Traveler

Av i i Recensioner, 2 Mer

Octopath Traveler

I Octopath Traveler möter Super Nintendo-erans rollspel nutidens. Är det tillräckligt för att imponera på Roger?

Nuförtiden så krävs det något väldigt speciellt för att jag skall bli imponerad och investerad i ett japanskt rollspel. Speciellt om det baseras på rollspel från Super Nintendo-eran, också kallad rollspelens guldålder av vissa. Dessa spel kräver oftast många speltimmar och därför också någonting som skiljer sig från de andra i mängden. Senaste spelet jag fastnade för heter Bravely Default och det var fyra år sedan. Därför känns det otroligt skönt att Octopath Traveler äntligen är här och visar att det fortfarande går att förnya genren.

Än en gång så är det Square Enix som visar vart skåpet skall stå när det kommer till att skapa bra rollspel vilket gör att jag automatiskt förväntar mig ett fantastiskt soundtrack, ett vettigt stridssystem och en hyfsad story. Octopath Traveler kryssar i alla dessa boxar och det får mig att hela tiden vilja spela vidare. Även om spelets titel kan verka lite märklig så förklarar den ganska väl vad spelet handlar om. Ordet Octopath anspelar till spelets åtta olika karaktärer och deras personliga äventyr. I spelets början så får du välja vilken karaktär du vill starta med och under spelets gång så samlar du på dig så många du vill av de andra. De första tio timmarna la jag på att hitta samtliga karaktärer och för varje karaktär du stöter på får du också möjlighet att spela igenom dennes prolog. Eftersom alla har olika förmågor så lönar det sig att träffa samtliga för att ha en bra varierad uppställning inför alla strider som väntar.

Du kan närsomhelst byta ut karaktärer och välja fritt av alla personliga resor. Så ditt val av huvudkaraktär i början spelar i princip ingen roll då du alltid kan byta inriktningen på storyn när du själv känner för det. Detta är ett bra val av utvecklarna tycker jag för då har jag alltid möjlighet att välja den historia som jag brinner mest för. Oavsett om jag vill hjälpa dansaren Primrose att hitta sin fars mördare, guida apotekaren Alfyn på hans resa blivande helare eller finna riddaren Olberics kall i livet så har jag alltid möjligheten att välja historia. Det tycker jag är en frisk fläkt i genrens ganska föråldrade spelsätt. Visst, historierna som berättas är väl fortfarande inte de mest originella men variationen finns trots allt där.

Precis som i Bravely Default så håller stridssystemet hög klass och har ett enormt djup för de som vill. De är fortfarande turordningsbaserade men tack vare variationen i karaktärernas arsenal så blir det aldrig monotont. Varje fiende du möter har en sköld där en siffra visar hur många gånger man måste skada den innan skölden försvinner och på så sätt gör den ännu mer sårbar. Kruxet är bara att för att få bort skölden så krävs det att man använder attacker som just den fienden är svag mot. Vissa är svaga mot svärd, andra är sårbara mot eld och det är din uppgift att hitta dessa svagheter. Vissa monster kan ha många svagheter medan vissa kanske bara har ett par. Därför gäller det att alltid ha en bra variation av kämpar till sitt förfogande. För att göra det ännu mer taktiskt så har man också tillgång till en attackboost vilket gör att man antingen gör mer skada eller slår två gånger. Det kan vara skillnaden mellan vinst och förlust när man väljer att använda den då man vill få bort fiendens sköld så fort som möjligt så kan det ibland vara värt att offra en boost för få fördel. Det låter kanske komplicerat men har man väl satt sig in i det så flyter det på smidigt.

Något annat som också håller hög klass är spelets grafik. Fantastisk pixelgrafik blandat med moderna effekter gör att spelet får ett alldeles eget utseende, och det är riktigt vackert. Mixen mellan de olika teknikerna gör att spelet ser ut som ett spel i 3d fast på en 2d-yta. Ett mästerligt utförande som tillsammans med den bästa rollspelsmusiken som producerats på många år gör Octopath Traveler helt oemotstådligt. Här blandas härliga folkdansalster med tunga stråkar och allt anpassas väldigt bra till spelets miljöer. Karaktärernas röster lämnar en hel del att önska men jag finner det även lite charmigt.

Om jag ska nämna något minus så tycker jag att de små sidouppdragen tillför otroligt lite till spelet. Oftast så är de väldigt simpla och belöningen oftast likaså. Och man får också bortse från faktumet att karaktärernas berättelser inte binds ihop till något större. För några är det kanske en dealbreaker att det inte ligger någon storskalig historia om världens undergång i potten. Jag väljer själv att se det som ett äventyr varierat av många karaktärers personliga öden och resor. Det fungerar lika bra på teven som i bärbart läge och det har varit underbart att bosätta sig under parasollet denna sommar och spela Octopath Traveler.

Det Bra

  • Fantastisk grafik
  • Underbar musik
  • Varierat stridssystem

Det Dåliga

  • Trista sidouppdrag
9

Skriven av: Roger Nilsson

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Det 13 år gamla World of Warcraft får ännu en expansion. Har Blizzard lyckats förnya spelet? Viktor har svaret på d… https://t.co/6jGCb0kyrc
Fresh ‘N Rebels nya hörlurar Clam har snygg design och aktiv brusreducering. Hur är ljudkvaliteten och komforten?… https://t.co/K61y3S4HHY
Bamboo Slate från Wacom är ett smart anteckningsblock för dig som snabbt behöver överföra vanliga anteckningar till… https://t.co/FGHAIb3rEi