P.O.L.L.E.N

Av i i Recensioner, 4 Mer

P.O.L.L.E.N

Viktor fortsätter testa VR-spel till Oculus Rift. Den här gången är det Pollen från den lilla, unga studion Mindfield Games som testas.

Spelet Pollen utspelar sig i en alternativ verklighet där mänskligheten har gjort stora framsteg inom rymdfärd redan under andra halvan av 1900-talet. Ett spel som handlar mycket om ensamhet och nyfikenhet i rymdens otroliga djup.

Satt på månen Titan som kretsar runt Saturnus anländer spelaren för att undersöka en forskningsavdelning som har tystnat i sin kommunikation med jorden. Spelet börjar tidigt att leka med spelarens vilja att utforska och leta efter nästa del av lösningen. Detta påminner lite om början på en gammal klassiker vid namn Super Metroid till SNES. Liknelsen stannar dock där. Det finns inga vapen i Pollen och ingen kommer att förvandla sig till en boll för att rulla genom lufttrummor. Men jag uppskattar ändå att inte bli pekad i rätt riktning eller handhållen genom upplevelsen. Spelet låter mig utforska och ta tid på mig att undersöka de olika delarna av spelet. Något man faktiskt också måste göra till viss del för att kunna ta sig vidare. Handlingen berättas dels genom dialog mellan karaktärerna i spelet, men också genom att spelaren hittar gamla kassettband som hen kan spela upp i bandspelare som finns utspridda på rymdstationen. Känslan av mystik ligger tung över spelet och ett lätt obehag finns alltid liggandes nära till hands.

Jag spelade Pollen uteslutande med min Oculus Rift. När spelet släpptes och vi testade det så var Rift funktionaliteten i betastadium. Detta märks också under spelupplevelsen. Vid många tillfällen så hackade spelet till eller pausade en sekund medan jag hade Rift på. När man spelar på en vanlig PC är detta irriterande, men med en Oculus Rift kan man lätt bli illamående. En annan sak som stärkte känslan av illamående var det faktum att spelet använder sig av en traditionell FPS-modell för hur spelaren rör sig. Ett klassiskt så kallat twin-stick rörelsemönster. Detta fungerar bra för den som spelar spelet på en skärm, men när man spelar i VR och din karaktär rör sig själv eller sitt huvud utan att du har någon kroppslig återkoppling till det så känns det konstigt. Det här kommer att vara ett av de svåraste utmaningarna för VR som plattform. Alla spel kommer inte att kunna vara cockpit-spel eller ha en så pass begränsad rörelseyta att man aldrig behöver gå längre än två meter. En del spel löser detta med ”teleportation grenades” (se spelet Budget Cuts som exempel) vilket är en bra lösning, men kanske inte funkar lika bra i alla spel. Det är väldigt häftigt att kunna titta runt sig och undersöka de olika delarna av spelet, men VR-upplevelsen är inte bra i slutändan. Det drar en också ur upplevelsen när man måste använda ögonen som en typ av pekare för att plocka upp och interagera med saker. Det fick mig att känna mig stelnackad och dödade den inlevelse som jag hade byggt upp. I slutändan tror jag tyvärr att Pollen vore bättre att spela som en klassisk förstapersons-spelupplevelse på en skärm än som en VR-upplevelse i Oculus Rift.

Med tanke på att Mindfield Games är en så pass ung och liten studio är det imponerande vad de lyckats göra med ljud och grafik i spelet. Miljöerna känns genomtänkta och väldigt tidsenliga för hur en välbebodd rymdstation kunde ha sett ut i slutet på 1900-talet. Det finns massor av detaljer och små personliga föremål överallt som gör upplevelsen mer verklig. För den som tycker om filmer som Moon, 2001: A Space Odysey och Solaris så finns det en hel del värde bara i att besöka den här platsen och peta runt i gamla böcker, fotografin och övergivna kontrollrum.

Pollen är i slutändan ett litet steg för virtual reality, men ett stort steg för en ung, lovande spelstudio. Jag hade gärna sett ett spel som var mer VR-anpassat, men den huvudsakliga upplevelsen finns ändå där.

Det Bra

  • Bra miljöer
  • Mycket detaljer
  • Utforska själv

Det Dåliga

  • Ofärdig VR-implementation.
  • Kontrollskemat dåligt för VR
  • Stundtals händelsefattigt
7

Skriven av: Viktor Larsson