Plants vs. Zombies: Garden Warfare 2

Av i i Recensioner, 4 Mer

Plants vs. Zombies: Garden Warfare 2

Plantorna är tillbaka. Zombierna är tillbaka. Än en gång står de öga mot öga. Den här gången har några nya spellägen tillkommit, såväl single- som multiplayer.

Jag tillhör skaran som gillade det första Garden Warfare och spelade det ohälsosamt mycket under sommaren för två år sedan. Jag uppskattade dess enkla upplägg med tydliga klasser och simpla spelmekanik. För mig som tröttnat en del på att brutalt skjuta ner soldat på soldat i valfritt multiplayerspel så kändes detta som en frisk fläkt. Nu har jag äntligen fått chansen att sätta mig ner med uppföljaren och jag hoppas på roliga tillskott.

Det jag uppskattade med första spelet var att det var lätt att komma in i. Menyerna var få men lätta att förstå och det gick snabbt att komma igång att spela. I Garden Warfare 2 har zombierna tagit över hela staden och det är upp till plantorna att ta den tillbaka. Staden som här har döpts om till Zomburbia fungerar som en jättestor hubb där plantorna bor på ena sidan och zombierna på den andra. I bådas högkvarter finns möjligheter att spela multiplayer, singleplayer, olika mindre uppdrag samt möjligheten att skräddarsy sin karaktär. Det fungerar ungefär som i förra spelet men istället för en meny så har du allt utspritt i ditt högkvarter. Du har möjlighet att ge dig ut i hubbvärlden för att utföra uppdrag och hitta samlarobjekt medan spelet kastar vågor av fiender mot dig. Även fast det mesta förklaras på ett bra sätt så finner jag hela upplägget med hubbvärld rätt rörigt och onödigt krångligt. Det tar tid att navigera sig fram och jag tycker att spellägen och andra funktioner hamnar i skymundan just på grund att man inte vet vart allt finns.

Jag börjar med att spela det nya singleplayerläget för att lära mig de sex nya klasserna som har lagts till. Här har vi nytillskott som till exempel en zombiesuperhjälte som fungerar bra i närstrid, den pyttelilla zombien Imp som har en gigantisk robotdräkt till sitt förfogande samt krigsmajsen Kernel Corn som är min personliga favorit. I singleplayerläget blir du tilldelad uppdrag som kan gå ut på att rädda en viss planta eller zombie, ta kol på en boss eller ta dig från ett ställe till ett annat. Detta läge fungerar bra som uppvärmning inför onlineläget som är huvudattraktionen. Efter att ha spelat igenom detta läge några gånger så bestämmer jag mig för att ge mig på multiplayerdelen. Jag tar mig an Team Vanquish som jag oftast tycker bäst om i dessa sammanhang. Två lag, det lag som dräper 50 motståndare först vinner. Simpelt och roligt. Jag känner genast igen mig och kontrollen känns ungefär densamma. Du spelar i tredjeperson i riktigt fina och färgglada miljöer som nästan känns tecknade fast med en touch av lera. Min erfarenhet av föregångaren visar sig ha stor inverkan på mitt spel och jag visar snabbt vart skåpet skall stå. Det skall dock understrykas att Garden Warfare-serien inte kräver allt för snabba reflexer och det är inga spel som man egentligen behöver lägga ner hundratals timmar på för att bli bra. Det är ett ganska långsamt spel med stora banor vilket gör att man oftast hinner planera sin attack innan man slår till. Detta är en av anledningarna till att jag finner dessa så underhållande.

Garden Warfare 2 innehåller i stort sett samma spellägen som föregångaren fast med några nya tillägg. Dessa nya är Graveyard Ops vilket är en omvänd version av Garden Ops där zombies ska försvara sig mot vågor av plantattacker. Herbal Assault heter det andra och det går ut på att man ska ta över varandras tillhåll. Inga speciellt revolutionerande tillskott men för mig så är antalet spellägen inte lika viktigt som bra banor och jämna klasser. Oftast hittar jag ett spelläge som jag gillar och sedan håller jag mig till det. På tal om bra banor så tycker jag att utvecklarna lyckats bra med design och uppbyggnad. De är varierande och roliga att spela. Jag saknar dock musik under spelsessionerna. Det är oftast helt tyst på musikfronten under matcherna vilket jag kan tycka är lite trist när det kommer till ett partyspel som detta faktiskt är.

Grafikmotorn imponerar och jag gillar både design och färgval. Jag gillar variationen i banorna och det är inga som känns speciellt lika vilket är kul. Detta är ett spel som förmodligen kan tilltala både unga som gamla vad gäller utseende. Musiken känns återanvänd från förra spelet och den känns inte spännande den här gången heller förutom Danger Zone från Top Gun som spelas i introt. Den hade gärna fått gå på repeat under matcherna. Men det är ett vackert och fantasifullt spel vilket jag uppskattar.

Det är svårt att avgöra om det känns värt att köpa Garden Warfare 2 om man som mig har spelat föregångaren extremt mycket. Det är fortfarande väldigt roligt att spela online, samla mynt som man sedan kan spendera på paket med kort som ger nya kläder till karaktärer och boostar till vissa spellägen. Det är ett spel som kan spelas i delad skärm vilket jag som har barn uppskattar samtidigt som det är kul att spela online med kompisar. Det finns spellägen så det räcker och blir över och det dyker hela tiden upp nya uppdrag som man kan utföra i eller utanför strid. Nackdelar är att jag tycker det nya hubbsystemet känns rörigt och det förvirrar mer än vad det gör nytta. Det känns också, trots nya klasser och spellägen inte speciellt nytt och fräscht. Mer av samma är en bra beskrivning av Plants vs. Zombies: Garden Warfare 2. Känner du att du vill ha mer utav denna serie eller är nyfiken så tycker jag att en investering känns rimlig.

Det Bra

  • Roligt onlineläge
  • Bra singleplayeruppdrag
  • Många klasser
  • Vackert

Det Dåliga

  • Inte mycket nytt
  • Rörigt hubbsystem
8

Skriven av: Roger Nilsson

Inga kommentarer än.

Kommentera

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Nintendo har dammat av Mario & Luigi: Superstar Saga för att passa Nintendo 3DS. #BowsersMinions… https://t.co/bmfVjwvNCL
Göteborgsbaserade indiestudion Skyglobin avslutar nu sin trilogi The Journey Down. Vad väntar Bwana och hans vänner… https://t.co/a9m5dNOpdv
Beetlejuice är en mycket excentrisk och busig figur, vilket borde passa bra in i LEGO-universumet. #Legodimensions… https://t.co/byC1Z34XUN