Pokémon-spelen är ett fenomen inom spelbranschen. Efter drygt tio år på nacken hålls det fortfarande liv i serien, nu kommer Pokémon Ranger.

Pokémon-spelen är ett fenomen inom spelbranschen. Efter drygt tio år på nacken hålls det fortfarande liv i serien, nu kommer Pokémon Ranger.

Jag kommer ihåg min barndom som något vackert, något oskyldigt och något väldigt japanskt… Jag kommer ihåg hur jag satt där, uppe på ett träd, böjd över en liten skärm som tillhörde dåtidens underverk, gameboyn! Jag kommer ihåg hur jag satt där och vrålade ”POKÉBOLL KÖR”! Medan jag satt och buttonbashade A och B knappen med allt jag hade (en barndomsteori var att det gjorde så att chansen ökade att pokémonen fångades!).

Jag kommer ihåg den stora deppresionen jag gick igenom när de nya pokémon-spelen kom ut på gameboy advance istället för den gamla hederliga colorn. Pokémon har fortsatt att fånga barn från världens alla hörn sedan dess och det visar inga tecken på att försvagas men klarar Nintendo verkligen av att hålla samma kvalité som dom hade förr i tiden, speciellt med ett spin-off spel som ska försöka visa ett nytt perspektiv av den ädla pokémon-fångar konsten?

Även detta pokémonspel går ut på att man ska fånga olika pokémon och försöka fånga vartenda en av dom också (Gotcha Catch ’em all!) Men till skillnad från sina föregångare så kan man (sorgligt nog) inte behålla pokémonen, man måste släppa ut dom när man går ut ur ett område! Detta är antagligen en dålig ursäkt för ett stort programeringsfel eller är det ett sätt att få spelaren att visa sympati för dom pokémonen man vanligtvist fångar in i en pytteliten kapsel på ett väldigt brutalt sätt. Spelet är också inte lika fritt som sina föregångare, allt är handlingsbaserat och det finns inte många sidouppdrag eller stunder då man får utforska fritt, mycket dåligt enligt mig!

Ljud

Ja, vad kan man säga? Alla låtar är ju självklart i midi-kvalité och det finns ungefär sju spår. En låt för äventyrandet, två för slagsmål, tre för dramatiska stunder och en för glada händelser. Ganska pjåkigt enligt mig men vad ska man göra? Det är inte klart om hur mycket som egentligen kan få plats i ett ds-spel så det är svårt att jämföra. Eftersom att spelets dialoger är textbaserade så finns det inte mycket att tillägga om det men däremot kan jag säga att dialogerna känns mycket levande och får ofta en att le motvilligt.

Grafik

Spelet är ju självklart i 2d, men tack vare double screenens teknologi har Nintendo kunnat förbättra många saker i pokémon-genren, sakerna må vara små och i början kanske det t.o.m. Känns som gamla pokémon silver eller guld men senare kommer små ”in game cinematics” in och då märker man genast skillnaden! Det finns mera animationer, mera effekter, mera interaktiva objekt och många fiffiga grejer att göra med Touch screenen! Angående Touch screenen kan jag berätta att hela pokémon-fångarprocessen hanteras igenom Touch screenen, istället för gamla hederliga pokébollar har man en grej som kallas för styler, aktiveras när man interagerar med ett monster och man använder den igenom att göra ringar runt pokémonet ett antal gånger tills den är infångad. Detta är ju ett ganska smart och roligt sätt att fånga ett monster men det blir lätt tröttsamt och tråkigt, man får verkligen hoppas att dom aldrig tar upp det systemet igen!

Omdöme

Ok, jag måste erkänna att det var ganska kul att sitta och spela ett pokémonspel igen, mest för att det var så nostalgiskt men det fattades fortfarande mycket som jag kom ihåg som det som var allra roligast på de äldre pokémonspelen. Spelet saknar helt friheten och den saknar också alla roliga sidouppdrag, hela spelet känns ganska stelt efter ett tag. Om man är en sådan spelare som spelar spel bara för att kunna skryta om hur man varvade det så kanske man skulle njuta av detta spel, det finns inte många alternativ så spelet är ganska simpelt. Det finns dock bättre spel där ute på marknaden och om ni verkligen är sugna på ett nytt pokémonspel så rekommenderar jag hellre Pokémon: Diamond eller Pearl.

Skriven av: Mats Ernofsson