Prey

Av i i Recensioner, 5 Mer

Prey

Din rymdstation är inte bara öde utan invaderad av slemklumpar och andra mindre trevliga varelser.

Att vara fast på en ödslig rymdstation är inget man vill vara med om. Att vara fast på en ödslig rymdstation med monster som kan förvandla sig till allt i din närhet måste vara en mardröm. Detta är verklighet för huvudpersonen i Prey.

Om ni tycker att titeln låter bekant så kan det bero på att det släpptes ett spel med samma namn redan 2006 till PC och Xbox 360 och det nya spelet skall vara en så kallad re-imagening. För den oinvigde så spelar detta dock ingen roll utan det nya Prey står på egna ben. Bakom spelet finner vi Arkane Studios, Dishonored-seriens utvecklare. Dishonored är ett spel som jag började på många gånger man aldrig riktigt orkade avsluta då jag tyckte att stealthmomenten inte var särskilt välgjorda. I Prey har de dock valt en annan väg och sneglat både en och två gånger på spel som Alien Isolation och Bioshock.

Spelets inledning är definitivt en av årets starkaste och den inledande timmen satt jag som klistrad framför skärmen. Prey vänder snabbt upp och ned på tillvaron och från att ha varit på väg till mitt nya jobb i helikopter befinner jag mig nu på en mörk och skrämmande rymdstation mitt i ingenstans. Jag lär mig snabbt att stationen inte är helt tom utan mörka monster dyker upp från ingenstans och skrämmer livet ur mig gång på gång. Dessa monster har förmågan att förvandla sig till saker i omgivningen vilket gör min färd mellan rummen till ett psykiskt lidande. När som helst kan en slemklump dyka upp och kasta sig över mig. Efter en stund går det upp för mig att jag definitivt är inblandad i vad som än har skett på detta ställe. Min jakt på information och flyktvägar börjar då på riktigt.

Till en början är det snålt med vapen och material. Efter en stund får jag tillgång till ett vapen som kallas Gloo-gun. En pickadoll som skjuter någon form av skum som stelnar och kapslar in fiender. Väl inkapslade så kan man plocka fram skiftnyckeln och dunka sönder dem. Detta är länge det mest effektiva sättet att ta hand om dessa monster. Gloo-gun kan också användas till att skjuta skumbollar på väggar för att skapa trappsteg. Detta skapar ett otroligt varierat sätt att ta sig fram på, för att inte tala om de otaliga sätten att lösa problem på. Möjligheterna är oändliga och redan första dagen hade vissa spelare hittat sätt att klara spelet inom en timme, trots att spelets story tar runt 20 timmar att spela ut. Ett tips är att kika in på Youtube för att se vad spelare har hittat på för att ta sig till slutet så fort som möjligt.

Prey är inget lätt spel. Spelets strider är grymma, snabba och hänsynslösa. Till den grad då jag snabbt valde att flytta ned svårighetsgraden till easy. Men även på den nivån så är dessa monster livsfarliga och jag dör mer än vad man ska behöva göra. En anledning kan vara att jag inte tycker att kontrollen är helt felfri när det kommer till att sikta. Jag har problem att träffa rätt med siktet och det är många knappar att hålla reda på. Detta gör också att jag gör av med mer ammunition än vad jag borde. Som tur är finns också möjligheten att smyga sig igenom partier och man har också tillgång till hjälpmedel för att ta sig fram. Ju mer jag utforskar rymdstationen desto mer områden och maskiner låser jag upp. Maskinerna är till för att tillverka ammo, liv och liknande. Allt går att tillverka så länge du har ritningen och materialet. Därför gäller det att leta i varenda vrå i rummen.

Prey påminner väldigt mycket om Bioshock. Både till atmosfär och till spelmoment. Atmosfären är precis lika tung och skrämmande som de knakande väggarna nere i Rapture. Estetiken påminner också väldigt mycket om varandra och det är positivt enligt mig. Trots att jag är rädd så vill jag ständigt utforska nya ställen bara för att det är så vackert. Rent tekniskt är det inget mästerverk men det gör inget när spelet levererar på designplanet. När det kommer till spelmomenten så fungerar det i princip likadant som i Bioshock. Man kan låsa upp en hel del saker i meny som påverkar både ens karaktär och förmågor. Ju längre in i spelet du kommer desto mer flippade saker kan du göra. Allt det du lär dig används sedan för att eliminera eller smyga förbi dina fiender. Ett fungerande system som inte överraskar på något sätt. Spelmomenten är definitivt Preys sämsta sida, mycket på grund av just den lite spretiga kontrollen.

När det kommer till utforskande och storyberättande så är spelet väldigt välgjort och spännande. Precis som i Bioshock är rymdstationen indelad i olika områden som man reser emellan och jag känner verkligen att jag vill utforska varenda rum. En sak som jag gillar är sättet man interagerar med datorer. Istället för att få upp en meny så använder du datorn i realtid och navigerar genom datorns menyer i förstaperson. Det ger ännu en skrämmande ton då man närsomhelst kan bli överfallen medan man läser.

Preys brister visar sig i själva stridsmomenten men också i monsterdesignen som är väldigt upprepande och variationsfattig. Det är synd då man tröttnar på dem och de känns tråkiga efter ett tag. Jag tycker också att det är lite väl svårt även på enklaste svårighetsgraden. Själv gillar jag att dra ner till easy och fokusera på storyn men det går inte här. Då är man dödens ganska så snabbt.

Vill du ha ett skrämmande och välgjort spel med grym atmosfär och spännande story så tycker jag definitivt att du skall ta dig en titt på Prey. Att ensam få utforska rymdstationen är verkligen en upplevelse som är värd att kika på. Spelet blir dock inte djupare än vad du gör det till så jag rekommenderar att ni tar er tid att läsa igenom mail och snoka så mycket det går. Det kommer att löna sig i slutändan.

Det Bra

  • Grym atmosfär
  • Bra story
  • Utforskandet

Det Dåliga

  • Striderna
  • Enformiga fiender
  • För svårt ibland
8

Skriven av: Roger Nilsson

Inga kommentarer än.

Kommentera

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Nintendo har dammat av Mario & Luigi: Superstar Saga för att passa Nintendo 3DS. #BowsersMinions… https://t.co/bmfVjwvNCL
Göteborgsbaserade indiestudion Skyglobin avslutar nu sin trilogi The Journey Down. Vad väntar Bwana och hans vänner… https://t.co/a9m5dNOpdv
Beetlejuice är en mycket excentrisk och busig figur, vilket borde passa bra in i LEGO-universumet. #Legodimensions… https://t.co/byC1Z34XUN